LKAB och kommunen har begärt gemensam vårdnad...

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 26 juni 2008, kl 22:41

"Vi är ense om tagen - gruvan vårt gemensamma barn" säger "Mampan" kommunalrådet Tommy Nyström, medan han radar upp den ena punkten efter den andra och bedyrar, att nu skall det bli andra bullar av minsann. Det är ju gott att det ÄNTLIGEN och jag menar verkligen äntligen, börjat bli någon ljusning i detta totalmörker som rått. Det har alltid varit den lilla människan mot makten. Makten heter onekligen pengar och hjärntvätt har alltid fungerat.

Hur många går inte omkring med ett mantra, som upprepas om och om igen:
"Jamen, utan gruvan finns inget Malmberget". Det är så helt vanlig, enkel psykologi fungerar, offret innehar dålig självinsikt.


Men det ena hade sannerligen inte uteslutit det andra. Med aldrig så lite planering och samarbete, hade situation överhuvudtaget ALDRIG uppkommit. Jag skulle verkligen önska, att man åtminstone kunde ha det som mantra istället och lära sig något ur tidigare misstag. Istället för att uppenbarligen fortsätta med att inta samma strutsmetod.

Det finns säkert många personliga förtjänster med "Mampan" och som kommuninnevånare har man onekligen ett eget ansvar, eftersom politikerna faktiskt inte stigit upp på sina poster av egen förmåga! Att inte bry sig eller tiga, det är också att bistå!

"Mampan" är en politiker ut i fingerspetsarna, när han brister ut i rena floskler. Citat: "Politiskt är det bara att beklaga att min egen regering inte hann i mål med dessa frågor, men jag är glad över att den nuvarande näringsministern nu fört det i hamn. Det känns också tryggt att LKAB fått ett tydligt direktiv av ägaren staten att ta ett större ansvar i samhällsomvandlingen."

I kölvattnet av ett sådant uttalande uppkommer en del frågeställningar hos mig:

1) HUR lång tid hade det behövts ytterligare för att få ett resultat?
2) HUR många år har kommunalpolitiken dessförinnan bara varit ett evigt tjabbel, där man varit oense istället för att man arbetat åt samma håll?
3) Vilka politiker har handfast ställt några krav på "pamman" LKAB dvs staten genom årens lopp?
4) VARFÖR är det ett sådant fullständigt inferno, som råder där t.o.m miljöchefen Kjell Sundvall reagerat, om nu den gemensamma vårdnadens utövande, dvs flytten från Elevhemsområdet?

(Jag kan inte låta bli att undra, kom det som en överraskning att husen skulle flyttas? Eller hade man tänkt suga upp husen med en jättadammsugare och ställt ner dem på ny plats, med en självigenfyllande anordning i gropen som blev efter huslyftet?)

5) När jag läser punkten "inlösen av fastigheter", ser jag en tomruta som inte besvarats. Inlösen gäller det marknadspriser på andra ställen, eller är det "Malmbergspriser" som gäller? Dvs det är fotfolket som åter får betala notan?

Jag har själv befunnit mig i den situationen, att jag köpte en insatslägenhet i Malmberget för dyra pengar, renoverade den fullständigt. Men innan jag köpte den ringde jag och pratade med LKAB och undrade:
"fanns det någon risk med att det var något på gång, som skulle kunna äventyra marknadsvärdena i Malmberget?"

Ja, nu är det nästan så jag vill utfärda ett "vadslagningscenter", men vadslagning är förbjudet enligt lag. Det är staten som innehar monopolet även där. Jag skulle dessutom knappast bli rik på den vadslagningen heller, om vad svaret blev. Det är dessvärre ett givet svar, liksom vem det var som fick betala notan för den brakförlustinvesteringen!

När jag läser "Mampans" uttalande, vet jag nästa inte om jag skall skratta eller gråta. Därför att det är först när en del av populationen fullkomligen rasar och går man ur huse, som man yrvaket vaknar upp inom kommunalpolitiken och undrar:" Nej, men vad har hänt med det lilla annars så fogliga och tåliga barnet Malmberget?"

Det finns både fördelar och nackdelar att ha fått kommunalpolitik i bröstmjölken, ständigt varit omgiven av dessa evighetsdiskussioner.

Antingen blir man samma fanatiker med struten tättsittande runt huvudet, eller så blir man som jag blev: man lyssnar intensivt på vad som INTE sägs!


Den dagen ALLA "blommorna" i kommunhuset (dvs rosor, maskrosor, blåklint etc.) strävar åt samma håll i en dylik viktig fråga på kommunnivå, den dagen välkomnar jag och jag sitter här och filosoferar, är det verkligen det som har hänt? Har de lyckats enats om något enda? Undrens tid är inte förbi, kan det vara så det är?!

Men vilket oändligt personligt lidande som ortsbefolkningen ständigt utsatts/utsätts för. Staten gör grova pengar medan folket är de som verkligen får betala, inte bara med tillkortakommanden för den personliga ekonomin, det finns andra saker som är betydligt värre, att leva med och leva vidare med.

Saker och ting som onekligen hade kunnat undvikas, bara man lyft en aningens lite på pappersstrutarna, som suttit tättsittande runt huvudet. Sunt förnuft och enighet istället för politiskt käbbel i kommunhuset, hade onekligen varit ETT steg i rätt riktning!


Jag har en väninna som kommer ifrån en by, som fullständigt utplånats i närheten av Sarajevo. Hennes och mina sår är likvärdiga, när vi tänker tillbaka på den plats vi fötts, vuxit upp på och där vi haft större delen av våra respektive vuxna liv. - Kommer man någonsin över något sådant? Kan man radera något sådant ur sitt medvetande?


Avsluta ett så tragiskt ämne negativt vill jag inte göra. Jag vill så gärna tro gott om människan. Det finns en god vilja, att omvandla något negativt till något positivt och det kännas i alla fall trösterikt att veta: http://www.youtube.com/watch?v=lk4qB7WOHYw



PS. jag är verkligen ledsen men tekniken fungerar verkligen inte bra och jag är medveten om att det är tröttsamt, att läsa inlägg som ser ut som ovan. DS.

PPS. hoppas att titulaturen "Mampa" och "Pamman" blev rätt beteckning på de nyblivna och yrvakna föräldrarna, som äntligen förstått sitt ansvar över det "gemensamma barnet" Malmberget. DDS