Den uttjatade Malmbergsfrågan - när kommer befrielsen ur Moment 22?

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 17 augusti 2011, kl 01:26

I NSD:s papperstidning den 21 juli 2011 stod att läsa en insändare av Kilenoraklet Freja.


Vilken parallellvärld lever hon, Freja, med öronpropparna och den tillpuffade kudden. Är det verkligen något normalt, att ligga med öronproppar för att kunna sova i sitt eget hem, tänker jag när jag läser insändaren. Sanning att säga förstår jag inte riktigt hur ett par öronproppar och en uppuffad kudde skall kunna åtgärda all denna gruvbrytningsproblematik, som gått över styr.

Marknadskrafternas mantra vill Freja förmedla till herr "Antiman", som hon förnedrande döpt om honom till. Mantrat som skall genomsyra människors medvetande och därmed bidra till att det egna tänkandet till slut upphör och något normalt inte längre existerar.

Det är liksom ingen hejd på Frejas förslag till "Antiman". Hon tycker att han skall sälja huset till "fötaget". Det får mig att lägga pannan i djupa veck.

Vaff...fasen är "fötaget" för något, tänker jag när jag läser insändaren. Är det någon ny hjälporganisation för spräng/skalv- och miljöoffer i Malmberget, som har uppstått så här under min frånvaro från nyhetsflödet.

"Blanda inte in oss andra i det", skriver fryntliga Freja, som sluttruddelutt och avslutar klämfriskt med "I övrigt ha en trevlig sommar!" Snacka om att 2000-talet skapat den cyniska generationen. Man får en känsla av att huvudet trillade loss på upploppssträckan och att det inte finns en tanke längre än näsan räcker. Köp - släng - överproducera - exploatera och ödelägg till vilket pris som helst!

Undra om de här människorna, som har dylika åsikter inte är bolagets verkliga spräng- och miljöoffer.

Eftersom både helhetssynen och empatin är obefintlig. Allt är antingen svart eller vitt i deras värld. Det är väl där empatibristen uppstår, när helhetssynen försvunnit eller saknas. Något större tecken på att människorna skall ha någon egen valfrihet, det existerar inte i Frejas lilla parallellvärld liksom i marknadskrafternas. I deras värld finns inga fria människor.

Livegenskapen tog slut för många hundra år sedan i Sverige. I Malmberget har den återuppstått. Den upprätthålls dessutom av helt frivilliga krafter. Bolaget köper inte in fastigheter som de drabbat, eller ersätter de som de drabbat. De köper enbart in det som ligger i deras omedelbara intresse, men inte ens det känner Freja till. Hon har väl inte lyssnat till alla märkliga bortförklaringar som hittills flutit runt som en enda sörja.

Säga vad man vill men bolaget har gjort ett gediget och grundligt jobb: härska genom att söndra! Man har inte bara sprängt och skakat sönder egendomar och tillvaron, man har slagit split i privatliv och grannsämja också.

Grundförutsättningarna för en framtid.

Själv går jag ständigt omkring med en ambivalent känsla. Jag ifrågasätter inte gruvbrytningen. Men det är länge sedan jag tyckte att den sker på rätta villkor. Det har blivit alldeles på tok när t.o.m. privatlivets fredande kommit i kläm till förmån för profitens.

Imorse satt jag och läste, professorn i rättsvetenskap, Dennis Töllborgs insändare i Göteborgs-Posten. Han som skrivit boken "Sorg 2.1 - en nyttig idiot fabulerar".
(Gå in på länken http://gup.ub.gu.se/gup/record/index.xsql?pubid=104219 klicka på adressen vid "Fulltextlänk", så kommer du direkt in på boken och kan läsa den där eller ladda ner den.)

Han är av den åsikten att ledare måste vara lojala mot de värden som de parasiterar på och att FN-deklarationen om mänskliga rättigheter behöver ersättas av en om mänskliga plikter.

Det får mig att åter minnas gamla Elsas berättelse för mig, om hur LKAB:s irrbloss, tillika samhällsomvandlare, Kalle Wikström, frågade henne vad hon skulle med så mycket pengar till, när hon ville ha en skälig ersättning för sitt barndomshem som LKAB skjutit i sank.

Gamla Elsas sista år tog bolaget ifrån henne och fråga är om inte hennes plötsliga död i slutändan handlade om den vansinniga och långvariga stress, som bolaget hade utsatt henne för. Hon kunde under sina sista år i livet aldrig mer återvända till sitt eget hus med allt vad det innebar. Men hon är inte ensam som dött mitt i den kampen. Det blir sorg i mitt hjärta när jag tänker på det och all den ovisshet som planterats i människors liv.

Det är inte en slump att privatpersoner får kämpa mot profitens härjningar i privatlivet och kanske har han alldeles rätt professorn i rättsvetenskap, han som blivit hotad/varnad av "göteborgsetablissemanget" för att publicera sig igen. Det är kanske hög tid att skrota de mänskliga rättigheterna och skriva om till mer tvingande.

Det som känns så oacceptabelt är, att fastän ägaren och bolaget är medvetna om att det gått över styr, gömmer man sig bakom myndigheternas mängder av tröghetssystem. Utnyttjar det maximalt. Vare sig det gäller redovisning av stoff, skalv, eller åtgärda annan miljöpåverkan, eller det verk som redan 2007 var Sveriges största enskilda miljöbov. Man kalkylerar numera helt medvetet med att den vanliga människan är helt chanslös mot tröghetssystemet.

Ja, ja, vad mer finns att tillägga. Ja, kanske att en del människor fortfarande inte har förstått, att jag inte skriver om någon namngiven persons privatliv, utan om namngivna personers yrkesutövning! Det är en himmelsvid skillnad det. Klarar man inte av den biten skall man inte inneha dylika poster!

Allt det här rör sig inom mig och ändar ut i en frustration. Det är mångas tankar jag fått ta del av bara under de sista åren. De blandas runt med de finstämda ord som Rickard Ljung förmedlade i papperstidningen den 23 juli om "Malmberget en svunnen stad". Så väldigt olika inlägg och ändå samma plats man skriver om. Jag känner igen mig i Rickard Ljungs rader, men är alldeles främmande inför Frejas.




Bildkälla: LKAB. Vy nya pelletsverket MK3 Malmberget