Fenomenet Anna Anka

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 30 september 2009, kl 10:05

det tog Bjuvbon med ett stoiskt lugn. Han satt där stadigt på en parkbänken när han blev tillfrågad om han visste vem Anna Anka var. Hans svar blev kort och gott:

- Näuu! Den enda Ankan jag känner till är ankorna i dammen.

Innan dess hade kameran gjort ett svep över ankorna i dammen, som simmade omkring. Det var ungefär på den nivån det låg för mig också, ända tills jag såg Robert Aschbergs TV-program där hon var med. Damerna som hängde ut genom fönstret i samma reportage som bänkmannen, de tyckte väl också att det fanns så mycket annat som Bjuv kunde erbjuda, än en media-Anka som ingen i Bjuv ändå visste vem det var.

Nu läste jag att damen ifråga även fabulerat fritt, att hon skulle ha varit med i någon Miss World tävling. Vem vet, det kanske var "Årets Lucia" hon blev utvald till, när hon gick i skola i Bjuv. Det kanske inte är så lätt att hålla reda på "alla detaljer", när man har ett helt hov av tjänstefolk att hålla reda på i den lilla perfekta Ankdammen.

Det var i alla fall handfasta råd hon försedde oss damer med. Kanske sitter det någon kvinna och tycker att Anna Ankas ord är något att ta fasta på. Vad vet jag. Jag skulle dock falla ihop av förtvivlan om min dotter hade en sådan syn på sig själv.

Jag föredrar trots allt, att sitta nöjd och tillfredsställa mina egna behov också. Men så är jag inte gift med ett vandrande kassaskåp. Inte heller någon man, som har hela nyllet deformerat av plastikoperationer. Min har inte något av detta. Inte ens ett ynka litet privatjet, än mindre någon swimmingpool.

Ändå tror jag nog att jag kan känna mig lycklig över det liv jag har. Med den där kategorin "svensk sopa till man", enligt Anna Ankas bedömning. Där vissa sysslor är fullständigt otänkbara för en "riktig man", som t.ex. byta blöjor, ta hand om sina egna barn, städa när så behövs, diska, laga mat, öppna dörrar och passa upp tillbaka etc.

Jag kan inte se ett enda plan där jag och Anna Anka har något gemensamt i våra liv. Min "svenska sopa till man" han t.o.m. sjunger hellre än bra. Men det hörs att han trivs, när han sjunger och det gör han ofta.

Flinar gör jag nog av andra anledningar över Anna Ankas uppdykande i Sverige. Kanske rent av med viss form av skadeglädje Därför att jag minns en dam under min uppväxt, som hela tiden tillrättalade att hans namn uttalades "Paul Ank". Nu visar det sig att hans namn kort och gott uttalas: "Pål ANKA", som jag envisades att fortsätta att säga, trots de överlägsna hånflinen och påpekandena om mitt minst sagt korkade uttal. Jag har nog aldrig varit något bra mobbingsoffer.

Men vad säger man om Anna Ankas utvikningar då? Intelligensbefriade? Ja, om man nu ens gitter att bli upprörd över det hela. Jag har svårt att föreställa mig att hon skulle sitta och ha samma omdömen, om hon levde ett helt normalt "Svenssonliv", utan en hel stab människor som sköter det mesta åt henne och tillgången till den privata och vandrande "kassavalvet". Någonstans får man trots allt inse, att varje person talar ifrån sin egen verklighetsuppfattning.

Ja, ämnet är nog uttömt för min del. Jag gör som bänkmannen, jag nöjer mig även i fortsättningen att enbart titta på ankorna i dammen.

De har inte samma ihållande ljudnivå och nervösa beteende.

Ankorna i dammen verkar också kunna konsten, att njuta av tillvaron med lugn och ro. Det är något fridfullt över att se dem simma runt, eller vagga fram längs någon gräskant. De skänker mig själv den frid jag vill ha i mitt liv, där jag allt som oftast betraktar världen långt från alla "måsten och ekorrhjul".