söndag 30 augusti 2009

Kära blogg, idag är det söndag och

- den 30 augusti 2009, kl 14:11


jag har missat högmässan i kyrkan kl. 11.00.

Nej, visst ja. Dit brukar jag inte gå.

Men OM jag nu skulle ha gjort det, har jag missat den rejält. Jag vaknade istället av att kyrkklockorna ringde och det lät ungefär, som om hela klockstapeln hade flyttat in i sovrummet. Hade jag bara orkat upp ur sängen, hade jag omedelbart stängt igen fönstret, som stod på glänt.
Kyrkklockor, ett ljud som jag normalt finner rätt fridfullt.

Jag har sannerligen vaknat upp till betydligt trevligare söndagsmornar i mina da´r. Det kändes som om jag föll bakåt hela tiden, fastän jag faktiskt låg helt stilla i sängen och funderade på, om jag hade blivit överkörd av en ångvält, eftersom huvudvärken hängde som tunga skyar inne i mitt huvud och kroppen kändes hellimmad i sängen. Den där äckliga, svettiga feberkänslan var inte svår att känna igen, liksom vaddkänslan i öronen.

Men efter att ha läst Göteborgs-Posten kände jag, att allt här i livet är relativt. Vad är väl lite förkylningssymptom i jämförelse med en "riktig" matmässa?
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=119&a=514223

Undra just om det var från den där matmässan i Skövde, som de här nya drinkrecepten kom ifrån? Om de är överdrivna? Nej, inte det minsta lilla. Det är väl ungefär så som spritkulturen är: ytterligheter där sundhetsgränsen haft sitt "bäst före datum" för länge sedan.

ASSI DOMÄN
Ett helrör vodka
1 rulle toapapper
I med ingredienserna. Rör om ordentligt. Svälj vätskan och sug på pappret. Spotta sedan ut pappret i ett glas (pappret kan då återvinnas på ett enklare sätt, än om man sväljer det).
Så enkelt - så gott.

DRÄPAREN
1,5 liter hembränt
1 st stövel (helst Tretorn)
1 st fodrad sula
Pölsa
Häll upp spriten i den tomma stöveln, som måste varit ingången en jaktsäsong. Koka den fodrade sulan tillsammans med pölsan i 10 minuter. Lägg ner allt samman i stöveln. Rör om. Dräparen är nu klar att serveras.

FINSK CHAMPAGNE
Ett helrör Finlandia
En stor förpackning Treo
Enklare än så kan knappast en välsmakade drink bli.

GRUSTAG
Hembränt och surströmmingsspad blandas i lika stora delar.
Serveras "shaken not stirred".

JÄGARSNAPS
1 liter hembränt
Älgskit efter behag
Rör om väl och njut i fulla drag!

PAJALA SUNRISE (original)

Ett dricksglas hembränt skiktat med ett lager långfil.

PAJALA SUNRISE (variant)
Ett dricksglas hembränt med en falukorvsskiva på kanten.

PAJALA SUNBURN
Ett dricksglas hembränt med en stekt falukorvsskiva på kanten.

SCREWDRIVER
17 cl vodka
1 st apelsinklyfta
1 skruvmejsel

TEQUILA SUNRISE
1 liter tequila
Drick tequilan. Slut ögonen. Vakna i sol/trapp-uppgången.


VINTERVÄRME
6 dl hembränt av valfri årgång
6 dl Glykol
Häll upp i PET-flaska, skaka ordentligt.

VODKA LOSEC
6 dl vodka
1 förpackning Losec
Lägg Losec i slå på vodkan. Rör om. Svep snabbt!


ARJEPLOGSCHAMPAGNE
Hembränt i Sodastream-apparat.

UBÅT (Ursprungligt recept serveras på Nex i Gällivare, öl och snaps har då bytt plats)
1 stort ölglas med (hembränd) sprit
1 st snapsglas med öl
Häll upp spriten i ölglaset. Fyll snapsglaset med öl. Släpp ner snapsglaset i ölglaset.


GRUVTOLVAN
1 del svensk ofärgad sprit (i valfri dunkstorlek)
1 hjortron (Naturell)


KAFFEKASK (Norrländskt recept)
1 st sockerbit
Kaffe
Hembränt
Släpp ner sockerbiten i den tomma kaffemuggen. Häll i kaffe så du inte ser sockerbiten. Fyll på med hembränt tills du kan se sockerbiten igen. Slappna av och njut.

KAFFEKASK (Halländsk variant)
1 st mynt
Kaffe
Hembränt
Lägg ett mynt i en kopp, häll på kaffe till kanten på myntet och fyll sedan upp koppen med brännvin.


LINDOME ICE TEA
1 dl ABSOLUT Mandarin
1 dl ABSOLUT Kurant
1 dl Beckers oljefärg (i valfri färg)
1 dl valfritt te
1 hel citron (oskalad)
Blanda allt i en skål och rör om ordentligt. Släng sedan ner citronen och servera.

----

Det hela kanske är ett fall för blogg-Tommys "provsmakarpanel", vid närmare eftertanke.

fredag 28 augusti 2009

Svininfluensan är det också samma hysteri,

- den 28 augusti 2009, kl 12:59


som fågelinfluensan fick för några år sedan?

Med fågelinfluensan blev det helt plötsligt en fruktansvärt uppiskad stämning i media av kolossalformat. Man skulle nu ut och döda fåglar i parti och minut! Stämningen påminde lite om Hitchocks film "Fåglarna". Det skrevs och talades spaltkilometer om sjukdomen. Så helt plötsligt försvann alla skriverier och fågelinfluensan var som uppslukad av jorden!

Jag tittade yrvaket upp och undrade vad som hade hänt:
Vadå, skulle vi alla, eller skulle vi alla inte bli sjuka i fågelinfluensa?

När man började studera hur den här fågelinfluensan sedan uppkommit, var det knappast något överraskande man kom fram till. Den uppkom där folk delade "bostad" tillsammans med "maten", dvs. fåglarna som föddes upp för föda, alltså under väldigt spartanska förhållanden. Man kan sålunda inte hålla på med fågelspillning kors och tvärs. Av dammet uppstår det en våldsam smitthärd, som sätter sig i lungorna. Det har hänt att folk här i Sverige, som hållit på med att rensa fågelbon, eller klippa trän som varit fulla av fågellort, de har dött p.g.a. denna hantering. Därför att de har saknat ansiktsmask och skyddskläder vid hanteringen.

När de här nya katastrofrapporterna började florera om svininfluensan höll jag mig uppdaterad. Jag har läst på så gott jag har kunnat och det har inte varit helt av ondo. Samtidigt som jag fått rejäl huvudbry över vem och framförallt varför man beställt en sådan enorm vaccineringsinsats, trots att man i det läget inte ens visste om vaccinet var mer dödligt än själva sjukdomen! Det vet man ännu inte...

Nu är det inte så att jag på något sätt förringar någon svininfluensa. För en del av fallen inträffar hemska komplikationer. Men som läget ser ut idag, efter att man granskat olika ställen i världen där den härjat runt, ser det hela ut att haft ett väldigt kortvarigt förlopp. På två-tre veckor verkar det hela vara över, inga fler tycks insjukna. Det har varit den normala gången för de länder, som haft något så när hyfs på sjukvården och levnadsförhållandena. Dessutom är det så att en normal influensa, skördar enormt många fler dödsoffer än denna svininfluensa totalt hittills har gjort.

Redan vid Gothia Cup hade vi svininfluensa här i Göteborg. Det var några tillresta fotbollsungdomar och vuxna, som visade sig ha vanlig influensa och andra svininfluensa. Det fick mig att tänka:  

"VAD katten gör man på en fotbollsturnering med massvis av ungdomar om man är sjuk? Har man verkligen inte vett att hålla sig hemma om man är sjuk?"

Under en sådan turnering bor och lever man under spartanska förhållanden och som packade sillar. Alltså är smittorisken enorm.

Jag är numera påläst och vet att samma virusstam, som svininfluensan har, hade även "Spanska sjukan", men även "Asiaten". Den sistnämnda drabbades jag och min syster av med någon veckas mellanrum 1957, eller om det möjligen var 1958. Det måste vad jag förstår betyda att någon form av resistens har kroppen hunnit bygga upp mot någon del av mixen som ingår i "Svininfluensan". Både jag och min syster var vid insjuknandet i "Asiaten" riktigt illa ute, därför att vi drabbades av komplikationer. Vi fick båda två lunginflammation. Men under min levnad har hunnit passera många influensatyper och jag har ibland klarat mig helt och hållet, fastän resten av familjen har legat däckad. Ibland har jag tjongat dit rejält, även på komplikationssidan.

Det verkar som om det yngre gardet är mer illa ute för "Svininfluensan" och det fick mig att på ett tidigt stadie föra diskussioner med min dotter om vaccination, eller inte vaccination. Som det känns idag tänker hon inte vaccinera sig, säger hon. Eftersom hon är vuxen är valet ändock hennes eget helt och hållet. Själv känner jag mig väldigt ambivalent i hennes fall. Men kommer det överhuvudtaget bli någon pandemi? Borde den inte i så fall redan varit över oss här i Göteborg, eftersom vi redan i somras hade flera fall här? Frågorna har onekligen hopat sig.

Jag kan väl ärligt säga, att när det började komma tecken på att USA:s nye president var inblandad aktieägare i läkemedelsbolagen bakom svininfluensavaccinet, slog jag på stora bromsen och tänkte "här ligger baske mig mer än en gravad hund". Jag kände att jag inte skulle sitta på nytt som Björn Rosenström och sjunga "jag har blivit lurad!"

När sedan chefen för vård och omsorg, Sveriges Kommuner och Landsting, Göran Stiernstedt, började tala om att ett vanligt influensavaccin kostar 35 kronor per dos och svininfluensavaccinet kostar 65 kronor per dos, började jag på allvar få en obehaglig magkänsla, som jag ännu inte har lyckats befria mig ifrån. Inte blev det hela så mycket bättre, när han fortsatte att berätta: att vaccinbolagen tjänar otroligt mycket pengar på detta och att känslan är att det är väldigt stora särintressen som styr här i bakgrunden. Han menade att läkemedelsbolagens fabriker och infrastruktur redan finns på plats och att merkostnaden för just det här vaccinet därför borde vara begränsad. Kronan på verket blev när han berättade att Glaxo Smithkline säljer inte bara till Sverige.

Bolaget har bekräftat att det har sålt totalt 150 miljoner doser svininfluensavaccin till länder som USA, Storbritannien, Frankrike och Belgien.

Globalt har regeringar beställt nästan 600 miljoner doser till ett värde av 33 miljarder kronor, enligt en uppskattning som investmentbanken JP Morgan har gjort.

Jonas Vikman, informationschef på Glaxo Smithklines Stockholmskontor försvarar priset till de svenska landstingen och avrundar det hela med att påstå att en sådan här världsomfattande pandemi har vi faktiskt inte haft på över 40 år!

Vilken världsomfattande Pandemi då? undrar jag. Än har vi väl inte sett så mycket av den mer än i tidningarnas braskrubriker! Influensa drabbas vi ständigt av och ibland ligger halva befolkningen däckade.

De här influensaepidemierna har hetat allt mellan himmel och jord. "Hong-kong" minns jag att den hette, som gjorde att jag fick ligga en månad utan besök, när jag väntade min äldste son. Då införde man besöksförbud för att minska smittspridningen. Lena, Margareta och jag vi hann verkligen etablera en speciell kontakt med varandra, där vi låg nedbäddade lika länge i våra sjukhussängar på BB, gamla lasarettet i Gällivare. Haha... somliga minnen går sannerligen inte av för hackor!

Men influensa vad de än må heta, är inget att negligera riskerna med. De skördar varje år otroliga antal offer bara här i vårt land, siffror som man inte ens ser röken av!

Jag undrar om vi inte har lurat oss själva in i fördärvet, med en alltför frikostig utskrivning av penicillin tidigare. De här gynnarna som gör oss sjuka, har en faslig tendens att mutera och lura sin värdkropp.

Sedan väldigt många år tillbaka måste jag säga, att jag känner mig mer oroad över den nya resistenta tbc-n, som allt fler fall rapporteras om världen över.

Här i Sverige ser statistiken ut enligt följande: De allra flesta tbc-fallen rapporteras bland utlandsfödda boende i Sverige. Första halvåret rapporterades 215 sådana fall, jämfört med 208 under samma period i fjol. Av dem som är födda i andra länder har 188 smittats utomlands och 22 i Sverige. För fem är smittlandet okänt. Ändå tycker Socialstyrelsen att det är integritetskränkande, att göra en regelrätt läkarundersökning för nyanlända. Varför inte en gratis hälsokontroll? undrar jag. Det är väl snarare en förmån än ett utpekande integritetskränkande. Sedan att människor på dagis, arbetsplatser och ute i det verkliga livet smittas p.g.a. detta märkliga "hänsynstagande", de tycker man uppenbarligen inte är integritetskränkande. Det är detta som är den "omvända rasismens fula ansikte".

Jag tror starkt på förebyggande hälsovård. Kroppen är en bra egen läkare i de allra flesta fall. Det är då bara tiden som är parametern istället för pillerburken. Idag känner jag mig dock ännu dassigare än jag gjorde igår. Undra om det är vanlig förkylning på gång, eller om jag håller på att torska dit på ....

Var är sängen?




torsdag 27 augusti 2009

"Actionpark" i Gällivare,

- den 27 augusti 2009, kl 11:06


är det möjligen det som kan bli en fortsättning på den skateboardlokal, som skall ordnas i Sjöparksskolan? Eller om det nu är i Folkets Hus den skall ordnas?

Om jag låter förvirrad ang. placeringen Sjöparksskolan eller Folkets Hus?

Ja, det beror bara på att den första uppgiften har jag hämtat från M-frontens blogg, igår, ni vet han med hojen. Men idag står det annorlunda i den bloggen, än det gjorde igår! HÄPP! Så det kan gå. Den här med Folkets Hus som placering, den är från den andra sidans, S-frontens och är ett reportage genom denna tidnings nätupplaga. M-hojen har väl läst i dagens tidning vad det var han var med och beslutade om och därför ändrat sin blogg. Dvs. låtsas som om det regnar. Snyggt jobbat!

Det skulle därför vara intressant att veta vem som medger, att de sålt mark upprepade gånger för 1:- till LKAB och därmed utarmat kommunkassan och förhandlingsläget?

Jag gissar att båda sidorna kommer att säga:

"Det gjorde Tommy!" resp. "Det gjorde Lars!" Faktum är att det gjorde både Lars och Tommy tillsammans och resten av politikerna, inte att förglömma! Sedan går det an att stå och bröla i tidningen om att pensionärerna skall få det sämre de närmsta åren, även om man framställer sig själv i bästa Karlsson på taket anda. Hmm... "tjockare än ni tror avlad i kärlek av en socialdemokratisk far och mor!" Roligt? Ja, faktiskt tycker jag det. Riktigt roligt t.o.m. Därför att det torde ha uppstått en märklig mutation av det där socialdemokratiska!

Nej, jag är verkligen dödligt less på "demokratisk politik". Efter att ha växt upp med det här politiska tjäbblet och sedan på avstånd följt hela spektaklet och dess konsekvenser och finna dryga 50 år senare, att där har tiden stått still. Det är exakt samma goja, bara lite andra namn med:

"och då påstod Tommy... och nu har minsannnnnn (dvs. 14 n, senare i texten) sossarna börjat sin valpropaganda", eller "nu är det någons tur att se rött".

Det får mig att tänka tunga tankar:

När skall politiker och även politikerna i Gällivare kommun bli vuxna människor, förstå att de måste arbeta mot samma mål, om de nu verkligen vill vara till människornas nytta och inte bara visa upp sin egen förträfflighet? Måste det ständigt vara ett maktkrig mellan felfinneriets korridorer i bästa sandlådeanda?

Jag tycker att de alla skall läsa filosofen, tillika teologen och författaren Søren Kierkegaards kloka ord: http://www.iqoach.se/Tips/Till%20eftertanke.pdf Det gör alla normalfuntade pedagoger under sin utbildning.

Kanske vore det dags att skaka liv i "Döda Torget" i Gällivare, lägga till något som återuppväcker det ur sin Törnrosasömn.

Den här freestylebana för cross, som de här driftiga killarna håller på att bygga ute vid MMCK:s crossbana, var de som fick mig att tänka på en helt ljuvlig satsning här i Göteborg. En satsning som verkligen hade svårt att bli en realitet p.g.a. alla bakåtsträvare och Jantefolk. Men när skolorna insåg att det faktiskt saknades en aktivitetsplats i området, någonstans för eleverna att träffas utanför skoltid, då började det plötsligt hända något. Det visade sig finnas ett stort behov av en allmän samlingsplats, som samtidigt också kunde aktivera, en enda stor lekplats både för barn, ungdomar och vuxna! För att inhämta inspiration om vad man kunde göra arrangerades en studieresa till skateparken "Fun skatepark" i Linköping.

Överklagandena duggade dock tätt här i Göteborg och det blev tillslut regeringen som fick vågmästarrollen. Sålunda dröjde det flera år innan första spadtaget togs. Det var ett spadtag med sordins förtecken, därför att huvudsponsorn hoppade av. Men det hela löste sig med förnyade gemensamma krafter och bidrag. Eldsjälars arbete och frivilliga insatser skall man aldrig underskatta. Det hela gäller bara att pussla ihop alla tåtarna. Får man alla att jobba åt samma håll, inkl. politikerna och viljan finns, löser sig det mesta och nu står den där:

"Actionparken" i stadsdelen Kålltorp i Göteborg. Åkarna som använder sig av den är alltifrån 5-45 år, tja, en och annan modig efter de 45 åren finns ibland med. Jag tror att den kan vara en bra fingervisning för kommunledning, näringsliv och alla eldsjälar i Gällivare kommun, som vill göra en insats för framtiden:

att studera den lite närmare och lägga pannan i veck vad man skall göra för framtiden. Samtala med ungdomarna själva, låt dem få vara med i processerna så lär också de riktiga besluten ang. fritiden få en helt annan dignitet än den idag har. Kanske är detta inte en bra lösning för Gällivare med en "Actionpark", men goda idéers ursprung skall man aldrig förringa. Man vet aldrig vad de kan bära med sig i framtiden och utformas till.

Det är många som samsas om "Actionparken" här i Göteborg, som till en början endast tänktes fylla inlines- bmx- och skateboardintressenter. Men det visade sig kunna svälja ännu fler inriktningar. Jag kan svårligen tänka mig att den inte skulle kunna nyttjas även under vintertid med rikligt med snö, som det nu kan bli i Gällivare. Då med lite andra åkutrustningar.

En helt vanlig, solig dag är "Actionparken" oftast full, både på läktare och på åkarenan. Trots det är olyckor sällsynta. Det finns oskrivna regler om hur man beter sig i parken. Så småningom kommer även trivsel och säkerhetsskyltar i "Actionparken" att sättas upp. De finns nu med som förslag på byggbloggssidan i adressen nedan.

Under sommarhalvåret finns olika temadagar: tjej-skate, gubb-skate (för de över 30 år) etc. Under kulturkalaset fanns där andra evenemang. Internationella tävlingar i samarbete med stora huvudsponsorer och festivaler av olika slag är i faggorna och det hela verkar expandera hela tiden.

Helt enkelt ett verkligt lyckokast!

Jag bifogar en filmfil så att man bättre kan få en uppfattning om "Actionparkens" utformning och storlek.
http://www.kalltorp.info/ramp.html

Det finns också en byggblogg på samma hemsida, som man kan surfa runt på etc. Med rätt utsmyckning på utsidan, kan det rent av uppfattas som en enda stor konstskulptur med praktisk användning. Jag är redan tilltalad av dess inre mjuka former, för att inte tala om den glädje, som återvänt till en tidigare stendöd stadsdel.

onsdag 26 augusti 2009

Imorse satt jag och tänkte tillbaka

- den 26 augusti 2009, kl 10:56


på Kulturkalaset, som varat i dagarna sex här i Göteborg i mitten av månaden.

Anledningen till att jag tänkte på det, var att jag gjorde det nog så välbehövliga jobbet, att rensa handväskan från allsköns papper och kvitton. Jag begriper det inte. Men skräpet i handväskan har en tendens, att väldigt snabbt expandera i omfång. Tillslut ser hela handväskan ut som något sprickfärdigt, som med nöd och näppe kan stängas igen.

Jag antar att även en del icke handväskbärare män kan nicka igenkännande åt företeelsen. "Hushänget" brukar kommentera det hela med, att han knappast behöver bekymra sig över, att någon av oss damer i hushållet inte skall komma helskinnad från något eventuell överfall på öppen gata. En dunk med handväskan och förövaren torde vara oskadliggjord för gott. "Rättvisa utan rättegång", kallar han det hela för.

Häromdagen lät han uppbringa ett stort och högljutt WOW! Följt av kommentaren:

- Efter ett välriktat slag från den handväskan, torde vem som helst vara snabbt oskadliggjord.

Han hade lyft upp dotterns handväska och fick omedelbart kraftig slagsida. Hennes handväska innehöll för tillfället ett dataminne, som hon skulle låna ut till en av sina kompisar. Han skulle kopiera över några program från hennes dator och då var det lika enkelt att släpa med sig minnet, tyckte hon. Ut genom ytterdörren passerade hon som om väskan varit fylld med dun, vilket fick "hushänget" att konstatera, att det är något onaturligt med fruntimmer och handväskor!

Tja, handväskor och ansamlade papper. Jag läste på en väl tillknölad pappershög, att det funnits 890 programpunkter att bevista enbart på Kulturkalaset. Det fick mig att inse att jag i år gjort en ovanligt klen insats. Somrarnas aktiviteter kan ibland kännas, som om någon satt mig nere vid havet försedd med en tesked och sagt till mig "Ös på Gun!" Ungefär så kan det kännas. Det gäller mao att välja och vraka rejält, ännu mer än under resten av året.

Jag och dottern bestämde oss för att inte dö nyfikna och traskade därför en av kulturdagarna in i Domkyrkan kring lunchtid. Där var det något så unikt som piano och orgelkonsert med regelrätta virtuoser bakom tangenterna. Ja, den som nu sitter inne med förutfattade meningar om en dylik tilldragelse, är nog inte helt fel ute. Det hela påminde bitvis om när den där rollfiguren Lurch, ni vet betjänten i "Familjen Addams", spelade orgel. Hade nu Onkel Fester kommit inglidande in genom kulisserna hade det hela varit fulländat. Så blev det däremot inte, tack och lov! Det enda som dånade var kyrkklockorna innan det hela började. Vad det däremot blev, var ett tämligen oväntat inslag.

Det var en äldre dam som satt bakom oss, som ihärdigt började tugga och suga på något osedvanligt stort lät det som. Något som man inte borde ha placerat in i någons aldrig så stora mun, var min första tanke. Men då det hela aldrig tycktes få något slut, väcktes min nyfikenhet. Tillslut blev jag tvungen att vända mig om för att se om det mot förmodan inte satt ett helt gäng griskultingar bakom mig och sugsmackade. Den syn jag möttes av skall sent omsider glömmas. Hennes mun var på vid gavel, ungefär som käkarna var ur led sidledes och ögonen stirrade oseende vidöppna, som av någon blandning av förvåning och koncentration. Så rasslade käkarna ihop och ett nytt ljudligt smackande uppstod. När käkarna malde runt igen uppstod det sugande ljudet.

"Aha, tänkte jag, det är så det komplicerande maskineriet funkar! Smacka... smacka... suga ... suga..."

Hela detta överraskningsinslag tilldrog sig under inte mindre än två långa stycken varav det sistnämnda gärna hade fått vara smack- och sugfritt, eftersom det bitvis var tämligen vilsamt och vackert. Minus det ljudliga smackadet och sugandet förstås! Stycket hette "Variation on two themes, opus 35 for organ and piano", av Marcel Dupré.

Jag tillade efteråt när vi satt och åt lunch längs Kungsgatan, att just detta uppförande borde rätteligen ha hetat:

"Variation on four themes, opus 35 for all types of organs and piano".

Så över till nästa genre, som sysselsatt min lilla hjärna denna vecka:

Anna Odell, ni vet damen som examensarbete på Konstfack, spelade tokig. Eller nej, vid närmare eftertanke. Hon kanske inte behövde spela så väldigt mycket. Vad hon skall kunna tillför den kommande konstvärden har jag mycket svårt att förstå. Skall detta räknas som konst, finns mycket mer avancerad konst. Domstolarna kan då istället blir konstkritiker istället för just domstolar. Därför ser jag fram emot vad som står i domen. Konstkritikerna däremot förväntar sig ett uttalande som sätter en ny ribba inom konstvärlden. Måtte deras förhoppningar bli grusade! Men hur som haver, nu har rättegången gett henne ny gratis reklam. Hade jag varit i hennes kläder hade jag nog varit utan den "gratisreklamen".

Det var inte små kostnader hon slog sig till hos polis och den akuta psykvården. Det är rätt magstarkt att uppta en plats, som säkert hade behövts betydligt bättre av en verklig sjuk person. Det är också ett dilemma av nog så allvarlig natur. Det hela tilltalar nog inte heller de som suttit och inväntat polis helt förgäves i en nog så allvarlig situation! Dessutom anser jag att hennes examensarbete inte borde ha godkänts. Därför att det konstnärliga inslaget är det inte ens hon som står för. Det är någon annan som filmat det hela och är därmed den riktige konstnären bakom verket. Mer solklart examensfusk kan man väl knappast prestera?

Nästa tvivelaktiga händelse:

V-ungdom som skulle möta kronprinsessan Victoria med demonstrationer i Kiruna, i samband med att sametinget öppnades. Ja, jag kan inte annat än ge ifrån mig en djup suck. Inte är det undra på att vi norrlänningar räknas som lite av allmänt bakom flötet.

Något helt annat tragikomiskt:

TT-AFP rapporterade om en stackars intet ont anande 58-årige man, som slog sig ner på en offentlig toalett. Vad den nödställde, i dubbel bemärkelse, inte visste var att någon djuping hade strukit snabblim på sittringen. Det blev transport till sjukhus med hela sittringen fäst i baken. Någon skönhetskur lär det inte heller ha varit fråga om på sjukhuset, eftersom det hela krävde kraftiga lösningsmedel för att få loss sittringen ifrån hans arma bakdel. Man skall nog akta sig för resor till Australien tills polisen siktat snabblimsmarodörer.

Nu över till något annat skitviktigt...

lördag 22 augusti 2009

Jan Guillous sommarprat i P 1,

- den 22 augusti 2009, kl 11:52

tog upp det komplexa med och kring Olof Palme.

Fram till den 15 september kan man lyssna på programmet via datorn. Jag gjorde det igårkväll medan sporten på TV från Berlin pågick och där man bitvis kan få för sig, att en del av deltagarna trots allt måste vara väldigt tröga i magen av ljuden att döma, som de ger ifrån sig. Inte bara det. De behöver tydligen uppmuntran vid potträningen, eftersom de själva klappar i händerna för att få publikens ovationer.

Missade ni "Sommar" i P 1 med Jan Guillou, lyssna gärna. Hans sommarprat är verkligen intressant samtidshistoria, som varje högskolelärare borde ta upp till debatt bland sina elever. En samhällsanalys inte bara av Olof Palme, utan på ett vidare plan. Något som vi alla borde sätta oss ner och fundera över mellan varven. http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=1901839&BroadcastDate=&IsBlock

Början av sommarpratet, inledde Jan Guillou på Jan Guillous vis, men sedan blev det verkligen högintressant resten av programmet.

Stor del av sommarprogrammet lägger Jan Guillou på Olof Palme och det gör han alldeles rätt i, för vem kan väl beskriva Olof Palme bättre än just Jan Guillou.

Olof Palme är den person som verkligen fått min panna att lägga sig i många veck. Palme själv visste att han hade dragit på sig mer än han faktiskt skulle klara av, han hade genat alltför mycket. Han visste själv att han var förföljd. Det talar för att han måste ha varit otroligt naiv, som trodde att han kunde undgå en regelrätt avrättning, med tanke på vad som hände andra personer. Jag tror att det var under Palmes era vårt elände i Sverige började. Under den här tiden satte man den ribba, som i mångt och mycket råder idag.

Det får mig att tänka på Lenny Bruce, som ansågs vara den sjuka humorns främste representant. Han brukade säga: "Jag är inte sjuk. Jag är inte någon komiker. Världen är sjuk, och det är jag som är doktorn." Lenny Bruce var i ropet på förra stenåldern, dvs. under den tidsera då man krävde mer av en stå-upp-komiker än att bara kunna stå upp.

Själv minns jag tiden kring mordet på Olof Palme, som ovanligt "hög frekvent" av "självmord" och "olyckshändelser", som gick in i varandra och hade samma beröringspunkter. Det var onekligen mycket i görningen under den här tiden.

Jag tänker på sådana exempel som krigsmaterielinspektören Carl Fredrik Algernon, som direkt efter ett möte med Boforsdirektören blev "döless på livet". Konstigt nog hade han vid detta möte berättat, att han hamnat i en "lojalitetskonflikt" ang. en smuggelhistorias uppdagande. Han "tog livet av sig" genom att "kasta sig" framför ett tunnelbanetåg på T-centralen. Dock var utredningen en tämligen luddig historia, som snabbt avskrevs som självmord.

Algernon var inte den ende dessutom, som helt plötsligt hamnade i denna dödsspiral, med just denna anknytning. Det var ett väldigt manfall från höger och vänster. Det märkliga var att de hade klara förbindelselänkar med varandra i högt som lågt och många sidospår. Slump eller inte, det är upp till varje enskild individ att besluta om. Därför att mordet på Olof Palme gick i stå redan från första början och att det funnits all anledning till det, är helt uppenbart!

Jag hade ett helt rent sinne när jag började läsa Hans Holmérs bok, om mordet på Olof Palme. Jag läste den för många herrans år sedan då den kom ut. Det vävde på bra ända till hela bromsklossen tjongade ner i backen och det blev tvärnit! Det blev en märklig upplevelse, att läsa hur förre polischefen och spaningsledaren i Palmemordet, i boken började förklara sig: att han hade "råkat" av en "ren tillfällighet" ha en "tillfällig bostad" just där flyktvägen gick!

Ett av de många spåren, som man fortfarande kan hitta på Internet var just "polisspåret". - Ja, jag tänkte genast på min mamma, som varit av den uppfattningen:  

"när en förklaring har gått åt skogen, fortsätt inte att förklara, det blir bara värre" och det var just vad Hans Holmers förklaringar blev. Hade han knipit igen, hade jag nog bara seglat rakt igenom den boken, utan att lyfta på ögonbrynet!

För mig har det alltid varit en fråga VEM det var, som hann först fram till "målet". Siktet var inställt från många håll. Palme hade hunnit göra sig rejält obekväm.

Av ren nyfikenhet surfade jag runt lite på nätet. Därför att den möjligheten inte fanns, när det hela startade, det som kom att bli Sveriges största mordutredning någonsin. Förhoppningsvis den enda vi kommer att behöva se, med detta klena och högst förvirrande resultat med privatspanare och byte av både den ene och den andre som ledde spaningarna. Ett spel för gallerierna, kan jag tycka, som kostat svenska skattebetalare svindlande summor.

Jag personligen är övertygad om att det fanns nog så många anledningar till att mordet aldrig klarades upp. Utredningen innehåller sannerligen många märkliga saker och många högst ordinära spår. Vad sägs om den här länken t.ex. http://www.nationalmordet.nu/0531.html

tisdag 18 augusti 2009

Stäng badhuset i Malmberget!

- den 18 augusti 2009, kl 11:03


Signaturen "observant lulebo" tyckte klämkäckt "Inte behövs det någon simhall i Malmberget, det finns ju i Gällivare! Varför slösa med skattebetalarpengar?"

Jag håller med. Det ligger onekligen en poäng i det hela.

Men varför stanna där? Varför nöja sig med detta lilla fnuttiga?

Insåg signaturen "observant lulebo" inte potentialen i sitt förslag? Det går faktiskt att vidareutveckla tanken fullt ut.

Nej, ta nu för guds skull och stäng badhuset i Gällivare också. Hade inte förre badbossen flyttat till kommunhuset kanske? Alltså kan det badhuset inte heller behövas!

Tänk vad mycket pengar man sparar då!

Ja, herre jisses, det säger sig självt. Vad skall man med ett badhus i Malmberget? Tänk alla som nyttjar badhuset i Malmberget, stänger man det eländet, då blir faktiskt alla nuvarande och kommande användare lyckligt befriade ifrån förebyggande hälsovård! Barnen lär sig inte att simma, alltså lär de sig inte att utveckla motorik och kan alltså inte haja speciellt mycket vad som händer i skolbänken. De får inte heller starka och goda själsliga egenskaper om de uppmuntras till ett stillasittande liv. När man ändå håller på att spara, kan man väl ställa in all gympa på schemat, stänga ner sporthallen och även skrota ishallen och allt annat hyss som främjar hälsan. Ta skolmaten med ett chartrat plan från Eritrea, då har man gjort även en utlandsinsats.

Tänk vad mycket pengar man kan spara när man tänker efter, då kan man höja både sammanträdesarvoden, bonusavtal och annat smått och gott för dem, som redan har mer än de orkar svälja!

Undrar du nu vad jag tänkt, att normalmänniskorna skall göra istället?

Tja, tänk när min mamma och pappa växte upp, de hade sjöar, tvättfat och utedass! Den här nya generationen de kan väl istället, på sikt, spara jättemycket pengar för både det kommunala och hela statsapparaten. Tänk de banar väg för att man kan bli av med en hel del av dem i riktigt unga år. Då ligger de inte några pensionskassor till last! Dvs. om nu inte 40-talisterna hunnit tömma hela socialförsäkringssystemet till dess. De sistnämnda har ju redan fått simma så det räcker!

Betänk framtidens möjligheter! Det uppväxande släktet kan istället bli nya presumtiva storkonsumenter för både läkemedelsbranschen och den illegala narkotikahandeln, som inte gör annat än tillverkar "glömma-bort-livet-mixturer". Det är dessutom väldigt effektiva saker för att vi skall lugna ner oss och bara sitta still och se ut som Kalle Anka brukar göra ur TV-rutan på julafton, sedan han övervunnits av den där enerverande pippifågeln, som hindrat hans fotografiska framfart.

De där gnälliga malmbergsborna de kan väl få nog med motion på ålderns höst, dvs. om de nu hinner dit i framtiden. För tänk bara när de skall hasa iväg med sina rullatorer och inhalatorer från Östra Malmberget till Kopra. Visserligen har väl Kopra hunnit klappa igen ruljansen innan de har hunnit hasa sig fram dit. Men ändå. Då har man liksom gjort två flugor på smällen! Det blir ännu mer självsanerande och ekonomiskt besparande!

Har man nu riktigt flyt (jag hoppas att du inte är så "korkad" att du flyter, utan hajar ordvitsen med ordet "flyt") så kanske man rent av kan öka på antalet drunknade också. Barnfetman kommer att öka ännu mer och hela chips & snaskbranschen & helfabrikat- och lightbranschen kommer dessutom att jubla. Tja, dvs. ända fram till att pillerbolagen då grusar det hela genom att ta över vinsten till sig.

Jag är övertygad om att det hela kommer att lösa sig ännu tidigare om utvecklingen håller i sig. Vi får redan nu veta genom TV-reklamen, som pågår varje 10 minuter, att så fort man känner det minsta lilla sjukdomstillstånd, har någon krämpa här eller där, då skall vi knapra Ipren och smörja in sig med salvor som ger leverpåverkan. Har man riktigt tur så ger nog levern upp redan vid 25 års åldern, om man nu följt reklamens råd och börjat knapra och smörjt på ifrån tidiga barnaår.

Men varför skall man hålla på och haka upp sig på såna petitesser? Har nu pillerbolagen tagit över kroppens egen funktion, så varför hålla på att bråka om den saken? "Money makes the world go around"!

Det är nog det som menas med "herren giver, herren tager". Fråga alla bonusnissar, som la rabarber på samhällsservicens pengar, så får du höra att du har fel och de här rätt! Eller hajar du noll kanske? Har hjärntvätten inte funkat, att de gör skäl för sina löner och bonusavtal till skillnad ifrån dig, som bara går där och drar fotsulorna på jobbet? Du är nog en onödig typ, som kan få vem som helst med fulla aktieportföljen att spy! Har du inte hajat det?

Min mamma har lärt en himla massa barn att simma i Gällivare kommun. Hon gjorde det varje sommar under sommarloven i massvis av år. Simskolorna hade hon i utomhusvarmbassängen i Malmberget, Abborrtjärn, Sandviken och i Sammakko, bara därför att hon korkat nog tyckte att det var nödvändigt ur ett vittgående allmänmänskligt perspektiv. Hon kommer visserligen att se rött där ifrån sin himmel.

Men vem kan väl ta hänsyn till någon hälso- och simentusiast, som fört sitt arv vidare till barn och barnbarn och Gällivare kommuns då uppväxande släkte. Det är nya tider nu som gäller! Nya tankebanor! Dessutom är hon stendöd sedan dryga 41 år tillbaka? Så varför ens bry sig om befängda gammeldags tankar om hur livet skall gestaltas för att bli bra!

Alla i kategorin inkomstskala "normal" kan ju sitta framför sina TV- och PC-apparater, med sina klickapparater och softa till sig rejält. Köpa lösnummer av skvallerblaskorna och få ta del av en helt annan jetsetvärld, där allsköns nollor flödar runt, både på sedlar och i form av botoxansikten.

Tänk vilket härligt liv det kan bli där i TV-soffan, med lite "glömma-bort-livet-piller", salvor mot avsaknaden av motionens och det stillasittandets rygg- och nackproblem. Bara sträcka ut sig efter en trave Billys pan pizza och chipspåsar. Skölja ner tillvaron med en rejäl klunk ur 2 liters coca-colan, dra en puff på ciggen, eller jointen för att sedan med skum blick plira ut mot backar av öl och den billiga utlandsspriten, som tornar upp sig där vid soffhörnan, under ledning av samma TV-reklam à 4 minuter x 6/timme. Det är väl lagom med mental och fysisk träning. Tänk vad mycket insparade pensionspengar det blir i slutändan, då hälsoantalet sjunker än mer dramatiskt än det redan har gjort.

Nu förstår jag att alla malmbergs- tjautjas- kulle- och gällivarebor kommer att känna sig upprörda över min genialiska sparplan. Jag kan inte ta åt mig all ära! Min genialiska sparplan den mynnade ut från en observant lulebos, som var helt i fas med kommunens egen sparplan. Det är det som kallas för demokrati! Så varför sätta igång och gnälla? Det finns ju ett badhus i Luleå för Jisse namn!

Eller varför inte ta och slå igen det också?

Tänk vilka besparingar man då skulle göra!?

Förresten. Stäng igen hela skiten norr om Daläven! Då sparar vi verkligen utgifter för hela statsapparaten.

Ja, den där observante lulebon, det ljushuvudet, var nog inte så tokig ändå kom jag på, när jag satt och sippade på min fesljumna teskvätt. Tänk jag vet de som åker till äventyrsbad i Danmark. Vid närmare eftertanke, varför inte ta och lägga alla äggen i denna korg istället?

Jag tror vi tar och satsar globalt, när det gäller badhus. Alla i Sverige skall hädanefter nyttja badhus i Danmark! Det blir nog det ekonomiskt allra bästa.

Ja, så tror jag allt att det är det allra vettigaste att göra trots allt.
Det gäller att vara observant här i livet!

http://www.nsd.se/nyheter/gallivare/artikel.aspx?ArticleId=4803191

måndag 17 augusti 2009

Har du tillgång till Kunskapskanalen på TV?

- den 17 augusti 2009, kl 13:57

Kl. 23.00 sänds idag måndag, ett program på kunskapskanalen, som jag inte tycker att någon bör missa att se. Jag vet inte om den går att se via datorn, har ej kollat det (tyvärr).

Detta är saxat ur tablån:

Världen: En torped ber om ursäkt

Dokumentärserie. En torped ber om ursäkt. En topphemlig grupp använde sig av bedrägliga finansiella rapporter, valfusk, utpressning, militärkupper och mord för att skapa ett globalt amerikanskt imperium efter andra världskriget. Efter att länge ha brottats med skuldkänslor och rädslan för vilka konsekvenser sanningen skulle kunna få, bestämmer sig den förre torpeden John Perkins för att tala ut.

---------

John Perkins har kommit ut med en bok om sin egen inblandning. Det var han som kom som USA:s budbärare och i de fall som ländernas makthavare inte ville acceptera de vidlyftiga personliga villkoren, trädde istället schakalerna in. Då var det inte längre förhandlingsbart. John Perkins bok "Confessions of an economic hit man", ingen kioskvältare precis, men nog så viktigt tidsdokument.

Den där gamla devisen om att "pengar luktar inte", den har nu äntligen kommit på skam en gång för alla.

Det är inte bara 90 procent av USA:s sedlar, som bär spår av kokain. Bokstavligen! Det är sant och ingen skröna. Forskarna vet att just kokain har en tendens att fastna på sedlar. Varför, är de däremot rätt konfunderade över.

Men det var inte det som jag menade med att se dokumentären i TV-rutan. Utan jag är tacksam över att nu äntligen, kommer allt mer i dagens ljus om vad som förekommit under USA:s världsera. Något som i och för sig inte varit någon större hemlighet för människor, som följt med i utvecklingen. Det hela startade upp redan med Latinamerika och så har det fortsatt och fortsätter.

Senast var det USA:s påstående om massförstörelsevapen i Irak och hela det här iscensättandet med Saddam Hussein och hängningen av honom. Det hade ju varit lika enkelt för USA att kontrollera sina egna papper på vad de hade matat diktatorn med under alla dessa år.

Bara just därför är det en smärre gåta för mig varför svenska truppinsatser strider i Afghanistan. Kalla genast hem dem!

söndag 16 augusti 2009

Rapport från hängmattan.

- den 16 augusti 2009, kl 19:49


Jag stod och funderade på vad jag egentligen skulle välja att koppla av till. Valet stod mellan ett par riktiga tegelstenar av technothrillerns mästare Tom Clancy, eller någon av Torsten Ehrensmarks gamla godingar, som jag inte återsett på åtskilliga år, dvs. "Mina halvfranska år", "Pepparkakor", eller "Instängd på norra halvklotet".

Men det där med instängd fick mig att minnas, att jag hade en CD-bok, som jag ännu inte hade "trakterat".

Det visade sig att den skulle handla om det allra värsta tänkbara scenariot av att vara instängd.

"Comme Une Tombe" eller, "Levande begravd", som den heter på svenska, vann det internationella Le Prix Polars i Frankrike för bästa deckare i augusti 2006. Författaren, Peter James, blev vald till årets bästa deckarförfattare i Tyskland av tidningen Krimi-Couch Magazine. Nog var det allt en sanslös historia allt, "Levande begravd". För vad skulle du tycka och tänka om att på din svensexa bli levande begravd i en kista tillsammans med en flaska whiskey, en porrtidning, en ficklampa och en walkie-talkie? Sedan kompakt tystnad, efter det att skruvarna skruvats i kistan och jord kastats på kistlocket.

Det fick mig att minnas ett par riktigt vådliga svensexor i Gällivare, som jag fått mig återberättade av "offren" själva inklusive deras respektive, för många herrans år sedan. Fråga är bara vilken av dessa svensexor, som jag tycker var värst, Rolf P:s, eller Stig P:s? Det vete gudarna, det torde ha varit dött lopp!

Den här svensexan, i "Levande begravd" handlar om en sådan kille, som själv bjudit på riktigt vådliga svensexor. Det är av den anledningen som hans vänner beslutar sig för att "bjuda tillbaka". Men det som var tänkt som det värsta tänkbara dåliga skämtet till svensexa, går plötsligt väldigt fel, när vännerna kraschar med bilen på väg till puben och den blivande brudgummen ligger där ensam, lämnad åt sitt öde och levande begravd i en kista, som dessutom långsamt tar in vatten. Ficklampans batteri börjar sina och hur är det nu med en walkie-talkie....

Nähä, du! Du får allt läsa, eller lyssna på den själv. Jag är ingen "golare". Dessutom vill jag verkligen inte riskera att vara någon glädjedödare.
Knalla nu iväg till bokhandeln, eller biblioteket och ha en "ryslig stund" där i hängmattan, eller vart du nu än befinner dig, när du läser, eller lyssnar till den. Såja, plöj dig nu väg fram till boken! Du har verkligen inget att förlora. Det är en sagolik historia, som hela tiden tar sig tämligen oväntade vändningar.

Vad jag ger den för betyg?

Av 5 möjliga surströmmingar, ger jag den hela 4 surströmmingar, burken och lite spad.

torsdag 13 augusti 2009

Sveriges kungahus, som åter är under lupp!

- den 13 augusti 2009, kl 13:42


Känns rent ut sagt bedrövligt, att ens behöva uppleva.

Jag är sannerligen ingen rojalist, sett ur ett medmänskligt perspektiv, men nog är det väl ändå magstarkt att skriva:

"Grattis kungahuset - 6056 personer utan sjukvård" http://www.nsd.se/kultur/artikel.aspx?ArticleId=4791679#fank4792376

Nu kommer antagligen min salig pappa, att rotera som en propeller i sin grav över mina ord. Men jag föredrar faktiskt att ha ett kungahus, som representerar Sverige, än någon politiker som är illa påläst. Som i mångt och mycket lufsar omkring i tillvaron, som några mindre bemedlade och där det flyger den ena grodan ur munnen efter den andra. Dvs. är illa pålästa och insatta!

Någon måste trots allt göra "jobbet" och jag tycker med handen på hjärtat, att vårt kungahus gör ett alldeles utomordentligt jobb.

Tar man så detta med deras "betalning", som tycks vara det som sticker folk i ögonen. Javisst, är det alldeles åt skogen mycket pengar. Men när man lyfter blicken det allra minsta lilla och ser till bonusavtal för statliga direktörer, LO pampar etc. då blir allt verkligen "relativt". Dessutom ser jag ingen vinning i att låta en hel kulturskatt bara förfalla och gå i graven, eller som nu inte sällan sker, någon nyrik potentat leker översittare. Det finns ingen översittarmentalitet bland kungahusets medlemmar. De är sympatiska människor, i vart fall inte sämre än någon annan svensk, som ibland också görs gällande.

Hur man i en debattartikel kan skriva, att nu blir 6 056 personer utan sjukvård, tyder enbart på att man verkligen är illa insatt i hur ett "företag" fungerar. Det är visserligen en kostnad, men det är faktiskt inte enbart en kostnad. Man måste trots allt se till vilka inkomster som också flyter in. Dessa kommer att vida överträffa de totala utgifterna, som detta trots allt genererar. Alla som har huvudet på skaft kommer dessutom att kunna nå gratis vinning ur detta! Det är som man säger "det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellerna".

Ser man sedan på vad vårt kungahus krasst bidrar med i alla sina skapade fonder och som är till förmån för de minst bemedlade och de mest utsatta. Då förstår jag verkligen inte alls hur de tänker, som är emot hela vårt kungahus. Vad skulle ett rent politiskt styre tillföra de minst bemedlade och utsatta? Verkligen ingenting! Då är vi verkligen helt prisgivna åt okänt gränsland. Eller är det någon som sett t.ex. Marit Paulsen, eller någon annan politiker i bräschen för t.ex. sjuka, eller handikappade, eller utsatta barn på liknande sätt? Nog är det allt det egna lönekuvertet och välvilliga avtal, som de ägnar största energin åt. Det är en "jag-först-ingen-annan-sen-metalitet" som råder över lag. Medan vårt eget kungahus är "nyckelpersoner" i allra högsta grad, även gentemot omvärlden.

Sedan: handen på hjärtat. Vem av er skulle vilja bli paparazzifavorit, ständigt möta den ena amsagan efter den andra i media. Ständigt vara påpassad och inte kunna röra sig fritt. Bli fotograferad i alla tänkbara lägen. Inte kunna vända på klacken utan att det noteras. Få sitt privatliv ständigt skärskådat. Behöva sitta som på nålar, dödssjuk inför TV-kameror och intyga inför svenska folket: "det är allvarligt menat, jag älskar verkligen min kronprinsessa".

Jag tar apanaget helt sonika, som en "ersättning för sveda och värk å yrkets vägnar". Vårt kungahus är verkligen statens anställda, med hull och hår. De är t.o.m. belagda med munkavel och får inte uttrycka själva vad de tycker och tänker. Yttrandefriheten är de mao fråntagna! De få gånger vår Kung spontant uttryckt någon åsikt, har det blivit våldsamma skriverier och folk har önskat tysta honom! Nej, vad är det för småskurna jante-människor i det här landet egentligen?

Det ligger också i tidens anda, att kungahusen inte längre ägnar sig åt inavel, dvs. gifter in sig i andra kungahus och får ägna sig åt resonemangsgiftermål för "monarkins skull", eller bli ställd vid skampålen om de dristat sig att följa sitt hjärtats val. Själv har jag inga som helst synpunkter med vem de förlovar sig med, gifter sig med, skaffar barn med, eller vad de pysslar med. Inte så länge de sköter sina uppdrag och det gör vårt eget kungahus med bravur!

Däremot anser jag inte att de skall ägna sig åt tvivelaktiga affärstransaktioner. Som man lär får man allt leva. Det skulle även våra kära folkvalda och högt uppsatta tjänstemän också ta fasta på, ty där finnes mycket övrigt att önska!

Fest och glamour är trots allt aldrig fel. Dra lite på smilbanden och känna glädje för våra medmänniskor, vare sig de tillhör kungahus eller ej, är definitivt ingen dödssynd!

onsdag 12 augusti 2009

Några hjärtan är skatter,

- den 12 augusti 2009, kl 10:13


som aldrig kan ta slut.
Ägaren strör det givmilt
i solströmmar ut.
.....


så börjar dikten "Några hjärtan är skatter", som Karin Boye skrev i sin första diktsamling. Det var också den visan, efter dikter av Karin Boye, tonsatta av Emil Lundaahl, som inledde lunchmusiken i Johannebergskyrkan. Emil Lundaahl spelade spansk gitarr och sjöng tillsammans med Eva Åström Rune.

Jag som äger en "ihjälyssnad" vinylskiva från 70-talet av Karin Boyes dikter, sjungna av Lena Nyman och tonsatta av Berndt Egerbladh, kunde bara konstatera, att den här lunchmusiken slog vinylskivan med hästlängder.

Lunchmusik är alltid en upplevelse ut ur stadens larm, rakt in i vilsam miljö. Här hittar man inga rakade 190 cm:s typer i västar med krumelurer på. Typer i 100 kg:s klassen av rena anabola steroider och fulltäckta av tatueringar, som gör att man får rotera runt huvudet ideligen i 360 grader för att vara förvissad om, att man inte hamnat i någon skottlinje. Nej, här kan man bara slå sig ner och koppla av. Det är dessutom sånt som jag önskar att varje människa kunde få ha tillgång till, varthän man än bodde. Få kultur och själslig näring skall inget kosta, det gör aldrig lunchmusik.

Det märkliga med Karin Boyes dikter är att de förblivit tidlösa. Jag vet egentligen ingen annan diktare, som lyckats fängslat så många ungdomar, som just Karin Boye.

Lunchmusiken fortsatte med "Växtkraft", följt av "Vägen hem"... Jag vet en väg som leder hem...

Det är oftast väldigt enkla ordbildningar i Karin Boyes dikter, kanske är det där hemligheten ligger i hennes odödlighet.

Sedan följde "Havet" och därefter den dikt, som nog är den mest kända, tror jag i alla fall. "Ja visst gör det ont".... när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka?....

Den sjätte visan som framfördes var "Det bästa" ur hennes ungdomssamling, för att avsluta det hela med "Önskan"....Ack låt mig leva riktigt och riktigt dö en gång...

Ja, nog hann Karin Boye leva riktigt. En minnesplakett på huset på Vasaplatsen 11, längs Aschebergsgatan i Göteborg, minner om att det var där hon föddes i en rikemansfamilj. Hon hade verkligen allt och kanske ändå inte. Hon fick studera och även på hög nivå, vilket var ovanligt på den här tiden, att en kvinna fick göra. Hon var med i olika samhällssammanhang, hann vara både gift och skild och leva ut sin homosexualitet, som tog sin början under hennes tid i Berlin. Homosexualitet var en kriminell handling på den tiden, för att senare bli en sjukdom, för att slutligen bli det som det faktiskt är, något medfött.

Karin Boye har en diger roman- och diktsamling, som hon lämnat efter sig och trots att hon blev en "självspillning" i alltför unga år. Det var ju så det kallades på den tiden, när man valde att avsluta sitt liv på egen hand. Ett mer riktigt ord kan jag känna, än ordet självmord.

I slutet av sitt liv var Karin Boye i Alingsås för att hjälpa en väninna, som var döende i cancer. Otroligt många spekulationer finns naturligtvis varför hon valde att sätta sig ner vid denna stora sten på en kulle norr om Alingsås och själv avsluta sitt liv med en överdos sömnpiller. En månad efteråt tog även Karin Boyes käresta, Margot Hanel, sitt liv. Margot Hanel var däremot inte med i Alingsås, under Karin Boyes vistelse där.

Men var det verkligen det som Karin Boye tänkt sig, den gången hon skrev den där dikten "Önskan". Var det verkligen "att riktigt dö en gång" vid fyllda 40 år?

Hjalmar Gullberg skrev en dikt efter Karin Boyes död "Död Amason" http://www.karinboye.se/verk/dikter/dikter/dod-amason.shtml Den låter bitvis som en efterlysning, som man hör på radion när någon försvunnit. Ni vet i tappningen "Hon var vid försvinnandet klädd i"....

Jag själv har en betydligt mer lättsam favorit, skriven av Karin Boye, som jag upptäckte för någon tid sedan, att jag skrivit in i min dagbok försommaren 1968 i ett betydligt tyngre ämne. Dedikerad till en viss herre vid namn Peter Timander. En av de få dagböcker, som jag lyckats freda ifrån allsköns nyfikna näsor av den enkla anledningen, att ingen känt till den mer än jag själv. Den luktade lite unket, beroende på den bitvis märkliga förvaringen!

Från en stygg flicka
Jag hoppas du inte alls har det bra.
Jag hoppas du ligger vaken som jag
och känner dig lustigt glad och rörd
och yr och ängslig och mycket störd.
Och rätt som det är, så får du brått
att lägga dig rätt för att sova gott.
Jag hoppas det dröjer en liten stund...
Jag hoppas du inte får en blund!

- Karin Boye, Härdarna

Karin Boye står staty utan för Stadsbiblioteket, "Avenyn" i Göteborg. Statyn har mycket ofta en liten blomma instucken i ena handen.

http://www.karinboye.se/sallskapet/index.shtml

måndag 10 augusti 2009

Ni som inte kunde se Madonnas konsert

- den 10 augusti 2009, kl 15:45


ta det från den ljusa sidan. Tänk vilken skivsamling ni kan inköpa för den summan, som det kostade att släpa med sig familjen på denna "tillställning".

Förutom biljettpriset tillkom per biljett 30:- för att man är så dåraktig, att man sitter hemma framför PC och gör jobbet själv! Traskar man däremot in till evenemangskassan kostar det inget extra, trots att där sitter anställda och utför arbetet! Är det någon som begriper något av den ekvationen? Inte jag i alla fall. Det övergår mitt förstånd. Men det är det å andra sidan mycket som gör, så varför skulle det vara något annorlunda i det här speciella fallet.

Jag fick lära mig av en professor på högskolan, som var en av mina två handledare när jag skrev uppsats, att man skall dela ut de positiva beskeden först och sedan knacka ner folk i skoskaften. Ja, nu sa hon väl inte direkt det sistnämnda, men det var kontentan av det hela. Jag vet inte om det är någon bra idé ur något perspektiv. Det känns inte så. Utan det gäller nog att blanda vad som är bra och vad som faktiskt skitit sig rent ut sagt. En mix. Min berättelse blir en mix.

Insläpp var det från kl. 17.30 på lördagen och naturligtvis var det en hel del som uppenbarligen hörsammat detta, eftersom en del vill stå nedanför scenen och knô, så nära som bara möjligt är. Det var inget litet schabrak till uppbyggd scen. Sanning att säga tyckte jag synd om folkhavet nedanför scen. Hur orkar de med dryga 6 timmar i läge "sex laxar i en laxask". Det är till att vara hängivet fans! Vi rasslade in betydligt senare, eftersom enligt biljetterna, det hela började kl. 20.00.

Alltså vecklade jag kl. 19.50 ut mitt nödkitt, som jag släpar med mig varje gång det är Ullevi som gäller. Dvs. den lilla asken med öronpropparna, flaskan med vatten och mitt vadderade sittunderlag, som är hopvikt i fyra delar och därmed i praktiskt format av A 5 kuvertstorlek att släpa med sig. Det är trots allt ingen campingsemester det gäller. Lagom är bäst. Nu skall jag medge att jag inte är laglydig, därför att av någon outgrundlig anledning får plastflaskor inte ha kvar korken!

När jag nyfiket frågar, varje gång, som resten av familjen blir avplockade sina vattenflaskors korkar, varför en kork är så farlig, är det ingen som vet svaret på det. Men ett vet man, med kork är det farligt! Efter att ha åsett åtskilliga vattenflaskor som vält och folk ser ut som om de inte besökt toaletterna i rätt ögonblick, eller som knuffat omkull hela omgivningen när vattnet, eller läsken forsat över, vet jag sannerligen inte hur saken med korken skall bedömas.

När klockan började närma sig 20.30 satte "mixerbordsnissen" igång med teknomusik dvs. remix för hela slanten. Jag vet inte men antagligen är jag för illa inlemmad i den musikkategorin. Bitvis tycker jag det inslaget var helt ok och det hoppade och studsade i mina gladmolekyler i kroppen. Men jag kommer inte ifrån att det hela låter som en enda lång låt, där jag mellan varven kan upptäcka skilda låtar i form av någon slinga av ord, eller melodislingor. En del bra låtar som man helt enkelt gjort remix-tekno-slarvsylta av!

Jag var så dum att jag trodde att det var en uppvärmning inför Madonna, som "mixerbordsnissen" var där för. Det var det nog fler som trodde, eftersom det verkligen såg ut så från min utsiktsplats i tillvaron. Därför att det bars in öl i kopiösa mängder, det hoppades, studsades runt och stämningen skruvades upp. På "Hushängets" vänsterkant fortplantade sig de djupa suckarna genom ljudbarriären, medan den högra flanken med det yngre medförda gardet "rockade loss".

Så la "mixerbordsnissen" av efter uppskattningsvis en halvtimma och snopet nog studsade ingen Madonna in på scenen! Istället spelades någon form av skvalmusik, dvs. svag bakgrundmusik!? Vi väntade. Och väntade. Och väntade.

Upplevelsen att sitta och vänta på tåget, som aldrig verkar komma, hängde onekligen i tankarna. De som nyss hade varit uppskruvad och taggade till max, hann mer eller mindre falla i koma. I desperat läge, började man därför göra vågen och klappa i händerna.

- Undra om Madonna har provision på ölförsäljningen och bajamajorna, undrade slutligen "hushänget" för att fortsätta med att beklaga sig över de obekväma plaststolarna på Ullevi. Strax efter 22-snåret började det se ut som om det eventuellt kunde bli en konsert. Man kunde skönja en viss aktivitet på arenan och två män klättrade upp i de två stora tornen mitt på plan, där det högst upp stod bauta-kameror i vardera tornet.

Nu kommer jag att låta som en riktig gnällkärrrrring. Men sanning är den att jag bevistat åtskilliga konserter i mina da´r och något så dåligt vete gudarna om jag någonsin har sett till konsert på en arena. Vi snackar trots allt inte om "Trio från Tjåmotis" utan Megastjärnan Madonna! Jag är ledsen men jag kan inte ens klassa konserten. Men jag tror inte att jag gör något större klavertramp om jag säger, att det här var passande för en musikvideo!

Eftersom hon uppenbarligen valt att dra in så mycket pengar som möjligt, med tanke på scenens placering i förhållande till publiken, var hon och dansarna i storleksordningen 6 mm i blickfånget, om jag höll upp tummen och pekfingret och måttade mig bort till där den väldiga scenen var placerad. Hel ok om man nu spelar riktig musik, då är det faktiskt inte nödvändigt att kunna uppfatta hela personen ifråga som uppträder. Så blir det ju i mångt och mycket på alla dessa musikfestivaler och det är ok för min del.

Men se hela scenen vad som försiggick där med bilder och den där lilla myran-Madonna, som hoppade och studsade fram med frenesi och dessutom försöka hålla ett getöga på en av de stora TV-skärmarna på sidan om, fick mig att börja fundera över hur i jisses namn hade denna kvinna tänkt. Hon som påstås vara perfektionismen själv. Därför att inte nog med detta väldiga och svulstiga scenprogram, som passar för en annan typ av lokal, var detta fullständigt bortkastad energi! Det hela påminde mer om en betraktelse av en myrstack, där det pågick frenetisk aktivitet. Exakt vad som skedde är dock bitvis höljt i dunkel! Jag sneglade på "hushänget", som såg ut som om han hade tarmvred och bara önskade sig bort därifrån. Jag brast ut i skratt vid åsynen av honom. Det hela var smått tragikomiskt.

Som om det inte kunde vara nog. Det totalt obegripliga inträffade dessutom. Ljudteknikern hade lyckats massakrera Madonnas helt underbar röst, genom att skruva upp volymen till sådana breddgrader, att det hela lät ungefär som när man inte fått in en radiokanal och därför försöker att justera det hela genom att dra upp volymen. Dessutom var det så att hon verkade inte framföra en enda låt själv, allt torde ha varit playback!

Varenda låt var dessutom mer eller mindre omvandlad till samma erbarmliga remix och teknostil. Kronan på verket:

Hon försvann upprepade gånger från scenen, då var det precis som om föreställningen lämnades till "fritt fall" och det blev det onekligen också. Kommentarer om detta, i kön på väg ut från konserten lät inte vänta på sig:

- Hon är ju trots sin vigör 50 år. Lägger man då till att hon förutom alla barn även har ett extra barn i form av en 22-årig Jesus, klart att tanten trots diger kondis behöver ta paus då och då och då får hon väl göra det när hon är på jobbet.

Madonnas scenframträdande påminner om den där tjocka tanten på Operan som dör och så tror man att kärringen är död, eftersom handlingen fortsätter med annat, men då bedrar man sig. Hon tar sig igen och ingen och ingen. Det är liksom inget slut, eller någon hejd på det hela!

Men vad säger man? Vad tycker man? En dylik historia hade varit betydligt mer njutbar hemma i TV-soffan med tillgång till egen volymknapp och hur sjutton kan man göra om "La Isla Bonita" till en öststatslåt av värsta sorten och nog var måttet rågat när t.o.m. en så underbar låt som "Frozen", där hennes röst verkligen kommer till sin rätta, hade massakrerats genom att göra om den till tekno-remix-kolijox med skrällvolym. Jag gav helt enkelt upp och önskade bara att det hela kunde ta slut fortast möjligt så att jag fick gå därifrån. Det fanns inget mer att hoppas på!

Jodå, Madonna, ditt och ensemblens dansuppträdande, scenografin, dina reflekterande inslag om världsproblematiken, Dawitt Isak, tekniken med filmerna etc. var alldeles utmärkt och i världsklass. Men inte för en lokal av Ullevis kaliber. Det kräver en betydligt mindre lokal av t.ex. Operans storlek. Nu vill jag inte vara oförskämd, men skicka dina ljudtekniker till t.ex. Dolly Partons, eller vilken artists som helst, de vet hur man mixar fram både röster i behåll men även musiken.

Sorry Madonna, jag spelar hellre dina skivor än HÖR en dylik konsert med en massa dåliga remix och teknostuk och högt skrälligt dåligt ljud.

När det kom upp på skärmarna "GAME OVER" och hela scenen bara stod där plötsligt öde och tom och helt tyst tänkte jag "Äntligen slut!" Det kan jag i ärlighetens namn säga, att det har aldrig tidigare hänt mig på en konsert.

Full i fniss blev jag när jag hörde en redig dalmas, som väldigt upprört kommenterade hela Madonnas konsert på väg ut igenom den enorma kön, som uppstod när alla skulle ut:

- Hon spelade i 1 timma och 50 minuter. Av dessa var det dryga 30 minuter när det var allt annat än Madonna på scen. Inga extranummer. Inget snack. Inget berättande. Inget av substans och så detta djävla väntande! Hon borde åka in för rån. Den här biljetten kostade mig 890 kr plus resan. Vad blir det för 112 000 biljetter bara här på Ullevi? Det måste vara rån!

Jag kan bara tillägga, om han betalade bara 890:- var den ändå hyfsat billig.

Av fem möjliga surströmmingar i betyg kommer jag inte ens fram till surströmmingsburken för det jag såg och hörde. Däremot om denna konsert hade körts i en rätt anpassad lokal, med normalt ljud och utan remix-tekno-köret, då hade den gladeligen fått fem surströmmingar rakt av. Men så här dåligt och ogenomtänkt får man inte göra ifrån sig, om man är en världsartist!

Det är inte bara min kropp som kommer att behöva åtskillig tid för att komma över denna sittmisshandeln, det behöver även min tilltro till Madonna. Hon är trots allt i världsklass och jag betraktar stuket på hela konserten, som "en dålig dag på jobbet".

Var det nu bara jag och familjen, som gav Madonnas konsert tummen ner? Nej verkligen inte http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=286&a=510384

lördag 8 augusti 2009

Seriöst frågat, vad skulle du klä ut dig till?

- den 8 augusti 2009, kl 13:37


"a person I admire", for better or worse, for right or wrong". Det betyder att kriteriet "beundrar" verkligen inte är ett måste.

Men när "hushänget" satt och dillade om att klä ut sig till Göran Persson, höll jag och dottern på att kränga ur oss halva den nyss intagna middagen och hela trädgårdsidyllen förvandlades till "polsk riksdag" och långt till konsensus.

- NIVEAN!? Du kan väl inte klä ut dig till "fet och dryg!

Visserligen hade vi kriteriet i bakhuvudet, att det kunde vara en person, som man beundrade just därför att den personen varit tvärtom vad man önskat sig av mänskligheten, men ändå lyckats i sina föresatser. Men beundra? Detta var nog gränsen. En djup förtroendekris var under uppsegling, det var jag och dottern eniga om. Hur han sedan skulle trovärdigt kunna spöka ut sig till "Nivean", det var verkligen också en smärre gåta. Det måste i så fall vara en "Nivea", som likt en gasballong dagen efter ligger där nedfallen från taket i emligt tillstånd, eller skulle han kanske köpa upp hela vaddlagret hos Knapp-Carlssons och göra rent hus hos Butterick´s?

Vid kaffet hade vi ännu inte smält det där med "Nivean".

- Jaa, förklarade "hushänget" är det inte en bragd, att kunna sitta som statsminister under så många år och vara en sån´ riktig nörd? Dessutom lyckades han punktera hela den socialdemokratiska rörelsen för gott! Det måste man väl verkligen beundra, eftersom det är en bragd att kunna köra något så in i nordens djupa avgrund i botten på något som dessförinnan blomstrat så länge.

- Vadå? Det är det väl betydligt fler som varit med i den soppan och fixat till det. De finns ju massor i toppen, som är lika korrupta och de andra de nickar ju bara tysta instämmande, sedan spelar det ingen roll om det gäller några Toblerone, eller om det är LO-förmåner, eller svindlande statliga direktörer det handlar om.

Våra reservationer var en gång för alla lagda. Någon "Nivea" ville vi inte se på någon avskedsmaskerad. Där gick gränsen. Då skulle vi i egenskap av husfolk och tillika tilltänkta festarrangörer göra myteri! Trodde man nu att "hushänget" var en slagen man, då trodde man helt fel. Det skulle visa sig att han skulle ta sig rejält efter att han hade genat över att klä ut sig till Mahatma Gandhi. Då skulle han vara Hitler istället! Jag satte kaffet i vrångstrupen, när han sa det och dottern undrade om han inte borde ta det lite lugnt med kaffet. Det kanske var koffeinet han inte tålde? Nu visade han viss irritation och kallade oss "lierade fruntimmer med en hjärna och två munnar".

Förresten, vad skulle vi själva klä ut oss till för skarpsinnigt, undrade han.

Dottern slog ut händerna och såg ut som det levande frågetecknet jag också satt och såg ut som, över den plötsligt uppdykande frågan. Jag måste medge att det är trist, att både tillstå och känna sig så himla utfluten. Men jag lär mig ständigt nya saker om mig själv, inte helt fördelaktiga kan jag nog tycka. För är det inte något som klickar när man inte har några idoler? Jag kan verkligen helhjärtat beundra en hel del kulturprofiler och även allehanda personer för vissa insatser de gjort, eller deras sätt att vara, tänka, klura ut, men jag är inte och har aldrig varit någon idoldyrkare.

När jag föreslog att jag kunde väl åter klä ut mig till tandkrämstub, det var ju inte samma människor på den här festen, som på "tandkrämstubmaskeraden". Men då tände "hushänget" på alla cylindrar.

- Vadå, en tandkrämstub var väl ingen person, som man beundrar!


Jag protesterade. Det måste väl vara en bragd att som tandkräm vilja befinna sig inne i somligas garnityr? Men en tandkräm var väl inte en person! Nähä, var det så himla kinkigt!? Jaha, men då kan det väl bli Kalles Kaviar istället. Kalle finns i alla fall som tecknad person! Utomordentligt fånigt tyckte han. Inte? Men man kanske kunde bli välklämd om man var Kalles Kaviar? Nähä...inte det heller. Då gjorde jag ett rejält lappkast.

- Jag får jag väl klä ut mig till Jesus då. Yngste sonen har ett par rejäla slipers liggande på tomten, som jag kunde spika ihop till ett kors jag kunde släpa runt på. Det skulle nog bli ett jädrans släpande. De är tunga som stryk och fråga är om jag ens skulle få upp dem från marken i ena ändan. Det skulle bli ett helt trovärdigt och tillika verkligt lidande! Jag skulle nog vara ett solklart fall för hospitalet efter den festen!

- Skär till ett kors i frigolit, inflikade dottern raskt.

Då vaknade foxterriern i "hushänget":

- Vad var det för beundransvärt med Jesus? Han var ju bara korkad som lät korsfästa sig!?

- Mja, säg inte det, sa jag och tog ny sats. Vilket resulterade i att "hushänget" lutade sig tillbaka i trädgårdsstolen, lade handen för munnen och gjorde flera teatergäspningar i följd. Jag tog ingen notis om det hela utan mässande på.

- Jag tycker nog att Jesus var väldigt smart. Därför att odödlig har han blivit. Han nådde verkligen sina syften och inte var han heller någon flane som bara jamsade med. I mina ögon stod han verkligen för både etik och moral på ett sådant sätt, att det verkligen blev den största kärleksgåva som någonsin getts mänskligheten. Sedan får man väl tycka vad man vill om religion och det budskapet det har verkligen misstolkats och skrivits om många gånger om av maktfullkomliga gringubbar. Du vet ju vad de kom fram till i den där nya forskningen som presenterades alldeles nyss. De som är på dåligt humör får tunnelseende, medan om man är på gott humör ser man fler detaljer och tar in mer information om det som finns i omgivningen. Det är inte så svårt att inse den självklara vetenskapen.

"Hushänget" satt nu och gjorde så många teatergäspningar, att han såg ut som en stumfilmssnutt som hakat upp sig. Jag tog ny sats och fortsatte.

- Men det var minsann inte små ord Jesus uttalade, när han travade in i Jerusalems tempel och hade stora röjarskivan inför grand finale. Han gillade verkligen inte korruption och skenhelig förljugenhet. Dessutom tycker jag att han visade prov på något, som de flesta människor har svårt med i dagens läge, att visa empati för sina medmänniskor, även för de som har trasslat till det rejält.

"Hushänget" såg ut som om han fått plötslig örsprång.

Medan jag och dottern övergick till att diskutera hur jag skulle lyckas omvandla mig till utmärglad Jesus, dvs. göra det omöjliga möjligt. Hur göra en kvinnlig, komprimerad heffaklump till en lång, manlig, utmärglad typ? Då måste en del attribut både komma ut, men även försvinna.

- Mangel, eller ångvält är en bra början, föreslog dottern.

Men det visade sig att då hade "hushänget" fått nog, när vi halvlåg skrattandes över trädgårdsbordet. Vi var inte det minsta seriösa ansåg han!

Nähä... Inte det...

torsdag 6 augusti 2009

Den där påstådda devisen, utan LKAB

 den 6 augusti 2009, kl 10:25


är Gällivare kommun död. Den tycker jag har många likheter med salig Mark Twains numera bevingade ord: 

"Jag vill härmed meddela att ryktet om min död är betydligt överdrivet".

Det står trots allt en hel del hugade spekulanter och väntar på att få stoppa in foten i den penningmarknaden. Men så länge det gränsar till redan kända aktörer låter det sig helt enkelt inte göras. Men eftersom man ändå inte håller styvt på redan befintliga lagar, kanske det vore idé att släppa marknaden fri och bara ha som krav, att det avsätts pengar kontinuerligt för dess framfart och att man börjar på ruta 0 och ställer upp kriterier för vad, som obönhörligen skall gälla för det boende och drabbade folket.

Den stora inventeringen, med spelet för gallerierna, City Move, visade att det var i stort sett bara kommuns byar och Sikträskhållet, som det inte var "mark av nationellt intresse". Mao tämligen fredat, så fredat det nu kan bli i en landsända, som uppvisar stora mineraltillgångar. Diskussionen på bloggen om mätpinnarna var understundom intressant, när det ointressanta persontjafset utelämnades.

Jag tyckte mig se en enighet: mätpinnarna skall slås ner där marken än så länge är opåverkad, om det skall vara någon större mening med det hela. Är det trots allt inte en internsak för LKAB, om de nu vill mäta när de måste upphöra ett slag innan de åter fortsätter att urholka marken. Hela problematiken står faktiskt i att de envist hänger kvar i denna brytningsmetod, som det numera är väldigt många som varnar för.

Jag kan inte se att det överhuvudtaget finns någon mening med mätpinnarna för allmänheten, eftersom LKAB ändå inte tar hänsyn till av skalv skadade hus, eller att folk känner att det inte längre har ett acceptabelt boende? När är gränsen nådd undrar jag därför? När mätpinnar, hus och kyrkogård trillar ner i avgrunden och endast linbana återstår, att ta sig från en punkt till en annan?

Jag minns min yngste son som sa när han var liten:

- Mamma kan vi inte strunta i att ha en ytterdörr, vi kan väl vinscha ut oss från balkongen från andra våningen istället och klättra vidare på andra rep.

Man kan tycka att det var en utopi han hade en vision om. Men sanning att säga börjar det ligga en hel del verklighet i det hela.

I många år var jag skeptiskt till mina egna tankar, som ramlade över mig allt tätare och jag slog bort det hela med:

"Men så kan det väl ändå inte vara. LKAB och staten kommer nog att ordna upp det här".

Efter besöket år 2002, insåg jag att det var betydligt värre än jag någonsin befarat, både med LKAB:s och Aitiks framfart med miljön.

Jag har sedan dess följt utveckling dvs. avvecklingen för människorna, dock ej "kapitalet" och först i juni 2008 började jag skriva min blogg. Jag har insett att man väntar tydligen på att det hela skall vara självsanerande, dvs. att folk frivilligt skall överge sina boenden och att folk skall glömma bort att förnya sina gravrätter, eller inte inse hur systemet med gravrätter funkar, vilket som. För vem ställer sig upp och drar en match mot "jätten Goliat", med det rättssystemet vi har?

Billigt och bra för LKAB och en betydligt dyrare historia för skattebetalarna i kommunen och för dem, som får överge sitt boende, därför att de inte längre uthärdar, eller inte har något annat val än att låta investerade pengar gå förlorade pga. vad LKAB:s gruvdrift fört med sig. Redan har många tagit till schappen.

Det hela kallas för "uttröttningsmetoden" och är oslagbar vad det än må handla om. Allra helst om man inte vill betala sina skulder, eller sköta sina åtaganden! En del kallar detta beskrivande för att slänga in en brandfackla och att jag borde tystas. Jag kallar det för att bli medveten och påverka framtiden på ett sunt sätt, precis som alla andra som är av den åsikten. Vi ser gärna en sund utveckling än en avveckling för människorna, som detta leder till om inget förändras.

Gällivare kommun kan i dagsläget syna sin hand, precis som i alla kortspel och se vad de redan sakat bort och vad som återstår, förutom det nu tillskyndande biståndet från allsköns myndigheter, som en efter en insett vad det hela handlar om. Kommunmedborgarna sitter fortfarande med en bra hand: Gällivare kommun, Sveriges tredje största kommun, med Luleälven som rinner genom kommunen och är den älv som producerar mest vattenkraft i landet. Redan på 1600-talet var kommunen känd för sin malm och mineralfyndigheter, så det är ingen dagslända, som en del nu också försöker sig på att tillverka. Det som kommit mer i skymundan är skogen.

"Man har väl inte sett skogen för alla träd" och den tror jag med dagens minskade naturtillgångar, att just den varan är ett nygammalt tillskott inför framtiden. Jag tror att både skog, men även odlingsmark kommer att visa sig vara en nödvändighet, att återuppväcka till forna glansdagar. På det kan man fläska på med jakt och fiske, som man inte skall underskatta värdet av. Det finns massor av teknologi som hänger och dinglar i krokarna och som kan utvecklas ännu mer. Liksom en turistnäring, som ännu inte nått sina verkliga höjder och genuina matvaror, som blivit en helt ny marknad och som den som har råd, kan och vill betala. Maten är redan en klassfråga! Vårda och förvalta tror jag är rätt hållbara ord.

Hur vill vi egentligen ha det i framtiden?

Förespråkarna av centralisering tror att det är lösningen på samhällsekonomin, att stapla 100 personer i ett och samma rum för att göra det "ekonomiskt försvarbart", eller favorituttrycket "de tärande kan vi inte längre ha kvar, det är bara att inse fakta". Jag å min sida säger med ett finger i luften: 

den som inte bevarar kulturen i alla dess former har ingen framtid!

Vi alla har nog att ta ett steg tillbaka och betrakta tillvaron med nya och något sundare ögon.

Det hela blev rätt påtagligt när vi var på Nossebro marknad och en ung kille försynt sa till den store bullrige mannen, som stod och höll på att vifta ner oss allihop:

- Ursäkta, men du står på min hund.

Hunden, en liten dammvippa i koppel och med stora runda, sorgsna ögon, satt där med svansen fast under mannens stora och tunga fot. Det är lite så i Malmberget och hela Gällivare kommun. Någon sitter i kläm under någons tunga fot, ego och habegär.

Nossebro är ett blomstrande litet samhälle med förvånansvärt många småbutiker. Det är som att stiga tillbaka till det gamla Gällivare, Malmberget och vidhängande byar. En sådan som började sin bana i Nossebokrokarna dvs. Fåglum är det kända musikföretaget Ginza, som nu mera har intagit Internet och lämnat katalogvärlden därhän. Man är inte längre avhängig av geografinärheten. Den nya tekniken har slagit ut det behovet.

I Nossebro har man marknad sista onsdagen varje månad, året runt och det har de haft sedan 100 år tillbaka! Köerna ringlar sig till både allehanda småaffärer, matställen, kafeterior och den egna köttmarknaden, som saluför sina egna tillverkade produkter, liksom det finns närodlat och närproducerat. Hönorna kläcker också glatt fram sina ägg och brödet smakar lika gott, utan att det har transporterats från den ena landsändan till den andra. Det är lite "Gnosjöanda" över Nossebro. http://vastgotalandet.vastsverige.com/templates/product.aspx?id=1229&prodId=47694

Marknadsstånden ringlar sig mellan de ordinarie affärerna och tillströmningen är precis som det var förr i tiden i Gällivare kommun, innan de stora jättarna Coop, ICA, Tempo, Bonniers Bokklubb, Lindex etc. tilläts utmanövrerade den inhemska marknaden och tömde kommunen på inkomsterna och det hela blev en alltmer minimal och utarmad historia.

Det hela fungerar som vilken blodgivarstation som helst:

tömd, borta och står ej mer att återfinna!

Jag stod också "blåögd" i den där "blodgivarkön" och lät det villigt ske, ända tills jag fick ett abrupt uppvaknande. Insåg vad det hela handlade om och att utsikten är aldrig sämre än man själv medverkar till.

onsdag 5 augusti 2009

Filmen "Public Enemies"

- den 5 augusti 2009, kl 12:23


såg vi igår. Mycket skjuta och mycket blod och enormt mycket våldsamheter, med några knorrar över det fräcka och utmanande, som huvudpersonen John Dillinger stod för.

Handling: http://www.sf.se/filmer/film/49000332/

Jag och "hushänget" vi var definitivt besvikna över att J. Edgar Hoover och hans "The Bureau of Investigation", sedermera "Federal Bureau of Investigation" och slutligen "FBI" inte fick mer plats i filmmanuset. Då hade det kunnat bli riktigt bra film.

Den yngre kvinnliga fägringen, som också var med, suckade djupt åt Johnny Deeps väna anlete. Vem kan väl inte göra det? Innan bion hade vi suttit på Saluhallens uteservering, "Till Salu", där hon beklagat sig över "vart man hittar några normala killar". Ute på krogen fanns de verkligen inte och någon ur vänskapskretsen gick bort ur den aspekten, att de faktiskt var hennes riktiga vänner.

Säga vad man vill men nog är det helt häpnadsväckande vilken makt J. Edgar Hoover tillförskansade sig. Han satt som en orubblig koloss i 48 år i sin egen högst privata verksamhet, som han drev med järnhand ända fram till sin död. Efter hans död såg hans sekreterare till, att en mängd lådor omgående fraktades till Hoovers bostad, enligt Hoovers anvisningar. Vad som fanns i lådorna, lär ingen annan än sekreteraren, som hade varit lika trogen medarbetare som inventarierna, utöver den då döde Hoover haft vetskap om. Men man får väl utgå ifrån att Hoover haft en rejäl backup i sin sekreterare, eftersom man aldrig fann några lådor, när man väl bestämde sig för att göra en undersökning.

Här kan man verkligen tala om "härska genom att söndra" och devisen om att "hålla sina ovänner närmare än sina vänner" blev verkligen en sanning med den mannen. Det fanns nog inget som undgick den mannen, som systematiskt kartlade de han ansåg att han skulle kartlägga. Under sin tid som FBI-chef hann han dirigera över inte mindre än 8 presidenter, som aldrig någonsin vågade utmana Hoover. Skälet torde nog ha varit en hel del komprometterande saker i hans "privata" kartläggning av folk.

Jag såg SVT:s dokumentärserie, som sänds nu i sommar, där en del var vikt för Hoovers imperium. Där fanns bekräftelse på vad jag insett för bra länge sedan, i samband med klanen Kennedys märkliga liv och livsöden och hela vimlet av människor och förvecklingar kring dem. Jag läste "tegelstenen" om J F Kennedys död när den utkom och redan där börjat ana mig till att här fanns mer än en hund begraven. Men Hoovers motvillighet att låta FBI bekämpa den organiserade brottsligheten är förvånande, eftersom han inte duckade för något i vanliga fall och vida överskred sina befogenheter. Kanske låg det något i påstående om att den organiserade brottsligheten hade komprometterande bilder på Hoover i någon homosexuell akt.

Men jag vet sanning att säga inte om det kan ligga något i dessa spekulationer. Kanske var det en helt annan kakburk, som hans hand hade befunnit sig i och som de hade ertappat honom med. Trots allt var han onormalt intresserad av folks sexvanor. Antagandet att han bodde hemma hos lilla mamma tills hon avled, när han var 43 år, tar jag inte som något bevis för att han var homosexuell, eller inte var gift, eller inte hade flyttat hemifrån. Han torde ha varit gift med sin byrå, FBI, på heltid. Något annat är fullständigt omöjligt.

I dokumentären var det någon som påstod att 11:e september aldrig skulle ha kunnat inträffa om Hoover fortfarande hade varit i livet. Något som jag inte alls håller för osannolikt, därför att det fanns inget som inte rapporterades direkt till honom. Nu är det en massa olika "dunkla verksamheter", dvs. högra och vänstra handen som inte vet vad den andre gör och ingen som samordnar och har helhetsbilden klart för sig.

Känns det igen?

Det måtte vara ett nutidsfenomen.

Det har fått mig att tänka tankar, som jag inte ens kunde drömma om att inneha för 20-30 år sedan:

"Undra om det trots allt inte vore bra med en enda liten inre klick som administrerade upp precis allt som händer i ett land. Då slapp man ifrån alla småpåvar hit och småpåvar dit, som ändå bara ställer till en oreda av Guds nåde och inte har koll på någonting, eller ens begriper vilken oreda de ställer till med. Vilken besparing det skulle vara och så många fler som kunde få ett arbete med tanke på vilka enorma kostnader de här småpåvarna kostar ett land. Lönerna skulle helt plötsligt kunna ligga på en bra nivå för alla och ingen skulle behöva bo på gatan, alla fick den omvårdnad de behöver!"