tisdag 31 mars 2009

LRF, allemansrätt, älgjägare kontra bärplockare

den 31 mars 2009, kl 12:38


De´ börjar bli môcke nu! Väldans môcke!

Men när man börjar kasta ut magra dimridåer för att trumfa igenom sin maktfullkomlighet, då tycker jag att det är rätt illa ställt med moralen. Det är inte fråga om annat.

Jag vänder mig emot att man per automatik skall ha förkörsrätt bara därför att man har pengar, dvs. sitter på det som i dagens samhälle innebär oinskränkt MAKT.

Den åsikten har jag vad tusan det än må gälla. Det är hela linjen: domstolar, arbetslivet, rätten till ett värdigt liv och faktiskt rätten till att få vara död ifred.

Vi har fått ett snedtänk av guds nåde, när precis ingenting längre är heligt!

http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=4521400

Jag kan förstå om LRF dvs. markägare vänder sig emot bärplockningsföretag, som utnyttjar arbetskraft. Företag som varken erbjuder anständig anställning eller några rättigheter. Men åtgärda det i så fall och försök inte komma dragandes med någon älgjakt, som en DÅLIG förevändning och dimridå. Problematiken är dessutom inte så himla komplicerad, att komma åt OM man bara vill!

Man behöver sannerligen inte vara någon Einstein för att inse, att här är LRF dvs, markägarna, ute efter något annat med VÄLDIGT genomskinlig text. LRF är ute efter att göra vanligt folk fullständigt bakbundna, dvs. se till att allemansrätten försvinner och utvidga den egna makten, därför att det blir kontentan om de lyckas driva igenom sin maktfullkomlighet.

Går det också igenom då funderar jag nog på att söka politisk asyl i Norge, skall fasen förflyttas tillbaka till Hedenhös tid!

Det framgår precis i skrivningen vad markägarna (LRF) är ute efter, man vill inte att bärplockningen skall kollidera med älgjakten därför att "de vill ju inte att någon skall bli skjuten". Sedan den där amsagan om att det skulle kunna uppstå "språkproblem" om jaktledaren vill att bärplockarna skall gå till ett annat område, då är det nästan så jag slår mig för knäna och slänger upp ett asgarv!

Jo, kyss mig och berätta en till saga! Nej, skräpning, LRF dvs. markägare, nu har ni skruvat på mössan åt fel håll, när ni steg upp på den höga hästen.

För vad är det som säger att älgjägare skall ha körförsrätt framför bärplockare? Inget! Precis inget!

Vad är det som säger att markägare har rätt till något överhuvudtaget, som inte är ditsatta av dem själva på deras mark i så fall.

Sitt hemma ni och putsa era bössor, det finns absolut inget i svensk lag som säger, att just ni skall ha rätt att döda före dem som skall plocka bär. Det var det mest infantila resonemang jag någonsin har hört. Båda sakerna är reglerade i svensk lag: jakträtt och allemansrätt. NU vill ni plocka bort allemansrätten! Vad blir nästa steg?

Är ni också "GUD", liksom alla de här andra maktmänniskorna tror det?

Nej, det här är bara ytterligare ett sätt, att trycka ner den lilla människan under penningens och maktfullkomlighetens sko!

Skall man diskutera på det där vansinniga sättet, att den enes rättighet skall gå framför någon annans, då kan man lika gärna ifrågasätta VEM ägde land från första början?

INGEN!

Vår jord ägs av INGEN mer än jorden själv.

Vi människor ägs inte av någon annan levandes människa, som knallar omkring på vår jord.

Resten har ondsinta och maktfullkomliga människor HITTAT på!

"Tack för kaffet", nu skall jag bläddra vidare i dårfinkspapper, som hör hemma med nästa dårfink, en smällfet, maktfullkomlig typ, som tror att lögnen är det man kan leva på i all oändlighet!

Känns temat bekant?

måndag 30 mars 2009

Dundret Runt 45 år!

den 30 mars 2009, kl 14:33


Det är helt otroligt vad tiden går fort, allt verkar numera bara vara två ögonblinkningar bort.

Men sanning att säga var jag nog inte riktigt medveten om "Dundret Runt" förrän för ca 40 år sedan, så alla år har jag sannerligen inte varit "uppdaterad".

Jag tror inte jag missat att läsa en enda startlista från Dundret Runt sedan dess, det har blivit på något sätt en tradition, precis som det blivit tradition för en del att åka Dundret Runt.

Numera finns en väldans massa olika klasser och det är väl tur det. De där 5 milen var avskräckande för min del, inte något jag ens skulle ha reflekterat över att ge min in på. Jag minns en som hetsades till att åka de där 5 milen i mindre lämpligt väder. Han såg ut som en stopplykta i nyllet även dagen efter. Ge sig in otränad på skidor med dylika sträckor, hur bra kondition man än må ha, det är verkligen inget att rekommendera.

Efter flytten från Malmberget ägnar mig ibland åt nytillkomna "traditioner", som t.ex. när jag kommer upp till Malmberget. Då ligger jag och läser den lokala telefonkatalogen, som nattlektyr, ackompanjerad av "hushängets" djupa suckar, när han försvunnit ner under huvudkudden, för att slippa ifrån läslampans sken.

Hur kan man ha behållning av att läsa lokaltelefonkatalogen, kanske någon nu tänker. Jo, jag ser hur folk flyttat runt i samhällena inkl. de ute i byarna, eller helt enkelt inte längre finns med i lokaltelefonkatalogen.

De år som deltagarlistorna från Dundret Runt, inte ligger ute på Internet får jag traska iväg till stadsbiblioteket och sätta mig i tidningsrummet och läsa dem i papperstidningen, eftersom Pressbyråkioskerna inte längre tillhandahåller dagstidningar från norr.

I årets Internetupplaga av NSD om Dundret Runt, stod att läsa en liten solskenshistoria om min gamle vän Björn Forseth, Kiruna. Själv undrade jag bara VAD det var som upptog hans intresse så vansinnigt, att han glömde bort att ta med sig skidorna, när han steg av tåget i Gällivare inte långt före start. Det framgick inte av NSD.

Björns egen kommentar av det hela var:

- Det var värst, vad det spreds fort...

Han har nog underskattat de "lokala TT-nyheterna", än en gång. De går snabbare än teleprintrarna på riktiga TT.

Mitt svar till honom blev därför bara:

"Ja, står man i NSD som nyhet så gör man" och då finns inget utrymme för privatlivets förborgade hemligheter. Tja. förutom då vad som var den rätta anledningen till att han glömde kvar skidorna på tåget.

Men vad det nu än var, lyste uppenbarligen solen över alla Dundret Runtåkare, stora som små och över en och annan "solskenshistoria".

söndag 29 mars 2009

Imorse vaknade jag av

den 29 mars 2009, kl 11:14


att TV: n stod och surrade på med dämpat ljud inifrån vardagsrummet. Det hördes också ett litet skrapande och prasslande därifrån. Den andra sänghalvan var tom och själv fann jag mig invirad, med sladden till hörlurarna runt halsen, medan CD-spelaren stack in mellan skulderbladen. Jag hade somnat ifrån den nya CD-boken, "Presidentens val" av Anne Holt, inatt. En hyfsat bra bok.

- Vad gör du? ropade jag in till "hushänget", som jag listat ut var den som fanns i vardagsrummet.  

Svaret var imponerande! Med tanke på att det påstås att män inte har någon simultankapacitetförmåga. Hans svar var följande:

1) Han satt,
2) läste tidning,
3) åt frukost,
4) såg på TV,
5) väntade på att Jeeves and Wooster skulle börja på TV:n, ungefär som småungarna som stod en timma och hängde på dörrlåset utanför Roxy i Malmberget, innan barnbion började på söndagarna.
6) Han ställde en fråga till mig, dvs. han undrade om jag visste vem som hade fått det första körkortet i Sverige,
7) ställde en följdfråga dessutom, om jag visste när det hade hänt,
8) tränade på sommartiden, som infann sig inatt.

Jag låg kvar i sängen och lekte "Motala", suckade djupt, därför att nu är jag och kossorna åter i olag med tiden och tillvaron. Som om det inte kunde räcka:

inte ens en sketen frukost på sängen, så långt ögat nådde! Kan det börja sämre?

Det finns ingen livs levande själ, som kan övertyga min kropp och min knopp, att tro att jag inte stiger upp en timma tidigare. Människor har alltid ifrågasatt om jag "verkligen" kan vara "så påverkad" av en enda timmas förskjutning. Självklart kan jag det! Det dröjer dryga månaden för mig, att ha gjort denna tidsjustering i kroppen. Det var rent ut sagt vidrigt på den tiden jag hade förmånen att kunna arbeta, men fortfarande innebär det att jag känner av den, eftersom jag ibland åker iväg med den övriga familjen på morgonen, för att ägna mig åt min sjukgymnastik och inte låter den egna biologiska klockan styra.

Varför heter det sjukgymnastik förresten? Jag är inte sjuk, jag har bara haft osmaken att få kroppen handikappad.

Den där sparåtgärden med minskad elförbrukning, som var anledning till införandet av sommartid, förstod jag aldrig, eftersom jag nu är född och har mina rötter på ett ställe, där det antingen är becksvart dygnet runt, eller ljust dygnet runt och däremellan en mellanperiod av fifty fifty, på ett ungefär.

Glad blev jag också åt de nya forskarrönen, om att det faktiskt är skadligt för kroppen, att hålla på att ställa om dygnsrytmen, det är en klar förhöjd risk för hjärtinfarkter, stroke osv. Jag kände att det var ett fullt möjligt scenario, när jag steg upp kl. 05.00, istället för vintertidens kl. 06.00, när jag jobbade ute vid Kriminalvårdsanstalten Sagsjön. Då satte jag mig i bilen nyduschad och med en macka i handen, eftersom det omöjligen gick att stampa ner någon frukost vid denna okristliga tid på dygnet.

Jag hade slutat hacka tänder lagom till när jag travade igenom säkerhetsvakten, på väg in till "morgonsamlingen". Å andra sidan får man ta det från den ljusa sidan, det krävdes inte så mycket tuggande av den medhavda mackan i bilen, det gick liksom av sig självt.

Men under de här 30 åren som eländet nu pågått, har aldrig någon lyckats övertyga min kropp om att det "bara är inbillning" med den här futtiga timman tidigare.


PS. Om du undrar så var det en fabrikör Alfred Hahn i Örebro, som fått det första kända körkortet 1902 i Sverige.

- Jaha, ropade jag in till "hushänget", då kanske det finns hopp om din arbetskamrat också, eftersom efternamnet tyder på, att det kan vara så att han kanske har en anfader i Örebro. DS.


PPS. Förtydligande, ni vet väl att alla "riktiga genier" är födda i Örebro? Nähä... jag kunde väl misstänka det! DDS.


PPPS. Den där Earth Hour igår, måste ha varit den som slog till på Stadsteatern igår, sicket mörker till pjäs! DDDS.

lördag 28 mars 2009

Samer och Gällivare Marknad.

den 28 mars 2009, kl 09:06


Sordin från årets marknad, när pengaskrinet försvann, var det åtskilliga som kände. När man blir berövad sin aningslösa tillit blir man aldrig riktigt densamma igen. Vi är många som vet det.

Det hela fick mig att tänka på den gången jag köpte en livs levande lappgubbe för 1:- vid Gällivare Marknad. Nej, det är ingen amsaga alls, utan faktiskt alldeles sant!

Jag hade fått pengar och skulle få köpa precis vad jag ville för dessa pengar. Men hur vi än traskat runt och mamma hade föreslagit mig än det ena än det andra, var det inget jag ville ha. Dvs. ända fram till jag fick syn på lappgubben. Han var så himla fin i sin kolt och övriga utstyrsel, så naturligtvis ville jag ha honom!

Det kanske kan tyckas märkligt, men jag hade fått förklarat för mig, att allt som fanns i stånden på disken var till salu och det var faktiskt där han satt, uppflugen, på kanten av disken. Uppenbarligen hade något klickat i informationen, men kanske hade det viss betydelse, att på den tiden såldes det uteslutande samesaker och inte det, som det senare utvecklats till.

Min mamma försökte dra mig därifrån och förklarade, att man kunde väl i hela himmelens frid inte köpa människor! Men jag ville inte gå därifrån, det var honom jag ville ha och inget annat på hela lappmarknaden. För det var så det hette på den tiden, Gällivare lappmarknad.

Lappgubben som hört hela diskussionen skrattade hjärtligt och frågade hur mycket jag kunde tänka mig att köpa honom för, han skulle inte bli billiga att köpa, hade jag verkligen så mycket pengar? Jag halade fram min nyckelpigebörs och visade vad som fanns i den. Han plirade ner i den och fiskade upp 1:- och sa att det var vad han kostade.

Jag funderade en liten stund och tyckte att priset gick an och så pratade han en liten stund med mig, om hur vi skulle hantera ägandet av honom. På någon hylla hemma hos mig kunde han ju inte sitta, det var vi båda helt överens om. Sedan berättade han att hans renar behövde honom och även hans familj, de skulle nog också bli hemskt ledsna om han inte kom hem. Alltså kom vi överens om att lappgubben skulle fortsätta, att leva sitt liv trots att han nu var inköpt av mig. Vi tog varandra i hand och affären var avslutad. Jag traskade glad och lycklig därifrån, med min mamma vid handen och hur hon än försökte ville jag inget mer köpa. Det räckte med den fina lappgubben.

Jag har många gånger som vuxen tänkt på hela den här situationen och jag vet också, att jag fick 1:- av mamma, när vi var på hemväg. Alltså hade han gett henne min slant, det insåg jag rätt omgående och det fick mig, att genast förstå att jag nog aldrig någonsin skulle se röken av honom igen. Vilket jag inte heller gjorde.

Jag var ett mycket litet barn då, som under ett kort ögonblick inte begrep bättre än att tro, att man faktiskt kunde äga en annan människa, det är mitt försvar på den här alltigenom bedrägliga historien. Men jag undrar vad de här statsmakterna har haft för försvar?

Därför att egentligen är det inte så lite bisarrt, med tanke på att Sverige alltid ivrat för att "ALLA ANDRA" länder skall följa mänskliga rättigheter och även med "andra" Urfolk, men som de ännu inte själva uppfyllt. Utan de sitter där som små tjuriga småbarn och bara vägrar i sten, att göra det övriga världen fortfarande förväntar sig att Sverige skall göra.

Varför Sverige inte har gjort det?

Undertecknat avtalet som godkänner samerna som URFOLK. Ja, den bedrövligheten, att de ännu inte undertecknat dessa papper från statens sida, beror främst på att man vet, att samerna har negligerade rättigheter, vars återupprättande skulle få ökat stöd om Sverige skrev på!

Är inte det sjukt så säg?


Bilden, en jättefin flicka som har sitt ursprung i Gällivare.

fredag 27 mars 2009

Bloggar, oviljor och ett och annant

den 27 mars 2009, kl 10:23


"blåbär".


Ibland läser jag bloggar på övriga sidor än Gällivaresidan. Det är de dagar när jag först vägrar i sten, att gå in på Internetbanken och föra in någon ny räkning som kommit. Räkningarna har inte längre en speciell dag när de singlar ner, som det var förut, utan nu är det fritt fall över hela månaden.

"Hushänget" kallar mig för finansministern. Dvs. det är till mig alla kvitton skickas över till, hela jag ser ut som en vandrande kvittoförvaring! Är vi utomlands benämner han mig med ett inställsamt leende som "Finans Ministero", till mannen han betalar till, eller när han helt enkelt inte vill köpa det som erbjuds honom. Alltså en undanmanöver för att slippa tala om, att det där vill han inte köpa. Men det skrattas hjärtligt och så får man höra, att så har försäljaren/kassören/kyparen också det hemma, det är frun som är finansministern/Finans Ministero. Inte alltför sällan får man veta de mest hemliga om deras fruar och hur och vem som sköter vad i familjen. Det brukar ända ut i att männen sköter "utrikespolitiken" och frun resten dvs. det där med barn, matlagning, städning, inköp, tvätt, svärmödrar etc. förutom finanserna då.

Men så där säger "hushänget" aldrig när det är en kvinnlig servitör, försäljare eller kassörska. En riktig ögontjänare det är vad han är. När man upplyser honom om att han är det, flinar han bara tillbaka och säger "tror du jag är dum, eller?" Så himlar han med ögonen.

Män de har verkligen vattentäta pakter sins emellan. Snuskiga kartellbildningar om man frågar mig! Eller har ni hört fruntimmer någon gång fälla några sådana yttranden till varandra? Ibland önskar jag att jag vore en sån där lyxsak, som vräker sig i flotta affärer och har någon pickolo i släptåg, som bär kassarna medan mannen står borta vid kassadisken (i bästa fall). Annars låter det bara "sätt upp det på mig", eller ibland inte ens det, det är bara en nick!

Har ni någonsin tjavat in på Koopra i Malmberget och bara nickat till kassörskan och fått passera med kassarna?

Men jag har funderat på om det trots allt inte finns en liten jude, eller skotte, eller smålänning inom mig. Det är ju dessa människor, som påstås vara snåla som själva den. Därför att jag känner en intuitiv motvilja att betala överpriser, dvs. till flertalet räkningsutställare. Det är så himla snopet, först får jag min lilla månadspeng och helt plötsligt finns där nästan ingenting kvar, hur jäkla rättvist känns det? Jag kan inte göra, som de där bonusnissarna, ligga och rulla mig i kassavalvet, eller använda sedlar som flugsmällor. Här gäller det att stretcha på slantarna.

Det här med att jag surfar runt på bloggar först, innan jag går in på Internetbanken, det är faktiskt ett fenomen, som jag häromdagen själv blev medveten om att jag gjorde! Det hela påminner lite grann om "hushänget", som smyger in handen i marängpåsen, utan att egentligen vara medveten om det och helt plötsligt är marängerna slut!

är det rättarting i huset skall jag säga. Samma visa om och om igen. Tillslut ändar det ut i om någon tillfällig besökare listat ut vart han haft sina maränger och käkat upp dem?  

NEJ! De skulle inte ens drömma om att söka på det stället och vi andra vi kräks åt blotta tanken på maränger! Det brukar "hushänget" också göra när han kört i sig en hel påse maränger och mängder med mjölk ovan på det!

- Fasen vad dåligt jag mår! säger han och ser ut som han varit med om en sjögång som varat i 14 år.

- Men det är ju rätt märkligt, säger jag, undra hur det kommer sig, efter en stor påse maränger toppat med en liter Arla härtappat?

Ibland när jag Internetbankvägrat in i det längsta, hinner jag även läsa bloggarna på NK, inte bara på NSD. Ju större ockerbelopp desto fler ursäkter för att logga in på Internetbanken verkar det som. Bengt Pohjanen, han skriver i NK på det där kolijoxspråket, meänkieli, som jag begriper ungefär ingenting om. Inte ens om det är något dialektform av finska. Så dåligt påläst är jag.

Men redan när jag jobbade på tingsrätten brukade jag "läsa" finska handlingar som inkommit, till Ingrids "förtjusning", det var alltid hon som fick översätta dem. Hon skakade bara på huvudet och det gjorde hon nog rätt i, eftersom hon både förstår och kan uttala det där kolijoxspråket finska till skillnad ifrån mig, som får gissa mig fram. På något förunderligt sätt kan jag ändå förstå vissa sammanhang i det hela. Ja, jag vet det är en skam, att jag inte lärt mig finska hjälpligt.

Just nu har Bengt Pohjanen haft lite hänvisningar till det finländska nationaleposet Kalevala, gissar jag i alla fall att det handlar om. Kalevala, en "historia" som är något svårläst för den ovane, men som faktiskt är en rätt mustig och rätt så klurigt, kul sak. Det är inte svårt att föreställa sig t.ex. den där Väinömöinen, som har en massa hyss för sig. Det händer också de mest märkliga saker, ungefär som i Bibeln med Maria bebådelse. Men här är det ingen ärkeängel Gabriel, som berättar om bebådelsen, utan här är fråga om att damen ifråga blivit havande, efter att ha blivit påhoppat av ett blåbär!

Hur sannolikt är det att bli havande genom att ha blivit påhoppat av ett blåbär?

Rent procentuellt?

Eller jo, det är det nog... Vid närmare eftertanke.

Det är nog t.o.m. rätt vanligt, att ha blivit havande, efter att ha blivit påhoppat av ett "blåbär".

Någon som känner sig manad att räcka upp en hand?

Eller sitter det rent av något "blåbär" där ute i etern och läser det här?

torsdag 26 mars 2009

Socialdemokratisk uppvärmning?

den 26 mars 2009, kl 09:01


Jag omges ideligen av goda historieberättare, själv är jag totalt värdelös, men skall ändå göra ett ärligt försök.

Det är bara synd att det inte går att återge den bild och hörselupplevelse, som finns kvar i mitt huvud av denne satte historieberättare, med glasögonen på svaj, verkstadsklädstil, riktig gammeldags SAP-förgrundsgestalt, som alltid har nära till skratt. Jag gjorde denna synnerligen intressanta bekantskap med hela det här gänget, då jag under x-antal år var involverad i ett manusförfattande, som inbegrep många samtal med olika personer.

De hade alla mycket roligt att berätta, samtidigt som allvaret ständigt var närvarande. Människor har i alla tider mött enorma umbäranden och jag har varit djupt tacksam för allt de välvilligt har delat med sig till mig, eftersom det blev många högst personliga berättelser. Jag har lärt mig mycket av att bara lyssna på deras berättelser, som sträcker sig även långt bortom deras egna historia.

Denna händelse utspelade sig på ett riktigt socialdemokratiskt möte, sådana som det fanns "förr i tiden" dvs. ett SAP-möte, där den uppeldade socialdemokratiske ledaren inledde hela mötet med att i bästa hejarklacksanda "värma upp" mötesdeltagarna:

- Ge mig ett S!

Mötesdeltagarna skrek med ett rungande:

- S!

sedan fortsatte SAP-ledaren....

- Ge mig ett P och nu tvekade de församlade lite...men klämde ändå lydigt i...

- P!

- Ge mig ett A! Nu kunde man skönja ett stigande intresse och en smula förvåning...

- A!?

och så slängde SAP-ledaren in höjdpunkten, dvs. trodde han....

- VAD BLIR DET? 

De något förvånade mötesdeltagarna sneglade hastigt på varandra, när de unisont svarade. Något som lät mer som en fråga än ett självklart svar...

- SPA???

Jag kan väl tillägga att det här var långt före ordet SPA var ett allmänt vedertaget och välanvänt ord i vår nutida livsform. Men nog är det väl det som SAP behöver:

ett rekorderligt och uppfriskande SPA i den förda politiken. Nej, jag skall inte säga vad jag tycker om politik, det vet ni redan.

onsdag 25 mars 2009

Bra information om situationen i Malmberget

Bra information om situationen i Malmberget
- den 25 mars 2009, kl 21:57

förstora
Här finns ett par program att lyssna på:
http://www.sr.se/cgi-bin/norrbotten/nyheter/amnessida.asp?programID=98&Nyheter=1&grupp=3592&artikel=2724065
Då kan var och en lyssna och bilda sig en egen uppfattning.

Ni har verkligen en svår tid framför er i Malmberget.

Personlig utveckling för LKAB-profitörerna?

den 25 mars 2009, kl 10:51


Jag fick erbjudande om "personlig utveckling" ifrån Hagabadet.

Synd bara att de där profitörerna vid LKAB i Malmberget/Fjollträsk/Luleå, inte har fått samma erbjudande. De där som säger sig blivit bättre på att tolka sitt seismiksystem, men som på sin hemsida INTE talar om vad som EXAKT kommer att HÄNDA, efter de här nu eskalerande skalven gjort sitt!

LKAB verkar mer sätta sin tillit till det som står skrivet i stjärnorna på den fronten, även om de säger sig känna sig säker på att man "blivit duktigare"!

VAD betyder "duktigare" rent praktiskt? Är det samma nivå som den vanliga malmbergaren, som nu VET att de eskalerande skalven kommer att följas av en rejäl urladdning. Men de vet inte exakt vad som nu kommer att hända, många tänker på att det mycket väl kan vara hålrummets tak som kommer att falla ner. Jag själv undrar också vad den här avsmältningen som nu också finns, kommer att bidra med i det stora hela, eftersom vatten ger en våldsam sprängeffekt. Har LKAB verkligen räknat med alla parametrar? Hur mycket kan dessa saker inverka sinsemellan?

Malmbergarna vet att blockningar trots allt också sker. Något som LKAB inte heller gått ut och informerat om tidigare vart de "förväntade blockningarna" skulle ske. Det kommer ALLTID som ett konstaterande EFTERÅT! "Det var en förväntad blockning"! Dylik hantering ÄR INTE speciellt förtroendeingivande!

Färska fotspår i snön vid tidigare blockningar borde ge dem en hint om, att den informationen borde de gå ut med, även om det är på inhägnat område! Det får mig och många fler med mig att tro, att de faktiskt saknar insikt om VAD som egentligen kan ske och VAR det kan ske.

Efter det här sista eskalerande skalven har många försökt att vända sig till LKAB för att få annat boende, därför att de inte törs bo kvar hemma. Vad som nu ges i svar av LKAB, på den förfrågan återstår väl att se.

Men personlig utveckling kanske inte är rätt kurs för LKAB-potentaterna. De kanske skulle börja med en kurs i "hur man slutar upp att vara en verklighetsförnekare", eller bara en sådan enkel åtgärd, att de ställer sig på den mullrande jordskorpan och tar ett djupt andetag och drar in "toxingodiset". Det knepiga är att de inte ens förstått, att hjärnan vänjer sig med allt högre gifthalter, det vet varenda knarkare i alla fall!

Det finns alternativ till personlig utveckling för LKAB. Varför inte knalla ner till Pressbyråkiosken och köpa den tunna pocketboken "Hur man botar en fanatiker" av Amos Oz. Man behöver inte göra så stora åtgärder för att landa med fötterna på jorden. Tja, dvs. om de och resten av malmbergarna nu kommer att ha någon mark att landa på, den kan vara ack så djupliggande, när man väl gjort sin lilla luftfärd färdigt.

I alla fall finns det en massa roliga saker man kan företa sig på Hagabadet, om man nu har den smala lyckan, att ha blivit ofrivilligt befriad från Malmberget. På Hagabadet finns sjukgymnastik/rehab och inte minst den livsviktiga friskvården. Detta har vi tillgång genom det medlemskap & träningskort vi har, det finns ett jätteutbud av olika träningsformer, avslappning, mental träning, vattenpass och SPA.

Nu ikväll t.ex. skall jag och dottern gå på föredrag om rawfood, detoxkurer och spikmatta. Det ingick provsmakning. Endast kontant betalning stod det på inbjudan, vilket gällde inköp av spikmatta. Det fick "hushänget", att genast erbjuda sig att gå ut i förrådet och spika ihop varsin spikmatta till oss helt gratis! Vi kunde t.o.m. få välja spiksort, dyckert eller 6" trådspikar, här skulle det inte knusslas. Gräs fanns det bakom husknuten, som kunde köras i mixern, så det hela skulle nog ordna sig betydligt billigare påstod han.

Själv blev han erbjuden att smaka vetegräsdrink, när han låg på Vidarkliniken i Järna efter sin canceroperation. Det var hans rumspolare med långt framskriden cancer som levde på levande föda, dvs. färskpressat vetegräs etc. "Hushänget" lät sig övertalas vid ett tillfälle och provade en kopp av denna "molotovcocktail" och sa sig sedan ha fått krypa sista biten till rummet, i våldsamma magsmärtor och ett osedvanligt långt toalettbesök som följd!

- GRÄS? Nej fy för den lede, det är för kossor, påstår han varje gång levande föda, eller strikt vegetarisk kost kommer på tal.

Visst är det kul med kurs i personlig utveckling om man känner för det. Men själv skulle jag bli nöjd och jätteglad om jag bara kunde få vetskap om NÄR dvs. under vilka tider man spelar storbandsjazz i Ägget. Bara det skulle innebära "personlig utveckling" för min del. Då kunde jag i alla fall välja att gå dit andra tider. Det är fasen så svårt att "skriva" nya kapitel uppe i huvudet medan man simmediterar till tonerna av storbandsjazz. VAD som helst men inte det går an. Ja, nu glömde jag gamla slagdängor av varianten julsånger, det funkar inte heller så bra, kan jag säga. Det genomlider jag varje år i december.

Varför man inte kan ha samma lugna musik, som det var förr om åren, dvs. sånt som spelas i de mindre bassängerna kan man undra en stund över. Varför just storbandsjazz i den stora bassängen? Ligger det någon djupare psykologisk tanke bakom det, som jag ännu inte har förstått?

Efter dessa båda öronintag, storbandsjazz och julsånger under ca en timmas tid, behöver man inte en kurs i personlig utveckling, då behöver man ligga i spännbälte för att inte sparka sönder tårna i närmsta vägg, eller dränka sig själv i bassängen i hopp om att undkomma. Men risken är väl att ljudet hörs även under vattnet, i annat fall hade jag nog redan försökt... typ.

Är det någon som ens kan föreställa sig hur ca 1 timmas storbandjazz låter i en stor, ekande simbassängslokal? DET måste vara en utstuderad tortyrvariant!

Men det finns nog allt värre tortyr här i världen, utan att jag behöver fundera alltför djuplodande på saken.

Leva på en mullrande, urholkad schweizerost, som läcker ut toxina grunkor kan vara nog så problematiskt för det framtida (?) livet. Sträckan dit innehåller dessutom en betydligt allvarligare sak och det är att ständigt vara utsatt för hjärnstress, ett livshotande tillstånd. Det hela uppstår vid långvarig stress, när man inte kan känna, att man har makten över sitt eget liv och det egna hemmet känns mer som ett hot än en tillflykt.


Fotot är handen av en utflyttad malmbergares och Gubben Rosenbom:

"Ödmjukt jag Er ber. Fast rösten är nog matt".

Det är så en del får ha det, be om "omvärldens" uppmärksamhet.

tisdag 24 mars 2009

Den internationella flytthjälpen till Malmberget

den 24 mars 2009, kl 11:33


var den absolut i särklass bästa nyheten jag läst på år och dar!

http://www.nsd.se/nyheter/gallivare/artikel.aspx?ArticleId=4521433


Tankarna som virvlade runt inom mig går inte att i ord beskriva. Det kändes som en stor tung sten föll ifrån mitt hjärta.

Nu går jag och sätter på en kopp kaffe och tar mig en promenad ute i solskenet och hoppas, att också resten får en ketchupeffekt, eftersom världens ögon nu är inriktade på mitt älskade och förlorade Malmberget.

Min personlige favoritbloggare på NSD är

den 24 mars 2009, kl 11:00


trots allt, Fredrik, toppluvan, Winneborn.

Mannen som hatar saffran! (återfinns i "toppluvans" blogg 23 december). Jag är ALLDELES för skruvad för att han INTE skall gå hem hos mig.

http://www.nsd.se/blogg/lokal/bloggentry.aspx?place=Lule%E5&blogg=3777639&entry=4517345   Nej det är ingen ide, att du försöker att få upp bloggen, den är borta sedan länge tillbaka. NSD har inte några intentioner om att finnas kvar med sina tidigare medarbetare.


För mig är det en livs levande gåta, att inte han blev vinnaren i DM i blogg! Tillhörde inte ens de nominerade?!

Klicka in på hans sida, ta vilken månad som helst. - December ger en bra bild av hela han i ett nötskal!

Eller har jag för suspekt humor?

PS. Jo, jag vet, jag har skrivit att jag har fiskebloggen och hon i Övertorneå (Mangi) som mina favoritbloggare. Jag gillar dem av andra skäl, de är mer städade. Men jag gillar att ha "lite lagomt ostädat" också! MINA vågskålarna i livet måste trots allt ligga i balans.DS.

PPS. NEJ, man kan inte kissa med ett finger! DDS.

"Hur äter du mänska"?

den 24 mars 2009, kl 09:15


sa han buttert till den något förvirrade äldre herren, som satt vid bordet bredvid honom.

- Jag äter inte människa, svarade den förvirrade äldre herren, det är k å l d o l m a r.

- Nu påstod jag INTE att du åt MÄNNISKA, fortsatte, den buttre, jag ifrågasatte HUR DU ÅT!

- Jag äter väl som varje normalfundad människa äter, svarade den förvirrade och var märkbart förnärmad.

- Man äter inte så, svarade den buttre.

- Jag äter väl sås hur mycket jag vill utan att fråga dig! kontrade den förvirrade.

Jag hann precis lägga handen över min mun, så att kaffet hamnade i min hand och droppade nerför hakan, istället för att spruta rakt ut i hela lokalen.

- Jag TALAR inte om SÅS, jag talar om HUR DU ÄTER!!! halvskrek nu den buttre åter.

- Jaha, men jag har redan svarat, att jag äter väl som varje normalfuntad människa äter, svarade den förvirrade och nu var han verkligen upprörd.

- Vart har du lärt dig att hålla i kniv och gaffel? Så där håller man INTE!" fortsatte den buttre och så fortsatte diskussionen och hur man skulle hålla i besticken.

Det hela kom att likna lyteskomik på hög nivå, därför att den förvirrade äldre herren hade otroligt dålig hörsel, det var liksom inte så väldigt svårt att lista sig till. Men detta tycktes inte den buttre lägga märke till överhuvudtaget och diskussionen blev ett tag så högljudd och dråplig, med den ena förvecklingen efter den andra, att allt avstannade i hela lokalen och alla satt nu mer eller mindre och lyssnade på den något bisarra diskussionen.

Tillslut hade den förvirrade mannen fått nog, han slet upp sin bricka från bordet och banade sig väg bort till andra änden av restaurangen och vände demonstrativt ryggen åt den buttre, med de ljuvliga orden:

- Morsan har lyckats fostra mig och mina 9 syskon och alla har vi blivit normalfuntade människor.

Kontringen från den buttre lät inte vänta på sig:

- Jag har noterat i grannens svinstia, att man inte har lyckats hålla mer än 8 svin i samma bås. Blev det mer än så gick det hela över styr, då käkade de helt enkelt på varandra och hade inget normalt ätbeteende.

Eftersom den förvirrade nu satt med ryggen emot och han uppenbarligen var mer eller mindre lomhörd, hörde han nog antagligen inte den sura kommentaren från den buttre. Däremot så hördes en annan replik i lokalen:

- Ja, jag har varit lärare i 40 år och jag kan intyga, att det inte går att fösa ihop 8 svin i samma lokal, då går det hela över styr.

Vem kan påstå att svensk husmanskost inte kan erbjuda överraskningar?

(Fotot är en bild av dansk husmanskost - i nytappning?)

måndag 23 mars 2009

Jag har storhetsvansinne. Fattas väl bara

den 23 mars 2009, kl 15:35

förstora
annat, det är ju JAG som är UNIVERSUMS mittpunkt!

När Gun skriver & talar stannar hela världen upp av andäktig förundran och beundran. Se bara vilken kosmopolit jag är!

Ni vet väl hur den här Solkungens motto var: "Staten det är JAG", eller skall man verkligen nöja sig med mindre? Nej, varför det? JAG är ju JAG! - Däremot kan man uppenbarligen skriva vilka inlägg som helst om mig, utan att vara behäftade av den åkomman storhetsvansinne, eller hur blir det nu?

Slutsats: Jag begriper noll (0)!

Ingen läser min blogg. - Hmm... hur vet man då, om man inte läser min blogg, att det ALDRIG är någon som kommenterar min blogg? Eller ännu hellre, hur vet man att ingen läser min blogg? Hmm... nu blev det onekligen lite problematiskt att få ihop det här...
Få se, de här som skriver så här, att ingen läser min blogg... de kanske knäckar extra på NSD:s webredaktion? Något jag missat i upplägget, när jag började blogga i juni 2008?

Slutsats: Jag begriper noll (0)!

Jag tar bort inlägg. - Jag har missat upplägget på NSD, därför att det är tydlingen rena floskler som står bakom alla svarsinläggsfunktioner dvs. "REGLER: I detta forum gäller ungefär samma regler som för insändare i den tryckta tidningen. Det finns en ansvarig utgivare och vad som får skrivas regleras av tryckfrihetsförordningen och de pressetiska reglerna. Debatten modereras av NSD:s webbredaktion. Många inlägg refuseras. Klicka här för några vanliga orsaker. Ser du inlägg som du tycker är olämpliga klicka på "Anmäl" och motivera varför du tycker det är olämpligt så gör redaktionen en ny bedömning."

Allt det där gäller inte enligt de här universalgenien. Men undra ändå, med tanke på allt det där andra, som de här allvetarna nu skriver i sina inlägg? Vänta nu, nu gäller det att gnugga geniknölarna, för att hänga med i tankesvängarna.

Nej, så här måste det vara! Jag lider av en multipel personlighetsklyvning, där en liten "Mållgan" sitter och hänger på NSD:s webredaktion i Luleå. Det är den där typen "Mållgan", som sitter och tar bort inlägg från min blogg! Eller?

Nej, vid närmare eftertanke, måste jag nog ha en massa olika personligheter, därför att det finns de som inte ens trixar in inlägg av tämligen "oförarglig" karaktär som jag själv, skickar in till andra bloggar och nyhetsinlägg. VEM vet, det kanske är den där Danne Backe, eller Tommy Isaksson, eller han den där fiskebloggaren, eller hon den där bloggaren i Övertorneå, eller är det så att alla de där politikerbloggarna i Kiruna, i själva verket är styrda av självaste "Soppero-Jesus", som sitter där och förhindrar MINA inlägg?

Men om de är jag och jag är de? Hur blev det här nu egentligen? Svårt att hålla ihop alla personligheter och tankarna.

"Mållgan" förresten, sicket löjligt namn! Nej, skall jag ha några pseodonymer skall det vara av varianten "Öset med klöset", "Fantomen-Ulla", "Motorsågs-Bettan", "Demon-Magda".

Mitt eget namn, Gun, kan tyckas menlöst i Sverige, därför att det är ingen som känner till Valkyrior nu för tiden. Men hur tror ni jag känner mig, när jag checkar in i Portovenere i Italien och på min bokningsbekräftelse står det "MR GUN"! Camorran, slängs sig i väggen era sillmjöken! För att inte tala om när jag går genom säkerhetskontrollen i England och slänger upp mitt pass. Passa er bara! Här är det power fulla klänningen! Här kommer en dokumenterad, vandrande "GUN"! Vill du ha en "träff" mellan ögonen kanske?

Jag passerar vilken säkerhetskontroll, vart som helst i världen, ingen kan stoppa mig, mer än rent tillfälligt! Ingen stoppar mig någonsin i slutändan, trots att de sliter av mig mina stegräknare, med en snabbhet som får självaste Lucky Luke, att blekna på sina seriefigursidor och så frågar säkerhetsvakten med en skarpladdad röst: "VAD är det HÄR"?! Men det hela slutar med att jag knäpper på mig mina stegräknare och vandrar igenom hela säkerhetskontrollens pipande system och muddringen av denna lekamen, med allsköns apparatur. Det är ändå JAG som prånglar igenom HELA "puffran": GUN - The OAK!

Solkungens motto var: "Staten det är JAG", ni kanske börjar greppa det här nu, ÄNTLIGEN!

Flô på er! - Men vänta nu! Jag känner mig allt annat än som ett kraftpaket, tämligen emlig dessutom...

Slutsats: Jag begriper nog.... inget annat än noll (0).

Jag vet inte vad demokrati är. - En demokratisk rätt, betyder enligt den anonyma skribenten, att man får vara en stalker och hör sen!

Slutsats: Jag begriper nog tyvärr noll (0) och behöver uppenbarligen uppdatatera mina ordböcker och min ordförståelse!

Jag har inget att göra på Dannes blogg, dvs jag kan inte göra inlägg i Dannes blogg - Men vänta nu! STOPP och BELÄGG: Nu är det något som inte stämmer! Har jag, eller har jag inte storhetsvansinne kanske? Solkungens motto var: "Staten det är JAG", varför håller ni på med att käfta på och ränner runt i etern, som små pinknödiga hundar, som inte hittar något att pinka på? Ser jag ut som en stolpe kanske?

Ni gör alla mina personligheter alldeles förvirrade, av detta tjafsande!

Slutsats: NU begriper jag, jag menar vi, verkligen noll (0)!

Jag har inget att göra med nyheter, som gäller Gällivare kommun dvs. jag kan inte göra inlägg i nyheter i webtidningen, eller skriva blogg där. - STOOOOP och BELÄGG! Här är det JAG, PETIT MOÌ, som har storhetsvansinne, så kom inte här och försök att inkräkta på mitt inpinkade revir! Hur blir det då med alla mina personligheter? Vad tror ni de skall säga om saken?

Men vänta nu. Det var en sak till, alla de här som skriver inlägg och skall bestämma om vad som skall stå i min blogg och vad jag skall tycka och får tycka, hur blir det då? Är jag dessa personer också? Det börjar bli förvirrande nu, så förvirrande att jag drar en helt egen

slutsats: Jag begriper nog tyvärr noll (0), i vart fall lägger jag in en ordentlig protest! De där personligheterna vägrar jag i sten att också vara!

Jag borde uppsöka psykiatriker, jag har fel i huvudet. - Är det inte lite onödigt? Med psykiatrikerbesöket. Ja, jag menar på etern florerar det så många knäppgökspersonligheter och hur går det då med den stackars hjärnskrynklaren? Den hjärnskrynklaren kommer då rakt att få uppsöka en annan hjärnskrynklare för att få ordning på hjärnskrynklet. Finns det mängdrabatt för multipla personligheter? För att inte tala om hur det blir med DEN hjärnskrynklaren, som hjärnskrynklaren och den andra hjärnskrynklaren gick till... det här kan nog bli hur stort som helst! Hur många hjärnskrynklare finns det egentligen i världen? Det kommer nog att sluta med en världsomfattande hjärnskrynkelkatastrof, som jag har startat!

"Staten det är JAG". Hör ni inte att det haltar? Med tanke på den världsomfattande och kommande världshjärnskrynklekatastrofen måste det rätteligen bli "Världen och universum, DET är JAG, jag menar VI"!

Slutsats: Jag begriper fortfarande noll (0), eller vart fasen är alla mina biljarder, slott, gods, flygplan och alla mina lakejer? Vem eller vilka av mina personligheter är det som sitter och ruvar på detta klipp? Upplysningar om saken kan lämnas här, eller till närmaste telegrafstolpe. Vilket som.

Jag bor inte i Gällivare kommun alltså skall jag hålla käft! - Det där första "jag bor inte i Gällivare kommun", DET var sannerligen en intressant iakttagelse, snacka om att man har full koll över situationen, när man sitter och gör sina inlägg! Inga dumskallar här inte! Men det där andra "alltså skall jag hålla käft"! Hoppla, hoppla, nu gick det visst lite för fort i tankegångarna hos eliten. Här är det allt JAG som handhar HELA storhetsvansinnet! Så kom inte här och försök att lägga rabarber på den gedigna nätkompetensdiagnosen! DEN tillhör mig, förlåt, jag och mina jag! "Staten det är JAG". "Världen och universum, DET är JAG, förlåt vi, jag och mina jag"!

Men vad katten hette nu kommun på franska? Jag får nog bestämt slå i mitt franska lexikon, vad heter "Gällivare kommun, det är JAG"?

Det börjar bli môcke nu, som gubbarna nere vid Feskekôrka säger!

Slutsats: Jag begriper fortfarande noll (0), medan jag ivrigt bläddrar i mina franska ordböcker. Är man Solkungens efterträdare gäller det att sila snacket på franska, alltså pratet, inte brödet.

Någon annan skriver min blogg, därför att dylika saker kan jag inte känna till, eftersom jag inte ens bor där. - Det ligger en viss logik i det hela, det är dåligt med dilligensvagnar nu för tiden, det måste jag verkligen hålla med om och min uppfödning av brevduvor har definitivt slagit slint! Det är inte lätt att trixa till det, men som tur är har jag "JAG och MINA olika personligheter" att ta till.

Dock börjar den här logiken och alla de där personligheterna bli något snårig att ta sig igenom i min tankevärld, eftersom jag inte är lika snabbtänkt som inläggsfolket, som är jag, eller hur det nu var. Jag hoppas inte att det är de som snor mina nytvättade kläder ur mitt klädskåp, därför i så fall har jag falskeligen anklagat min dotter för intrång, när det gäller vissa persedlar!

Jag och alla mina jag, vi är nog rätt förhärdade? Är vi inte?

Slutsats: Jag begriper verkligen ingenting, dvs. noll (0) koll!

Jag kan inte skriva blogg - Vänta nu! Jag läste ju nyss i ett inlägg, att det var "herr A" och även den där "Bengt" som skrev min blogg. Kan alla mina personlighetsklyvningar skriva blogg, eller kan de inte? HUR ser en blogg ut?

Slutsats: Jag begriper verkligen ingenting, av den här framförda logiken, alltså begriper jag noll (0)!

JAG bemöter "folk" (?) illa på min blogg! - DET är ju det mest förunderliga av allt, så mycket "ömsint, vänt, snällt, sympatiskt och empatiskt", som trillar in i alla tänkbara inlägg om mig i hela nätupplagan inkl. bloggar. Dvs. om man nu bortser ifrån alla de där "andra misstagen, som en del konstruerar i min blogg, där man önskar mig trevlig helg, eller tycker att jag skrivit något bra, eller roligt, eller vill diskutera saker och ting på en normalnivå som vi dumskallar kallar det för". OM jag nu tar bort alla dessa "förargliga fadäser" och enbart inriktar mig på kontentan av vad som är mitt rätta jag/mina rätta jag, så har jag kommit fram till...

Slutsats: Solen skiner ute. Det kommer att bli ett fältslag inne i köket där jag och alla mina jag skall trängas, för att inte tala om hur trångt det kommer att bli både i sängen och när vi skall ta oss ut genom ytterdörren om ett tag!

Vilken överraskning "hushänget" skall få när han återvänder från jobbresan i Frankrike, det gäller nog att bygga ut sovrummet, snacka om ormgrop! Jag är inte heller helt säker på att han kommer att gilla idén, om att dela säng med "herr A", eller den där "Bengt"... hur nu de kan tänkas bära sig åt i sänghalmen, resten av gänget har jag inte en susning om hur han kommer att reagera inför, men han kommer att bli förvånad! Det är ett till "smärre problem" som jag ännu inte berört: Jag vet inte riktigt hur det här fungerar, med alla dessa personligheter, jag är helt enkelt inte uppdaterad.

Men jag är rätt övertygad om, att jag kommer att bli informerad på den fronten, kan jag inte läsa det i min egen blogg, kan jag säkert be Danne hålla korkgluggarna öppna, de lär trilla ner i hans blogg, eftersom de andra bloggarna inte tycks falla de renrasiga blogginläggsrättänkarna i smaken.

Sedan kommer det att bli ett jävla tjafsande om vem av mina personligheter, som skall trycka på vilken knapp och från vilken landsända, för att inte tala om vem som skall bestämma vilken bild som skall in i dagens blogg.

Men som tur är det JAG, universums nav, som sköter manus och fotot är från en filminspelning i Bologna 2008.

(1829 ord har den här bloggen, så torka svetten)!

söndag 22 mars 2009

Nya resemål från Kiruna flygplats.

den 22 mars 2009, kl 14:10


Säga vad man vill, men jag måste verkligen bara lyfta på hatten, åt en del av innevånarna i Kiruna kommun. Inte sitter de handlingsförlamade precis. Det är till att ha vidgade vyer. Jag är djupt imponerad.

Inom tre år skall det finnas ett nytt exotiskt resmål ifrån Kiruna, som sannerligen inte går av för hackor. Ishotellet i Jukkasjärvi skall sälja rymdresor tillsammans med det brittiska rymdflygföretaget Virgin Galactic.

Man kan väl lugnt konstatera att de på Ishotellet i Jukkasjärvi inte bara har is som fascination, de verkar ha is i magen, varmt hjärta och håller huvudet kallt!

Det är inte vilken resebyrå som helst, som man kan gå in och köpa denna resa hos, utan man får vända sig till någon av de fem reseagenter i Skandinavien, som redan har valts ut som återförsäljare. Det förväntade priset väntas bli
200 000 dollar, alltså kan nog i vart fall de här bonusnissarna och storroffarna, kosta på sig en resa lite då och då, eftersom det "bara" blir ca 1 712 280:- omvandlat till svensk valuta. Det blir ungefär 570 933:-/timma, om jag förstod det hela rätt med reslängden.Vi stod och diskuterade saken, när vi besökte Universeum och just precis hade kommit in till rymdavdelningen.

På Universeum kan man få en föreställning om hur det är att vara i rymden. Men hur vi än försökte övertala "rymdtoalettinspekteraren", att provsitta rymdtoastolen inför oss andra, vägrade han dock. Vi undrade om det verkligen kunde vara vacumsug i den, där den stod inne på Universeum. Men det gick inte ens med locka och pock att övertala honom att prova. Tur var väl kanske det?

Men det där att sova i sovsäckar, som är upphängda längs väggarna, såg onekligen lite jobbigt ut. För att inte tala om matintaget, som verkar vara en rätt komplicerad historia. Men nog är det rätt märkligt , att man kräver mer kryddning av maten pga. att man befinner sig ute i rymden. Jag kan liksom inte förstå hur, eller ens varför det kan komma sig. Det är lika obegripligt som den där gåtan, som jag fortfarande inte har tagit reda på hur det kommer sig, att ärtsoppan blir tjockare när man duttar i en klick senap och rör om.

Vi testade också hur det var att befinna sig inne i en rymdkapsel, dvs. vuxna på lekhumör! Men alla de här situationerna behöver inte de här nya "turisterna", som åker med Ishotellet i Jukkasjävi tänka på, eftersom de bara är uppe någon timma och får känna på tyngdlösheten. Det är väl bara lekhumöret som de kommer att ta fasta på. Dvs. vara tyngdlösa och slå volter i luften, vilken man inte kan göra på Universeum.

På den tiden när Folkets Park låg mellan Gällivare och Malmberget, kunde man under Barnens Dag åka "den snurrande tunnan". I den användes också G-kraft. Tunnan snurrade fortare och fortare och tillslut var den uppe i en våldsam fart. När den var uppe i sådan fart, att man satt fast efter väggen, sänktes golvet och försvann långt ner. Det var en hisnande och märklig känsla, att sitta fullständigt fastklistrad på väggen. Man kunde röra sig sidledes, uppåt, eller nedåt, men inte komma lös från väggen. Jag tror jag klarar mig med den erfarenheten och att ha hoppat studsmatta, medan jag ännu hade hel kropp.

Så jag slipper i alla fall "dö nyfiken", jag kan mao föreställa mig hur själva resan kan vara. Däremot skulle jag gärna vilja se jorden helt utifrån rymden, eller skulle jag verkligen det? Mja... det tål att tänkas på, vid närmare eftertanke, eftersom jag en gång hade en dröm, där jag befann mig långt utanför jorden. Jag vet hur känslan var i den drömmen och jag befarar, att känslan kanske är densamma på riktigt.

Det här med tunnan fick mig att tänka på en helt annan tunna. "Råttan" han körde motorcykel efter väggarna i en dylik tunna och uppträdde under artistnamnet "Charlie Baxter". Det har onekligen funnits en hel del personligheter i Gällivare kommun, på den tiden det begav sig.

En annan G-kraft man kan drabbas av, är när man gått på fotvandring på TUR-mässan. Den lediga stol man då hittar tillslut, DEN känns det som om G-kraften på allvar har trätt in på! Det känns som om man är fastklistrad på den och man vill inte heller frivilligt stiga upp ifrån den i första taget!



Fotot föreställer en intressnt klocka som finns i köpcentrat i Berlin, vid Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche. Klockan visar tid genom vätskeregleringen - tyvärr gick det inte att fotografera den bättre pga. ljusblänket från affärerna, storleken= flera våningar hög och det skyddande glaset runtom.

onsdag 18 mars 2009

LKAB:s beställda enkät pga. gruvbrytningen i

den 18 mars 2009, kl 09:35


Malmberget och turerna kring den, tillhör det mer förunderliga saker jag satt tänderna i.

Ja, satt och satt. Jag gapar stort! Glömmer liksom bort att stänga igen munnen, när jag läser de olika turer, som jag nu av egen förmåga har vaskat fram, eftersom korrespondensen med kassaskåpet, utan tillgång till koden, dvs. Bertil Forsberg, enhetschefen på Yrkes- och miljömedicin vid Umeå Universitet, enbart kunde producera det bästa politikersvar jag läst på länge! Det gick liksom inte att få ut något matnyttigt alls av det hela, det gick inte ens att prångla ut enkäten av det irriterade kassaskåpet.

Jag kanske kunde meddela LKAB: s lilla studiegrupp, så här via min blogg, att jag därför råkar ut för muntorrhet pga. vidöppen mun, när jag läser alla papper och turer som hittills varit. Det kan vara en bra enkätfråga:

"Om du tänker på de senaste 12 månaderna, i eller i närheten av din bostad, hur mycket störs du av muntorrhet".

Väldigt mycket Mycket Måttligt Ganska lite Lite
...grannar
...nöjeslokal
...hiss
...gatustädning
...annat, vad?

På det hela taget är det onekligen lite märkliga turer, där LKAB beställt studien och uppenbarligen har stort inflytande, till skillnad ifrån de boende i Malmberget, som nu skam på torra land, tvingats anlita juridiskt ombud. Från LKAB: s sida vill man uppenbarligen ha klart för sig VILKA kverulanterna är och även till viss del tycks ha fått bistånd till detta hårresande resonemang.

Enkätfrågorna är sannerligen "vida", så vida att de med lätthet skulle gå att slänga på en "psykiska problemstämpel", utan att rovdriften är skyldig till någon problematik överhuvudtaget. Jämförelsebasis saknas ex. till tidigare förhållanden och sträcker sig enbart till de sista 12 månaderna! Alltså inte speciellt relevant, med tanke på vad enkäten skall inrikta sig på och nå fram till. Det som ter sig än märkligare i den här undersökningen, är att man inte ens bemödar sig med, att göra en jämförelse med alla de som är direkt berörda och med en helt annan geografisk plats i Sverige. Mao att man inte ens tycks ha en hållbar kontrollgrupp, dvs. en kontrollgrupp utan all slags miljöpåverkan.

Ja, jag förväntar mig nu rundpallar från etablissemanget och drevet, därför förekommer jag:

"Fnys... vem tror hon att hon är"! "Du skall inte komma här och komma"! "Du betydelselösa typ"! "VAD vet du om saker och ting"! "Du bor ju inte här! "Det här angår inte dig"! "Du försvann ju med svansen mellan bena"! "Sköt du ditt"! "Blogga i GP istället, ingen är intresserad av att läsa din blogg"!

Sådär, då var det avklarat, nu kan ni helt inrikta er på det förhöjda blodtrycket!

Men likafullt är bloggen läst och frekvensen registrerad hos NSD och det finns säkert läsare av annan typ än ovanstående, oavsett om de håller med mig eller ej.

LKAB har också fått en märklig favör i domstolen, som i första hand och helt otroligt INTE skyndsamt krävt en uttömmande och EXAKT miljöinventering från oberoende, eller åtminstone att LKAB förelagts att svara på hur man tänkt sig hantera alla människor, som nu bor på en "lös grund" med diger och mycket allvarlig miljöpåverkan. Tänker domstolen verkligen negligera allt detta:

att LKAB inte tar det uppkomna läget på högsta allvar, eftersom det finns bebyggelse mitt i smeten!

Vill domstolen verkligen inte ha svar på varför LKAB väljer, att negligera de DIGRA toxida utsläppen, läckagen från gruvan, förslumningen av Malmberget, eller att halva Malmberget kommer att bli avskuret och utan alla former av logistik och till kronan på verket, vad skivrasbrytningen innebär i längden och där expertis varnat för just denna form av brytning. Det hela är bara helt otroligt sanslöst och totalt obegripligt, även för den lekman jag trots allt är!


Man har från LKAB:s sida dragit fokus ifrån de digra miljöproblemen. DET har man dessutom uppenbarligen lyckats med!

Jag undrar verkligen om de ansvariga inom LKAB och regeringen, med handen på hjärtat, kan säga att det är obefogat, eller obegripligt att LKAB nu befinner sig inför miljödomstolen?

Jag själv som ofrivilligt "befriats" från miljöproblemens Malmberget, har efter ankomsten till Göteborg kunnat sluta med inhalator, allergimediciner etc. Vad säger det om miljön i Malmberget? Saknar det relevans? Efter 40 år i Malmberget, gick lungornas väg helt plötsligt åt det glädjande hållet! Innan hade det varit ett alltmer bekymmersamt hälsoproblem, där lunginflammationer, segdragna bronkitinfektioner, problematiska andningsproblem, mer eller mindre konstant var- och blodfylld näsa, sköra slemhinnor etc. började jag helt plötsligt tillfriskna efter ankomsten till Göteborg!

T.o.m. flytten blev dramatisk därför att jag blev tvungen att sälja min bil i Malmberget, jag orkade inte ensam sitta och köra till Göteborg med lunginflammation och en 4-årig dotter. Men "lunghälsan" kom åter, steg för steg, TROTS att jag placerade mig själv och min familj rakt över Rosenlunds Värmeverk, dvs. på Otterhällan i centrala Göteborg. Därtill kommer att Göteborgsluften inte räknas till den hälsosammaste miljön pga. mycket och tung biltrafik med tidvis inversion. Vi har bott rakt ovanför den då tunga trafikleden vid hamnkanalen i åtskilliga år, dvs. innan Götatunneln byggdes. Det enda som lever kvar som en minnesbild av den här lungohälsotiden, är att jag fortfarande kräver mycket frisk luft och mer aktsamhet för att "klara skivan"!

Jag anser att hela det här LKAB-målet i miljödomstolen är så otroligt, för att inte tala om upplägget av den här s.k. enkätundersökningen hur den tillgår, i förhållande till den våldsamma miljöproblematik som faktiskt finns. Men så brukar jag inte heller slänga på asfalt på "bron", när jag skall sopa den ren från snö.

Det hela gör att jag personligen känner, att jag bara måste söka runt på universitet här nere och se om det går att gräva fram en lika underlig studie överhuvudtaget, eller om det finns något miljömål i Sverige, som handlagts så kallhamrat som Malmbergets.

Problemet torde nog bestå i att än så länge har ingen Rachel Carsons internationella storsäljare "Tyst vår" från 1962 varit under uppsegling i Malmberget. I form av:

"Malmberget - Gropen som Gud glömde",

men den kanske kommer den också? Det är väl internationell basis som är att hoppas på, eftersom det i Sverige inte blev precis någon kioskvältare av "Tyst vår" och miljöpåverkan.

Här i Sverige är väl den största giftskandalen, som ruskade om ordentligt, giftskandalen i Teckomatorp i Skåne, men så handlade det också om det danskägda företaget BT Kemis fabrik. Hade det gällt ett svenskt flaggskepp hade det kanske sett annorlunda ut? Det lär vi aldrig få veta.

Nej, jag förstår verkligen inte den här enkätundersökningen överhuvudtaget. Därför att det är inte ens svårt att med blotta ögat se, att det ligger en bebyggelse rakt över en gruvbrytning, som är allt annat än hälsosam ur alla former av miljöaspekter. I mina ögon handlar den här enkätundersökningen bara om att flytta fokus från det verkliga problemet!

Så VART ligger problemet LKAB? Därför att det här är en miljöskandal av dignitet, som ni duktigt försöker ignorera och mörklägga!

tisdag 17 mars 2009

Vojakkala, Morjärv, Göteborg m.fl.

den 17 mars 2009, kl 13:12

förstora
En allmän företeelse, som kan drabba vilken omgivning som helst.

Det finns ingen plats i Sverige som kan säga, sånt händer inte här, det är inte vårt bekymmer! Rätt vad det är händer det bakom den egen knuten och man vet aldrig heller i vilket ögonblick man själv kan vara i "skottlinjen", även om man inget har med saken att göra. Helt enkelt "fel ställe vid fel tidpunkt!"

Ta det här som hände i Morjärv, enligt NDS:s reportaget tycktes han av de sociala fått svaret att "bara kvinnor får hjälp". Lite mer skrämmande blir det när Hans Engren vid Kalixpolisen inte ger några kommentarer och inte heller svarar på NSD: s Lotta Nilssons frågeställning:

- Generellt, vilken hjälp kan en människa som vill lämna den kriminella världen förvänta sig?

Det hårresande svaret av Hans Engren lyder enligt NSD:

- Jag förvecklar mig inte i den diskussionen.

Hade det inte varit bättre att Hans Engren svarat, eftersom det tycks vara fallet:

- Tyvärr känner jag inte till det, men jag skall genast ta reda på det och återkommer med besked.

I Vojakkala, tycks inte lösningen finnas inom räckhåll trots att familjen, som åter står åtalad kommit till Sverige redan 1976 och från första början har det varit extraordinära händelser runt omkring dem. Här har inte heller så få samhällsparter varit inblandade utan resultat. Vad jag förstått har det t.o.m. varit uppe på, justitieministern Laila Freivalds´ bord, utan resultat. Vojakkala är inte unikt på något sätt, dessvärre.

I julhelgen blev det också bekräftat, att har du ramlat ihop, dvs. blivit akutsjuk och omgivningen kallat på ambulans, är det inte ens säkert att någon ambulans dyker upp, därför att intilliggande gator anses som "riskzoner" och har en dold agenda hos Räddningstjänsten, som vi vanliga samhällsmedborgare dittills saknat insikt om.  

Dvs. befinner du dig på fel plats, eller som i det här fallet i gränszonen kan du inte längre räkna med att få snar, tillika akut ambulanshjälp!

Jag kan spontant tycka att har man gjort dylika "riskzonsbegränsningar" och Räddningstjänsten sitter inne med dolda agendor då är det ett måste, att även poliser redan finns på plats tillsammans med ambulanspersonal!

Det krävs helt enkelt en total översyn över hur samhällsfunktionerna fungerar!

Upprinnelsen till detta med Räddningstjänst/ambulans?

Under julhelgen hade grekiska föreningen i Göteborg, julfest, dvs. även massor av barn deltog i festen. Helt plötsligt ramlade ordföranden i föreningen ihop och man ringde efter ambulans. Den ambulans som ryckte ut befinner sig 3 minuter ifrån den aktuella gatuadressen. Men istället för att åka till adressen åker ambulansen åtskilliga kvarter bort och inväntar en polisbil som ALDRIG dyker upp! Man tyckte att "det lät rörigt i bakgrunden, när samtalen kom till SOS 112"!

Klart som korvspad att det gör det, med en stor julfest med många festdeltagare där även barn finns med. Fattas väl bara annat, eller förväntas vi ha tysta julfester?

Man kan bara tänka sig det kaos som rådde, när folk försökte gång på gång, tillkalla ambulans. 20 minuter senare dyker slutligen en ambulans upp, utan poliseskort, men då går inte Georgios Paparizous liv längre att räddas.

Georgios och hans hustru, Efrosini, kom till Sverige redan på 60-talet. När jag kom i kontakt med familjen Paparizou i början på 90-talet, drev de en liten familjerestaurang, "Gallinis", längst upp på Kungsgatan i Göteborg, alltså i våra kvarter. Restaurangen är sedan länge såld och omgjord.

Men det är verkligen med glädje jag passerat den och varje gång tänkt tillbaka till den tiden, då jag och min dotter var stamgäster där. Vi åtnjöt speciella favörer och HELA famnen öppnades av mamma, pappa och alla barnen Paparizou, närhelst vi steg innanför dörrarna och passerade vi bara förbi, såg vi glada händer som vinkade till oss. Föga anade jag väl då att den där långbenta, flickungen med långa flätor i den svarta klänningen, som ständigt smågnabbades med sin bror och som stod och kände på och beundrade min dotters långa lockiga hårflätor, samtidigt som hon pratade med oss, skulle bli den kända sångstjärnan Helena Paparizou i Eurovisionslagerfestivalen.

Sannolikheten att Georgios skulle ha överlevt är trolig, dvs. om han kommit under vård inom rimlig tid. Jag önskar att historien kunde sluta där, men nog har något allvarligt gått över styr i vårt samhälle. Det sker mord, sprängningar, anlagda bränder och stor ödeläggelse t.o.m på mindre orter runt om i landet. Något adekvat, eller en grundläggande strategi, finns uppenbarligen inte att sätta emot. Det hela förefaller som ett skvättande med en kopp vatten på en jättelik brand.

I några av allmännyttans kvarter i Bergsjön, Biskopsgården, Gårdsten, Hjällbo här i Göteborg, är andra krafter än ordningsmakten som bestämmer. Precis som i Vojakkala, eller vilken småort som helst i Sverige.

Ingen vill prata högt om det. Det är närpolisen i nordost och på Hisingen, samt inte minst länskriminalen, som sitter med den briserande bomben i sitt knä. Kontrollen sker av ett begränsat antal större släkter. Historier från poliser och socialarbetare talar om rädsla och oro bland boende i de utsatta stadsdelarna. Inte ens de aktuella "familjerna" förnekar det hela.

Barnen i de här områdena begränsas på förskola, dagis, låg- och mellanstadiet. De kan inte ens längre leka fritt, de tillåts inte längre leka fritt, pga. säkerhetsskäl. En missriktad knuff, eller mindre kontrovers, då har de "drabbade" plötsligt ett gäng stentuffa storebrorsor stående utanför ytterdörren samma kväll. Dessa stora släkter bildar en pakt och vapenleverantörer saknas inte enligt polisen. Idag närmar sig inte ens de etablerade MC-gängen, dessa kvarter, åtminstone inte i vinstsyfte. De här familjerna härstammar från lite olika länder.

De driftigaste av de här "familjerna" har öppnat eget, medan andra har hamnat i arbetslösheten och allt vad där följer i dess spår. Deras barn tillhör den andra/tredje generationen ändå känner de sig inte välkomna. Det är denna problematik jag mötte för många herrans år sedan, när jag var involverad i problemen vid Hjällboskolan.  

Hela invandringspolitiken är fullständigt käpprätt åt skogen!

Jag har redan skrivit om det i en tidigare blogg. Den gången försökte jag föra samtal om kaststjärnor, knivar och kedjor, som de här killarna hade burit på sig i försvar mot rivaliserande gäng. "Anfall är bästa försvar"! 

Sammanhållningen är extra ordinär oavsett varthän man rent geografiskt bor och vilken ålder man än befinner sig i. De har helt enkelt stiftat egna lagar vid sidan om rådande lagar.

De har ett eget samhälle utanför det vanliga samhället och naturligtvis även ibland försörjningsvägar långt ifrån vad som gäller under svensk lagstiftning.

Det är det alltfler grupper som har, de stiftar egna normer, sedan spelar det ingen roll om de tillhör längsta rang eller avancerade korridorglidare. Idag är det onekligen svårt att urskilja VEM som är VEM, eller VAD som är VAD, gränserna är onekligen helt utsuddade och dekadensen breder ut sig lavinartat.

Twilight Zone är en underdrift, när man skall beskriva det hela som pågår runt om i Sveriges avlånga land!



måndag 16 mars 2009

Signaturen "danne-äger" i Dannes blogg.

den 16 mars 2009, kl 21:10


Skall nu få ett eget blogginlägg i min blogg. Jag tycker att det är så oerhört trist, att dessa stackars kverulanter inte får löpsedelsplats. Så här kommer inlägget från signaturen"danne-äger":

Hurra Danne..du har börjat skriva igen...Till er andra som bloggar..Eftersom ni inte får ngr kommentarer,O så få verkar läsa dem..så kanske ni oxå borde inse att er blogg suger...Byt taktik,skriv på annat sätt..Kolla hur danne gör..Skriver enkelt o intressant..Hoppas fler bloggare kommer upp..O skriver ngt vettigt...Du rogga,som skulle börja blogga...Väntar på att se ngt från dej...Ngt bra,kul o läsvärt..

IKEA köper SAAB?

den 16 mars 2009, kl 14:24


Bilen Ingvar.
 
Du får måla den själv. Kommer i bok, furu eller vit.

Färg och pensel finns på hylla 35B i gång 18.

Undra hur det går om det saknas en mutter och för alla de som vägrar att bläddra i bruksanvisningar?

Pamfletter i brevlådan,

den 16 mars 2009, kl 13:44


det är något som verkligen kan få mig att sucka djupt och länge och mycket.

I söndagsmorse kom "hushänget" in med en till dylik sådan, som han hade fiskat upp tillsammans med morgontidningen. Den var undertecknad av ett alltför välbekant namn, dock med en totalt överraskande och helt okänd, tillika märklig titel:

"styrelsens föredragande i lekplatsfrågan". Det fick både mig och "hushänget" att spärra upp ögonen.

Vi tillhör en samfällighetsförening. Enbart ordet samfällighetsförening är illavarslande nog, eller hur? Det är samma kaliber som "VEM är det som INTE rengör luddfiltret, tror du fan att jag är din morsa kanske"? Alla som någonstans i livet bebott en lägenhet med gemensam tvättstuga är nog invigd i "problematiken med luddfiltret" i torktumlaren.

Men det här med en titel på eländet, det var något helt nytt och vi satt därför och spånade en liten stund, med vad det kunde vara för titel i de gemensamma tvättstugorna:

"föredragande luddvakt för de två tvättmaskinerna"? Ja, det kunde i alla fall inte bli fråga om "fördragande luddvakt för de två tvättmaskinerna".

Den här "styrelsens föredragande i lekplatsfrågan" var uppenbarligen upprörd. Så här stod det:


"Lekplatsen fordrar Din uppmärksamhet!
Du har väl läst bilagan i årsmöteshandlingarna. Där kan man utläsa att det gäller för oss alla i föreningen att ta ställning till "arbeta eller betala".
Vi kan inte ha det så att bara några engagerar sig. Vi har alla köpt in oss i en boendeform som förpliktigar till gemensamt ansvar. Av den nu i kallelsen redovisade statistiken kan man även utläsa att allt fler har "glömt" att deltaga i åläggande som hör till vår boendeform. Städdagar och möten får ett allt mer minskande deltagande.
Så kan vi inte ha det! Ställ upp och kom till mötet 17 mars"!

- Så vadå? sa "hushänget" Vad menar han med "Så kan vi inte ha det!" Jag förstår inte logiken i hans pamflett, vi gör som överenskommet är och som han själv påpekar: "... det gäller för oss alla i föreningen att ta ställning till arbeta eller betala."  Vi betalar... jag är bortrest på tjänsteresa även detta årsmöte och du vägrar att gå dit, så vari är hans problem?

- Titta inte på mig, sa jag. Jag har inte skrivit det! Du får fråga honom som har skrivklådan!

"Hushänget", insisterade på ett svar:

- Vi betalar, vad är problemet?

Jag funderade en stund och svarade:

- Problemet är väl antagligen att han går hemma hela dagarna och inte har något vettigt att företa sig, eftersom han nu fått den märkliga och högst oväntade titeln "styrelsens föredragande i lekplatsfrågan". Vilket man verkligen kan ställa sig frågande till, med tanke på att det är fråga om lite sand och två gungor, det hela rör sig om. Ny ogrässpärr och ny sand lät vi dessutom byta ut bara för två år sedan inkl. hängde dit nya gungor. Så tja, inte vet jag. Det kanske är jordbävning, eller sandskred i sandlådan?

Det är några få gubbar som verkar vara världsmästare på att klura ut problem, som ingen annan lyckats komma på, därför att gräsklippning, snöröjning, vårsopning av gatorna etc. har vi redan lejt ut och betalar för. Jag har inte lyckats upptäcka några misshälligheter på hela villakvareret, skräp etc. plockas genast bort av den som bor vid aktuell gatsnutt. Mao begrep jag inte problemet denna gång heller, utan hänförde det hela till det som mellan varven dyker upp. Det utbryter "storm i ett vattenglas" och ibland möter man onekligen en hel del märkliga förslag hos vissa personer.

Ta t.ex. det året då ett förslag till "förbättring" kom. Den bestod i att vi skulle tilldelas utmärkande kläder och "utgå" (ja, du läste rätt, ordet var "utgå") iklädda lite olikfärgade kläder och kepsar, med varsin numrering på både t-shirt och keps. Det skulle också finnas en städteamchef och det skulle också framgå av trycket på tröjan och kepsen.

Sedan visade det sig att idékläckaren inte gjort någon halvmesyr till arbetsordning, han hade nogsamt räknat ut att t.ex. gult städlag skulle utgå kl. 10.45 och befinnas ute tills klockan 14.15, söndagen den 13.3, med en rast mellan kl. 12.15 - 12.45. De som inte hade "städdag", kunde då hålla koll på att inget fusk skedde och att de kunde också räkna alla nummer. Ja, just det där sista beredde en del muntrationer, eftersom blotta tanken på något under navelnivå alltid gläder vissa hjärnor.

Orange städlag skulle gälla samma saker och så upprepades hela den utarbetade arbetsordningen för de olika färgerna. Spadar, sopkvastar odyl. skulle också färgmärkas, så att man kunde hänföra till vilket städlag det var, som hade förstört något redskap. Genast utbröt färgkrig, någon skulle vägra rött, någon skulle vägra blått. Ja, ni kanske förstår att förslaget togs som ett tidigt första aprilskämt.

Någon frågvis typ undrade då vad som skulle ske, om man nu inte kunde hålla sig sysselsatt så länge, vilket aldrig hittills varit fallet, med tanke på tidsangivelsen. Det var redan planterat lökar, buskar etc. fanns inte så mycket kvar att dona med. Svaret kom snabbt och obevekligt då skulle man patrullera av ytorna! I det läget började jag snegla mig omkring och funderade på, när någon skulle dyka upp och meddela att här var det inspelning av "dolda kameran", som pågick.

Nästa fråga dök upp som ett brev på posten. Men hur blev det då med dem som var behäftad med "färgblindhet", eller hade glömt bort vilket nummer man var tilldelad och bytte keps med frun och hade fel keps till fel t-shirt, alltså rena rama skräcksceneriet. Som om det inte skulle räcka, någon påstod att gult och orange kunde vara lite svårtolkat i alla fall vid dåligt väder och i synnerhet med en något begränsad sikt ifrån de egna fönsterrutorna, skulle man ringa nästa granne då, det gällde att ha alla telefonnummer uppdaterade i så fall.

Nej, frågorna visste inget slut helt enkelt.

- Hur blir det med plötsliga toalettbesök? viskade medlemmen som satt närmast mig. I det läget blev jag tvungen att avvika tvärt! Ute på bron mötte jag ett gäng medlemmar, som redan hade avvikit och som nu stod där dubbelvikta av skratt.

Det kanske är något fel på mig, men efter att ha lyssnat på, i mitt tycke, huvudlösa saker under 7 års tid, vägrade jag slutligen att ens gå dit. Jag betalar mig hellre fri, eftersom jag värderar min fritid och mentala hälsa mer. Jag konstaterar bara att vi människor inte alltid är i fas med varandra. Det som är allvarliga problem för en del, uppfattas som ett skämt mer eller mindre av andra. Vem som har rätt eller fel, det är det väl ingen som sitter inne med den absoluta sanningen om, eller?

Hur har du det själv förresten med "luddfiltret"?

söndag 15 mars 2009

Är jag en tidsoptimist?

den 15 mars 2009, kl 10:21


Tanken slog mig imorse när jag satt vid köksbordet, sippade på mitt morgonte, kikade ut på skatorna (de med vingar), som tycktes ha något fuffens för sig ute i trädgården.

Jag gjorde därför en rejäl inventering, med papper och penna och kom fram till att jag hade 21 olika mål som jag satt upp. De flesta skulle nog bara gapskratta åt dem, men vad bryr jag mig om det? Inte alls. På något förunderligt sätt är jag född med en teori om livet:

"det mesta ordnar sig, kanske bara på ett lite annorlunda sätt, än jag själv tänkt mig från första början".

Visserligen var det så att jag upptäckte, vid den lite nogsammare inventeringen, att det var på ett par punkter som det inte såg fullt så ljust ut:

a) jag har inget Joakim von Ankas kassavalv att tillgå,

b) sköter min dagliga träning för att "överleva", sedan finns inte så väldans mycket gracer kvar till övrigt. Jag hasar mao runt i tillvaron.


Sedan de där sista "lilla". "Petitessserna":

c) jag fyller 58 år i maj! Hur nu det gick till, eftersom det var två ögonblinkningar sedan jag fyllde 27 år och det egentligen inte hänt så mycket på den punkten. Jag känner mig fortfarande "fri som fågel och evig".

d) HUR skall jag hinna med allt det här? Många av punkterna är inte "småsaker", eller något man "bara fixar till".

Men så trädde mitt normaltänk in och jag trodde mig ha kommit på en hållbar idé på den där "lilla" petitessen också. Därför att när jag gick i folkskolan hos fröken Phyllis Strömqvist, vid Centralskolan i Malmberget, hade vi Elsa Beskows läsebok. Lösningen på det hela fanns nog i den där läseboken där "Mor är rar. Far ror", ingår. Där fanns nämligen ett kapitel om någon som gick till urmakaren och "ville köpa tid".

Om jag på något sätt kunde klura ut vad det egentligen betydde, skulle jag nog vara ett steg närmare målet, kom jag på mig. Men att vända mig till min gamle klasskompis på läroverket, Ola Wiklund, som tagit över familjeföretaget "Jonassons" och där fixa tidinköpet, det skulle nog inte göra sig riktigt. Det skulle nog vara ungefär som de där, som är besatta att söka reda på "Heliga Graal", fastän de har den hängande mitt framför näsan.

Efter att ha suttit där och funderat ytterligare en liten stund, kom jag på mig att jag plötsligt satt där och tänkte: "varför ens fundera över något som inte ens är aktuellt IDAG, söndagen den 15 mars 2009?"

Nej, jag är nog ingen tidsoptimist.

Jag är HELT övertygad om att det hela kommer att lösa sig!

lördag 14 mars 2009

Vad har du nu "bänglat" till det?

den 14 mars 2009, kl 12:21


brukade min mamma säga till mig, när jag verkligen hade just "bänglat" till det. Men jag undrar vad hon skulle ha sagt om SE-bankchefen Annika Falkengrens och Wallenbergarnas minst sagt korkade beteende. DET är nog att ha "bänglat" till det rejält!

Påstå att man inte kan läsa innantill, när man driver att dylikt bankföretag och investmentbolag, det duger faktiskt inte alls! Regeringen har satt upp kriteriet, för att någon bank skall få vara med och få bankstödsprogram, bankernas toppchefer måste avstå bonus - rörlig lön. Det kan inte vara så svårt att förstå eller läsa sig till, det är bara några få rader! Men vad gjorde nu lilla bankchefen Annika Falkengren och Wallenbergarna?

Ja, söte Jesus, de här som skall vara så smarta i förhållande till oss vanliga bonnläppar! Har ni tänkt på att så fort de öppnar munnen, låter de som någon form av riktiga rövarhistorierberättare. De hade verkligen på fullt allvar tänkt sig köra sitt eget race, på sina egna villkor i vanlig ordning. Nu har man fejkat ett "förlåt då, men vi var inte läskunniga, vi skall genast inordna oss och i nästa andetag säger de: vi vill ha pengar från bankstödsprogrammet".

Så fasen heller att de skall ha! De lever som om hela huvudet är löst klistrat på axlarna. Har man råd att ligga och guppa på hotell för 100 000:-/person för ett (1) dygn, är det sannerligen inget som svenska skattebetalare, skall sponsra på något sätt. Nån´jädrans måtta på dårskapen får det väl ändå vara!

SE-banken är inte de enda, det är bara att granska chefslönerna på Nordea, Swedbank, Handelsbanken, Danske Bank, Icabanken, SBAB eller AMF! Hos AMF får drygt 2 miljoner kunder sänkta pensioner, men ledningsgruppen i bolaget får dela på 17 miljoner kronor i bonus, förutom SMÄLLFETA löner! AMF skall föreställa fackens och arbetsgivarnas pensionsbolag. Är inte detta straffbart, då vete gudarna vad som kan vara det? Kan man överhuvudtaget komma närmare svindleri?

Det var länge sedan jag läste om "Folk och rövare i Kamomillastad", men nog önskar jag ibland, att det fanns någon "Slaktare och Bagare" även i verkligheten, som satte stopp för rövarna.

Wallenbergarnas privata lilla bank lär nog med det egna penningbolaget Investor, klara av det här eventuella problemet, som skulle kunna uppstå.

Statens pengar kan sannerligen satsas i något mer behövligt.

Den ursprungliga stiftelsen som grundaren i den Wallenbergska familjen i sitt testamente lade kriterier för, har efterkommande Wallenbergare skickligt dribblat sig förbi och uttagen är inte små, trots att det inte varit grundarens avsikt överhuvudtaget. Ordalydelsen i testamentet är att de INTE skulle kunna bilda sig egna privata förmögenheter på stiftelsens bekostnad. Länsstyrelsen som är satta att kontrollera stiftelser har inte mycket att sätta emot rent juridiskt. Den nuvarande lagen är tämligen tandlös och Wallenbergarnas privata förmögenheter har bara växt och växt och växt. Så nog kan Wallenbergarnas imperium reda ut sin egen soppa själv. Det lär de dessutom vara fullt kapabla till, de har varit med förr och inte lär det behövas startas insamlingar för att de skall överleva.

Jag tänker på en liten smålustig episod, som jag "ramlade över" när jag satt och gjorde den omfattande researchen inför SKF:s 100 års jubileum. Det hela utspelade sig när SKF:s grundare, Sven Wingqvist, som hade ett stort socialt rättspatos, skulle presentera en person, Torsten Henriksson, för Jacob Wallenberg.

- Henriksson skall jag presentera dig för en typisk kapitalist! Henriksson det här är doktor Jacob Wallenberg, sa Sven Wingqvist.


Jacob Wallenberg hälsade artigt på Henriksson och vände sig därefter till Sven Wingqvist, surnade till och muttrade:

- Du är väl själv kapitalist!"


- Ja, men lägg märke till att jag sa "typisk", med det menar jag en kapitalist som inte unnar andra någonting, svarade Sven Wingqvist.