- den 31 juli 2010, kl 18:35
kom sannerligen inte en dag för sent. Även om det inte kom som någon överraskning precis.
Miljö- och byggnadsnämnden valde alldeles nyligen, att lyfta vägfrågan till de ordinära beslutsvägarna, istället för det som nu alltför länge praktiserats av kommunalrådet. I våras stack Ulf Normark fram nosen och ställde sig frågande till riktigheten av, att barnen i Koskullskulle lever, bor och leker i en miljö där rikliga inslag av svart "materia" blir påtagligt synligt i snön.
Det är inte svårt att förstå varför LKAB nekat till vidare undersökningar och utredningar i miljödomstolen. Det som blir svårare att förstå är att LKAB, genom sin advokat, kan få vara de som håller i taktpinnen.
Hittills är det enskilda personer, som stått för "motståndet" i miljödomstolen. Det har fått mig att sucka djupt och skaka på huvudet. Det har varit illa, riktigt illa och har i förlängningen betytt att de kommunala skattebetalarna i Gällivare kommun lämnats därhän, att klara sig bäst de har kunnat. De politiskt valda har valt att sänka blicken, inte agera och i bästa fall överlämnat frågeställningen till "statens egna tjänstemän", dvs. länsstyrelsen eller bergsstaten, därför att kommunen och dess politiker saknat kompetens i frågan!
Därför, just därför är det med stor glädje som jag läser de sista nyheterna. Nu har människorna äntligen fått hjälp ifrån det håll, där hjälpen rimligen borde ha kommit massivt ända från allra första början: Från de kommunalt folkvalda politikerna!
Miljö- och byggnadsnämnden har också lyft fram situationen med saneringen av de gamla gruvorna, som bara lämnats vind för våg och som nu måste saneras på kommuninnevånarnas bekostnad.
Jag lyfter därför än en gång på hatten för Ulf Normark. Han, miljö- och byggnadsnämnden i Gällivare kommun, tycks i nuläget vara de som insett allvaret i helhetssituationen och därmed satt ner foten. Hit men inte längre. Nu måste LKAB komma till förhandlingsbordet innan man överhuvudtaget kan möta LKAB:s behov och önskemål.
I Sverige har vi den praxis/tågordning, att man har politiskt ansvariga inom kommunerna dvs. lämnat möjligheter för de enskilda kommunmedborgarna, att kunna påverka sina livsbetingelser. Det är de kommunala politikerna som skall tillvarata kommunmedborgarnas intressen. Struntar de lokala politikerna i att tillvarata dessa befogenheter/rättigheter, har kommunpolitikerna med öppna ögon faktiskt missbrukat sin ställning och därmed infört en mycket olycklig form av diktatur. Därför att som enskild medborgaren har man väldigt små ekonomiska möjligheter, att föra enskild talan mot staten och i synnerhet mot ett statligt företag, som i princip har all draghjälp och ekonomiska möjligheter.
Staten och LKAB har genom länsstyrelsen, bergsstat m.fl. ett solklart övertag mot den enskilde. Dessa myndighetspersoner är statens egna "tjänstemän", som är satta att sköta statens angelägenheter i första hand.
Det var väl ungefär som fd. statsministern Göran Persson i princip sa vid ett Malmfältsdelegationsmöte:
"Stäm oss bara, vi har bra advokater"!
Tja, nu var det inte riktigt så han sa, men han sa:
"då träffas vi i domstol".
Dvs. om kommunpolitikerna skulle ställa krav gentemot det statligt ägda LKAB. Det satte också fingret på problematiken med Malmfältsdelegationen. Den är enbart till för att underlätta för LKAB:s gruvbrytning, inget annat och det har också bekräftats av kommunpolitikern Lars Alriksson (M), som på den tiden satt med i Malmfältsdelegationen. Han har klargjort men också gått igenom gamla handlingar för att sätta fingret på vart det gick snett.
Allt det här tycks fortfarande ha gått kommunalrådet fullständigt förbi, eftersom han uppenbarligen är villig att tillvarata LKAB:s intressen i första hand och de egna väljarnas/kommunmedborgarnas i andra hand.
Starkt av Ulf Normark att inte bara lalla med S-kommunalrådets maskopi med LKAB, även om Normark därmed riskerar att hamna ute i kylan inom de egna S-leden.
Jag kan bara hoppas att resten av kommunens politiker, oavsett partifärg, väljer att ställa sig bakom Ulf Normarks krav och därmed återupprättar kommuninnevånarnas lagliga rättigheter och medborgarstatus.
Kraven är dessutom inte mer än rimliga, med tanke på vad som förekommit i miljödomstolens handläggning, som hela tiden utfallit till LKAB, dvs. statens favör. Trots att inte oväsentliga hälso-, psykosociala- och ekonomiska skäl för den enskilde medborgaren har påtalats. Bara just därför kan absolut inte mer överlämnas till myndigheternas godtycke. Nu krävs att de lokala politikerna förstår sitt ansvar mot de kommunala medborgare, som de i första hand är satta att företräda. Det här är sannerligen inget godtyckligt race, som de kommunala politikerna har blivit utvalda av sina kommunmedborgare att sköta.
Varje uppdrag man får och där man har ansvar över andra människors väl och ve, bör sannerligen genomsyras av både etik, moral och sunt förnuft. Kan man inte göra det helt på egen hand, skall man påkalla regeringens uppmärksamhet på behovet av att tillkalla expertishjälp för att reda upp den problematiska situation som faktiskt har blivit genom det statligt ägda LKAB.
Även om LKAB:s gruvbrytning är av "riksintresse" är det inte så, att den enskilde medborgarens därmed är utan rättigheter.
http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=5510824
Miljö- och byggnadsnämnden valde alldeles nyligen, att lyfta vägfrågan till de ordinära beslutsvägarna, istället för det som nu alltför länge praktiserats av kommunalrådet. I våras stack Ulf Normark fram nosen och ställde sig frågande till riktigheten av, att barnen i Koskullskulle lever, bor och leker i en miljö där rikliga inslag av svart "materia" blir påtagligt synligt i snön.
Det är inte svårt att förstå varför LKAB nekat till vidare undersökningar och utredningar i miljödomstolen. Det som blir svårare att förstå är att LKAB, genom sin advokat, kan få vara de som håller i taktpinnen.
Hittills är det enskilda personer, som stått för "motståndet" i miljödomstolen. Det har fått mig att sucka djupt och skaka på huvudet. Det har varit illa, riktigt illa och har i förlängningen betytt att de kommunala skattebetalarna i Gällivare kommun lämnats därhän, att klara sig bäst de har kunnat. De politiskt valda har valt att sänka blicken, inte agera och i bästa fall överlämnat frågeställningen till "statens egna tjänstemän", dvs. länsstyrelsen eller bergsstaten, därför att kommunen och dess politiker saknat kompetens i frågan!
Därför, just därför är det med stor glädje som jag läser de sista nyheterna. Nu har människorna äntligen fått hjälp ifrån det håll, där hjälpen rimligen borde ha kommit massivt ända från allra första början: Från de kommunalt folkvalda politikerna!
Miljö- och byggnadsnämnden har också lyft fram situationen med saneringen av de gamla gruvorna, som bara lämnats vind för våg och som nu måste saneras på kommuninnevånarnas bekostnad.
Jag lyfter därför än en gång på hatten för Ulf Normark. Han, miljö- och byggnadsnämnden i Gällivare kommun, tycks i nuläget vara de som insett allvaret i helhetssituationen och därmed satt ner foten. Hit men inte längre. Nu måste LKAB komma till förhandlingsbordet innan man överhuvudtaget kan möta LKAB:s behov och önskemål.
I Sverige har vi den praxis/tågordning, att man har politiskt ansvariga inom kommunerna dvs. lämnat möjligheter för de enskilda kommunmedborgarna, att kunna påverka sina livsbetingelser. Det är de kommunala politikerna som skall tillvarata kommunmedborgarnas intressen. Struntar de lokala politikerna i att tillvarata dessa befogenheter/rättigheter, har kommunpolitikerna med öppna ögon faktiskt missbrukat sin ställning och därmed infört en mycket olycklig form av diktatur. Därför att som enskild medborgaren har man väldigt små ekonomiska möjligheter, att föra enskild talan mot staten och i synnerhet mot ett statligt företag, som i princip har all draghjälp och ekonomiska möjligheter.
Staten och LKAB har genom länsstyrelsen, bergsstat m.fl. ett solklart övertag mot den enskilde. Dessa myndighetspersoner är statens egna "tjänstemän", som är satta att sköta statens angelägenheter i första hand.
Det var väl ungefär som fd. statsministern Göran Persson i princip sa vid ett Malmfältsdelegationsmöte:
"Stäm oss bara, vi har bra advokater"!
Tja, nu var det inte riktigt så han sa, men han sa:
"då träffas vi i domstol".
Dvs. om kommunpolitikerna skulle ställa krav gentemot det statligt ägda LKAB. Det satte också fingret på problematiken med Malmfältsdelegationen. Den är enbart till för att underlätta för LKAB:s gruvbrytning, inget annat och det har också bekräftats av kommunpolitikern Lars Alriksson (M), som på den tiden satt med i Malmfältsdelegationen. Han har klargjort men också gått igenom gamla handlingar för att sätta fingret på vart det gick snett.
Allt det här tycks fortfarande ha gått kommunalrådet fullständigt förbi, eftersom han uppenbarligen är villig att tillvarata LKAB:s intressen i första hand och de egna väljarnas/kommunmedborgarnas i andra hand.
Starkt av Ulf Normark att inte bara lalla med S-kommunalrådets maskopi med LKAB, även om Normark därmed riskerar att hamna ute i kylan inom de egna S-leden.
Jag kan bara hoppas att resten av kommunens politiker, oavsett partifärg, väljer att ställa sig bakom Ulf Normarks krav och därmed återupprättar kommuninnevånarnas lagliga rättigheter och medborgarstatus.
Kraven är dessutom inte mer än rimliga, med tanke på vad som förekommit i miljödomstolens handläggning, som hela tiden utfallit till LKAB, dvs. statens favör. Trots att inte oväsentliga hälso-, psykosociala- och ekonomiska skäl för den enskilde medborgaren har påtalats. Bara just därför kan absolut inte mer överlämnas till myndigheternas godtycke. Nu krävs att de lokala politikerna förstår sitt ansvar mot de kommunala medborgare, som de i första hand är satta att företräda. Det här är sannerligen inget godtyckligt race, som de kommunala politikerna har blivit utvalda av sina kommunmedborgare att sköta.
Varje uppdrag man får och där man har ansvar över andra människors väl och ve, bör sannerligen genomsyras av både etik, moral och sunt förnuft. Kan man inte göra det helt på egen hand, skall man påkalla regeringens uppmärksamhet på behovet av att tillkalla expertishjälp för att reda upp den problematiska situation som faktiskt har blivit genom det statligt ägda LKAB.
Även om LKAB:s gruvbrytning är av "riksintresse" är det inte så, att den enskilde medborgarens därmed är utan rättigheter.
http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=5510824