söndag 10 maj 2009

Drömmar och marodörer.

den 10 maj 2009, kl 15:33


Ibland har jag perioder när jag drömmer de mest underliga drömmar.

Just nu har det varit en sådan märklig drömperiod. Därför att antingen har jag ingen dörrnyckel, eller så vet jag inte vart jag bor, eller så har jag ingen biljett, eller så vet jag inte vart jag är, eller så har tåget eller flyget gått, eller så har jag massor av saker att packa ner och tåget eller flyget går snart. Ibland har jag återvänt till Malmberget på besök och vet i drömmen, att mitt hus här hemma inte längre finns kvar och alltså inte har någonstans att ta vägen.

En del påstår att det är budskap till oss själva från oss själva. Vad det här skulle vara för budskap är verkligen svårt att ens gissa sig till. Men nog är det allt inte så lite "schizo" det här med att vi ens sover, kan jag tycka och att vi ständigt pendlar mellan olika medvetandetillstånd t.o.m. när vi är vakna.

Ibland har jag sådana drömmar att jag verkligen önskade, att jag bara kunde somna om och få fortsätta att drömma samma dröm, men det brukar helt enkelt skita sig. Alltid är det något utanför som hindrar mig att göra det.

Det hela påminner mig om att Jansson berättade, att han blivit väckt i världens häftigaste dröm den första lediga dagen på länge. Det hade knackat och knackat på hans ytterdörr. "Knacka på ni", hade han tänkt och vänt sig om i sängen. Efter en liten stund hade han hört hur dörrklockan hos grannen hade ringt.

- Säkert någon kokosbollsförsäljare, tidningsförsäljare, eller någon annan marodör, som tycker att man inte skall få sova, den först lediga dagen på några fjuttiga dagars ledighet. Har de inget att tänka med, de här som ställer sig och knackar på folks dörrar tidigare än bara den, undrade han rätt uppgivet.

- Men om de nu knackade på din dörr och ringde på de andras dörrar, måste de väl ändå betyda att de kanske känner till att du jobbar mycket och njuter av din ledighet, undrade jag lite stillsamt.

Nu slängde Jansson upp ett rågarv på andra sidan telefonluren. Sedan berättade han vad han hade gjort. Saken var den att han ledsnat på att bli väckt av dessa allsköns försäljare, som är ute och nasar i okristlig tid, när han är ledig och vill kunna sova ut för en gångs skull. Han har helt enkelt monterat lös ringpluppen från ringklockan, så det är bara den lilla stålpinnen som är kvar.

- De små ligisterna kom naturligtvis på att de kunde ringa på ändå, även om dörrklockan fungerade taskigt värre. Men den där stålpinnen kärvade alltmer och kom inte ut direkt och det blev värre med tiden. Då kunde det hända att stålpinnen åkte ut när som helst på dygnet och metallklinget hördes, även om det nu lät som en strypt tupp som försökte gala. Det kunde inträffa när jag låg och sov, eller satt i soffan framför TV: n och var halvdöd, berättade Jansson skrattande. Då monterade jag bort metallklockan på insidan, fortsatte han. Så nu när jag sitter i soffan kan jag höra hur det låter "flupp", när stålpinnen åker ut och då vet jag att nu har ligisterna varit och ringt på medan jag varit borta. Jag får nog ta och olja den lite, så att det blir heltyst på den, konstaterade Jansson förnöjt.

När jag berättade för "hushänget" om Janssons dörringklocka och vad han hade gjort, utbrast "hushänget":

- Jag skall genast ringa honom och ge honom lite tips. Det har alltid varit min önskedröm, att montera fast ett häftstift där plastploppen på ringklockan egentligen skall sitta. Jag skulle vilja se den som ringer på dörren mer än en gång!

De är lite småsadister de här männen i mitt liv, eller?

1 kommentar:

  1. Tycker det låter som om du har riktigt skojiga personer i din närmaste omgivning!!

    SvaraRadera