onsdag 18 februari 2009

Du har placerats i kö - You have been placed

- den 18 februari 2009, kl 11:41


in queue.

Din väntetid beräknas vara mer än 15 minuter
Your wait time is more than 15 minutes

Nog blev det mer än 15 minuter allt.

Kl. 9.49 loggade jag in mig på Ticnet. Jag hade missat att ställa klockan för att köpa biljetter till Madonnas extra föreställning på Ullevi. Den försäljningen skulle starta kl. 09.00. Jaha, tänkte jag det var just "ljusgrönt", då får vi väl inga biljetter då. De till den första konserten hade varit försvunna på 50 minuter, eller något ditåt. Lynchstämning hade uppstått i kön, utanför biljettluckan vid Scandinavium, eftersom man på goda grunder förstod, att här hade det inte gått rätt till, när inte ens de som stått långt fram i kön hade fått biljetter. Det var väl anledningen till att det blev en extra konsert.

Det är någon form av sport, att sitta hela nätterna igenom och frysa häcken av sig för att få tag på biljetter, till än det ena än det andra. För något år sedan satt jag och husets herre på ett fik och åsåg hur man utanför biografen mittemot, hade slagit upp tält och just var i full färd, att inta något inköpt från Mc Donalds, sittandes på bara backen. Mitt i stan! Man köade för någon biopremiär.

- Rätt korkat eftersom den bioföreställningen går hur länge som helst. Undra varför man sitter och köar nätterna igenom för att få tag i biljetter, sa jag.
Husets herre började skruva på sig, precis som om han hade drabbats av plötslig springmask.

- Nååå, sa jag uppfordrande emot honom, som lärt mig att känna igen mina löss på gången.

Så kom bekännelsen. Han hade faktiskt också i sin ungdom suttit i en sån där kö och väntat på biljettsläpp. Det var till Rolling Stones. Biljett hade han fått.

- Jaha, sa jag, varför har du aldrig berättat om att du sett Rolling Stones?

Nej, han hade aldrig sett dem, därför att han hade blivit uttagen till TV-pucken och de hade spelat just precis den dagen då Rolling Stones konsert gick av stapeln.

- Du behövde alltså 10 år av gemensamt boende för att du skulle kunna klämma ur dig det? Men dåså, fortsatte jag, då behöver jag väl inte heller lyssna till högljudda suckar i kassaköerna längre, du ÄR ju ett köproffs!

- VAR, tillade han.

Men min väntan på Madonna biljetter blev lååååååång. Jag hann få mycket uträttat under tiden, eftersom jag varken slagit upp tältet i arbetsrummet, eller lagt mig på golvet att vänta.

Kl. 12.01 när jag tittade upp hade det slagit om till att nu var väntetiden mindre än 10 minuter.
Kl. 12.06 var det mindre än 5 minuter.
Kl. 12:06 var det mindre än 1 minut och där fick jag lägga undan tidningarna, som jag suttit och bläddrat i för att inte missa det hela.

Kl. 12:07 valde jag de platser och biljettantal jag skulle ha. Tror man nu att platserna, betalning osv, skulle vara fixat i rödaste rappet, tror man fel!

NY väntan. NY nedräkning! Min tanke hann nudda vid, om jag nu bara kommer att mötas av att jag får skymd plats, nackspärrsplats, eller de svindyra biljetterna, eller skräckscenariot: de var slut! Dååååå BLIR jag..... Blir jag.... blir jag skogstokig? Så här länge har jag ALDRIG någonsin väntat, det brukar gå på två röda! Nåja, tänkte jag, jag får skylla mig själv, eftersom jag inte loggade in mig på Ticnet kl. 09.00. Inte före, inte efter, utan prick är det som gäller. Jag nappade tag i tidningshögen igen när meddelandet kom:

Ny väntetid vad mindre än 15 minuter.
Kl. 12:08 tittade jag upp och nu stod det mindre än 10 minuter.
Kl. 12:23 hade det slagit om till mindre än 5 minuter.
Kl. 12:29 mindre än 1 minut.

Kl. 12:35 rasslade biljetterna ur printern! 30 kronor per biljett fick jag betala, för att jag gjort hela jobbet själv. Hade jag köpt dem i biljettkassan hade jag inte betalat något för det. Det är så när man är "lycklig idiot", tänkte jag.

Jag hoppas nu inte att kräksjuka, förkylning, digerdöd, eller annat oplanerat kommer att inträffa, utan att vi alla kan sitta där på Ullevi och förhoppningsvis se en av de "stora elefanterna dansa". Det är det som är fördelen med att bo i Göteborg. Det finns hur mycket som helst att ägna sig åt, både av det som kostar och det som är helt gratis, eller till ett tämligen överkomligt pris. Det är så rikt utbud att man faktiskt får gallra bort. Man behöver alltså inte bli ett "ryggliggaroffer" med fyrkantiga ögon, i halvkoma framför TV:n, om man inte själv vill det förstås.

2 kommentarer:

  1. Retade mig först på ttjejen i TV-reklamen som inte kan dricka sin actimel hemma utan måste stå på en station och pimpla i sig. Sen började jag titta lite på vad Acti regularis är för någonting och vad som är speciellt med Actimel. Har precis som du kommit underfund med att det inte finns något speciellt med någon av de två. Håller med dig. Inger
    Anmäl >Inger Shah (2009-03-03 00:02:35)

    Ja, tänk de som sitter i alla försäkringskasseköer... och Apoteket se´n...! Tyvärr är det de som har det svårast som drabbas värst!

    Roligt ni fick era biljetter till Madonnakonserten :)
    Anmäl >Linda (2009-02-19 09:48:29)

    SvaraRadera
  2. Tror nog inlägget från Inger Shah handlar om min blogg om "förstår du reklamen"....

    SvaraRadera