söndag 10 december 2017

David Batras "Elefanten i rummet" fick mig att inse,

att det var länge sedan jag motionerade skrattmusklerna så mycket på en och samma dag.

Helt underbart suveränt rolig föreställning! Det är faktiskt 90 minuter fyllda av skratt. Inte enstaka flabb utan hela tiden. Samtidigt som igenkänningsfaktorn faktiskt var stor.


David Batra kan faktiskt konsten att t.o.m. häckla politikerna, utan att för den skull bli plump. Sedan att han varit i den här branschen i 23-24 år och kan yrket ordentligt det behöver man inte betvivla.

Sist jag såg en stå-up-föreställning med David Batra var "Det var ju tråkigt det här".


David Batra och Ann Westin är mina absoluta favoriter bland stå-up-komikerna.
Men sedan bytet av Anna Kindberg Batra (=elefanten i rummet), som partiledare för moderaterna, det begriper jag som sagt var inte alls. Det tycker jag är allmän machokultur i dess fulländning och inget annat, vilket inte hedrar det partiet.


Jag hade nog faktiskt hellre sett Anna Kindberg Batra som statsminister än Stefan Löfvén. 


fredag 8 december 2017

Barnbarnet och bonusbarnbarnen, de har en tendens att hålla mig alert i knoppen och kroppen.

3-åringen som är doktor som mamma är, hon fick mig att le vid frukostbordet imorse. Men si det skulle jag inte ha gjort.

Hon spände genast ögonen i mig, satte händerna i sidan där hon satt uppflugen på den blåmålade höga barnstolen vid köksbordet.
- Vad skrattar du åt, undrade hon barskt och såg ut som ett åskmoln.
- Å inget särskilt, svarade jag helt sanningsenligt. Men jag förstår inte varför du tror att pappa är hemma och inte på jobbet. Du vet ju att han är på jobbet.
- Nä, för tänk det är han inte alls! Han är hemma! sa hon segervisst.

För någon tid sedan presenterade hon teorin för mig och hennes farfar om föräldrarnas arbeten. Hon hävdade att hennes mamma sov på jobbet. Kan väl vara till viss del sanningsenligt en del nätter hon jobbar, men knappast under dagtid. Men den värsta drönaren av de båda föräldrarna var nog allt hennes pappa.

Enligt henne så körde han först den äldre av hennes storebröder till skolan, sedan släppte han av den andra storebrodern på den obligatoriska förskolan, henne på förskolan (dagis) och sedan åkte han hem!

- Jasså, svarade jag med visst intresse och vad gör han hemma då, kunde jag inte låta bli att undra.
- Ingenting! svarade hon och sög i sig det sista i drickyoghurten med ett sörplande ljud. Helt viss om att hennes lilla 3-åriga gestalt hade genomskådat vuxenvärldens lättja.

Det blev upptakten till ett längre samtal henne och mig emellan.

Men jag var inte så lite road, när vi åtbördade den lilla bestämda damen till hennes föräldrar framemot kvällskvisten med orden:


- Jaha, nu är ni allt avslöjade båda två! Lilla 3 åriga doktorinnan har minsann berättat vad ni gör om dagarna, sedan ni skuffat undan barnen på morgonen och så berättade jag vad hon hade sagt.

Det fick till följd att hon någon vecka senare var mer uppdaterad över vad hennes mamma gjorde på jobbet. Jag antar att hon antingen fått en förklaring, eller rent av en liten rundvandring på sjukhuset en arbetsfri dag.

Men imorse hade hon suckande sagt inledningsvis, medan jag dukade fram frukost till oss:
- Jag längtar efter min familj!

Förklaringen var säkert att hon var rätt trött. Det är tidiga mornar inte bara för henne, utan även för oss som skall sitta i Göteborgs alltmer dramatiskt tilltagande trafikstockning och kaos för att hämta henne en dag i veckan. Hon hade avböjt att bli hämtad kvällen innan iklädd pyjamas, dvs så sent som möjligt för att sova över och inte behöva stiga upp så okristligt tidigt och hasta iväg på morgonen. Hon ville sova hemma med mamma. Ett argument nog så viktigt att ta fasta på och en självklarhet, att den biten måste hon själv bestämma över.

Men hennes längtan efter familjen imorse fick mig att förklara, att mamma jobbade, pappa jobbade, storebror 1 var i skolan, storebror 2 var i förskolan och ensam kunde hon ju inte var hemma. Det var då invändningen kom ifrån henne, att pappa var hemma!

- Va? sa jag, pappa är ju på jobbet!

 -Nähä, det var han inte alls!
Hon visst på bättre råd: han hade åkt hem efter att han hade släppt av storebröderna och henne, det visste hon!

- Jaså, sa jag det var ju märkligt, eftersom din pappa och jag har en överenskommelse om att sitter farfar och jag fast alltför länge i trafikstockningen så hämtar vi inte upp dig hemma hos er, utan antingen vid storebror 1:s skola, eller vid storebror 2:s förskola, eller om det skulle ha kört ihop sig rejält i trafiken hämtas du vid hans jobb, eftersom det är svårt att beräkna hur länge man skall sitta i trafikstockningen. Som du förstår är pappa på jobbet, eftersom vi fångade upp dig utanför skolan och inte hemma hos er.
- Pappa jobbar inte! Han är hemma! svarade hon buttert.

Nu följde en längre dialog och det hela slutade i att jag fick skicka ett sms till hennes pappa, där hon var helt med på noterna vad det skulle stå i sms:et. Pappa skulle skicka en selfie från där han var, ett litet bildbevis om han var hemma eller på jobbet. Han fick en förklaring om varför denna märkliga begäran kommit, så jag frågade om det kunde stå så innan jag skickade iväg sms:et. Hon nickade, det var ok.

Snabbt som ögat dök en selfie upp på hennes pappa och hans omgivningen i min mobil, där han helt uppenbart befann sig på jobbet. Men det hjälpte inte. Hon stod på sig pappa var hemma.
-
Nu tror jag du skojar med mig, sa jag. Var finns alla de här bilarna som syns genom de stora fönstren där pappa sitter på jobbet. Inte är det från ert köksfönster och inte heller in mot er tomt på baksidan av huset. Det är från pappas arbetsrum på hans jobb!
Hon vek inte ner sig.

- Det var visst hemma selfien hade tagits!

Jag insåg att jag skulle förlora diskussionen, så jag övergick till selfien istället.
Uppenbarligen räckte det att se pappa på en selfie och prata om honom en liten stund. Därför att bara någon sekund efteråt blev helt plötsligt skala clementin själv, sedan farfar tagit av den första biten av skalet och sitta i farfars knä och äta clementin det som var viktigast och längtan efter familjen som bortblåst.

Sedan har dagen gått helt i en bestämd och mycket försigkommen 3 årings anda. Det är helt otroligt vilken energi och vad som rör sig i denna 3-årings huvud. Ibland glömmer man helt enkelt bort, att hon trots allt bara är 3 år.

Naturligtvis hade hon verkligen inget bråttom hem som vanligt, utan drog och drog på det hela, saker hon bara måste göra innan hemgång blev bara fler och fler i vanlig ordning. Visserligen ingen önskan idag om att hon inte ville åka hem, men en massa saker som hon måste göra innan hon kunde åka hem. Det var inte förrän hennes farfar sa till henne:

- Nu får du skynda dig att komma hit och ta på dig kängor och ytterkläder, för att åka hem till din familj som du längtat så efter idag. Annars kommer jag att somna där jag står. Jag är jättetrött.

Naturligtvis slocknade hon direkt hon kommit in i bilen. Det är inte bara vi som är trötta efter intensiva dagar.

måndag 4 december 2017

Politiker och i synnerhet Göteborgspolitiker har jag aldrig förstått mig på - Notan för enbart polisens insatser vid EU-topmötet i Göteborg gick på 52 miljoner.

Jag vågar inte ens tänka tanken ut vilka kostnader det egentligen slutade på, eftersom i princip allt stod stilla i övrigt. Människor som inte kunde komma fram till sina jobb, verksamheter och affärer som fick digra inkomstbortfall etc. etc. 

Något snille som ens försökt att räkna ut vilken verklig kostnad det här handlar om?

Jag tror inte att jag är ensam om som undrar vad den verkliga notan blev på denna mycket illa planerade tillställningen från Regeringskansliet sida. - För det är väl på allvar ingen som tycker att man fixar till ett EU-toppmöte så där i sista andetaget.

Göteborgspolitikerna menade att det skulle vara bra för Göteborgs anseende och skulle gynna Göteborg i framtiden, att EU-toppmötet befunnits här på plats.


Men efter att ha slöläst Göteborgs-Postens rubriker på webben, eftersom jag bara inte orkade hasa mig ut till brevlådan och fiska upp dagens GP, kan man läsa följande nyhetsinslag:
http://www.gp.se/nyheter/ekonomi/chockbeskedet-acl-l%C3%A4gger-ner-fraktlinjen-till-g%C3%B6teborg-1.4885327

Man lägger nu ner en fraktlinje mellan USA och Göteborgs hamn. Jag behöver väl inte ens nämna vilka som sitter i kulisserna och inte har kunnat hantera det här betydligt bättre än så här.
I princip var och varannan dag kan man läsa om hur Västlänkens planering gått i stöpet rent kostnadsmässigt, men också hur pensionärer lever under EU-fattiggräns och skillnaden mellan eliten och vanligt folk blir allt mer, samtidigt som miljarderna för det ena stolleprojektet efter det andra påbörjas. Korruptionen och maktmissbruket ständigt visar upp nya ansikten.

Igår handlade Peter Hjörnes ledare i Göteborgs-Posten om Bokmässan i Göteborg, "de godas" maktkamp mot yttrandefriheten. Ja, det blir bekymmersamt i allra högsta grad eftersom det samtidigt blir allt tydligare att människohandeln enbart här i Sverige blir allt mer omfattande. Sexslavarna, de kriminellas maktövertagande över hela samhället tycks gå under radarn för de här "goda" människorna. Personligen har jag inte lyckats urskilja några som helst protester bland politikerna och "de godas" sida hur man tycker sig skall ta dylika saker på största allvar.

Än så länge har jag aldrig sett Göteborgs politiker anordna något torgmöte på Gustav Adolfstorg i protest mot allt detta bedrövliga som håller på att skjuta hela samhället i sank. Det enda de verkar vara intresserade av är att till varje pris vigga röster till Socialdemokraterna inför nästa val. När man t.o.m. anordnar ett torgmöte dagen innan NMR:s ett hundratal förvirrade anhängare, skall "ta över Göteborg". - Nämen vad är det för stollar som sitter som politiker i Göteborg, för att inte tala om de "goda" som verkar behärska konsten att "sila mygg och svälja elefanter" i dess fulländning.
Är det inte dags att sätta alla politiker i Regering, Riksdag och kommunalt under förvaltning? Uppvigling och hjärntvätt av "goda" själar är det som de ägnar sig åt.


Personligen kan jag tycka att måttet varit rågat för länge sedan. Läser man t.o.m om bönder som inte fått sina utbetalningar från EU på flera år, pga. skit i maskineriet här i Sverige under hänvisning till IT-problem. Tja, då är det väl dags att fundera på om man överhuvudtaget skall fortsätta med den här arbetsordningen i demokratins (host host) Sverige.
Jag vet i alla fall vad min mamma hade sagt om hon hade levet: Ja, så går det när man har bocken till trädgårdsmästare!



Fotot
vårt bidrag till pepparkakehustävlingen, som var ägnat till att bidra till de utsatta i samhället, som julen enbart är en plåga för. En tävling som i slutändan fick helt andra förtecken pga. tävlingsarrangörerna. Det blev vårt sista år vi bidrog till något dylikt, eftersom egennyttan helt uppenbart var/blev större än ändamålet.

lördag 2 december 2017

Några timmar kvar till första advent och här lyser ljusstakar och annat obligatoriskt till första advent med sin frånvaro.

Jag var så osmart att jag åkte ut och handlade med dottern, efter att hon hjälpt Herr H att hänga dit dörrar och fönster på vårt lilla nybygge ute på tomten. Det fixar inte min kropp, den har haft nog med att kvistlacka alla fönster & dörrar och därmed också vända på dem. Ty det finns ju som bekant en ut och insida på  fönster och dörrar.

Min dotter hon är som Alfons Åberg: ska bara...

Hon skulle bara köpa en amaryllis och en julstjärna (blomman). OK det går snabbt tänkte jag min jubelåsna, då hinner jag tillbaka och kan börja att dammtorka och ställa fram elljusstakarna i fönstren. Hänga upp lite julgardiner i köket och byta dynor på stolarna som hör till. Lite så där opretentiöst röjning också för att det skall se lite anständigare ut, nu när dörrar och fönster sitter där de skall: på den nya byggnaden och inte längre står och barrikaderar inomhus.

När vi stod i kassan efter bara inköp av amaryllis och julstjärna, som hade utvidgats av ska bara köpa också.... slutade hennes saldo på dryga tusenlappen och nu var vårfloden igång insåg jag rätt snabbt, efter att ha lyssnat på hennes utläggningar över vad hon skulle pynta med på hemmaplan.

Jag flinade och sa, när hon stod och himlade med ögonen och knappade in på  kortautomaten för att godkänna saldot:

- Ta det inte så hårt, du har ju varken egna barn eller bil som slukar dina pengar.

Själv hade jag fått med mig helt oplanerade två orkidéer, för inalles 99:- och en utomhusväxt till halva priset. Den ena av orkidéerna hade ska bara, stått och hållit i, men kommit på att hon inte visste var hon skulle lyckas tränga in den någonstans. Jag snappade åt mig den ur hennes hand och förklarade att nu skulle den bo hemma hos mig istället.

- Bli inte förvånad om den en vacker dag är borta och har flyttat hem till mig, svarade hon.

- Den dagen den sorgen. Jag tror nog jag skall överleva det, sa jag.

Vi skulle kvista in på TGR i Allum, Partille, eftersom vi kommit på att vi nog skulle passa på att köpa ett presentkort i lämplig affär i Allum till yngste sonens/yngste brorsans sambo, som fyller år på tisdag. Bättre att hon själv fick välja vad hon ville ha hade vi kommit fram till. Annat var redan planerat och inköpt till födelsedagsbarnet och TGR brukar ha roliga presentförpackningar hade vi också kommit fram till. Vi kläcker onekligen goda idéer tillsammans. Fastän Herr H hävdar att det är två personer med en och samma hjärna.

Men vägen till TGR var inte rak, därför att när vi passerade restaurangen på samma plan, luktade det förrädiskt gott. Vi tittade på varandra: jodå, vi var faktiskt vrålhungriga båda två!
Vi fick en välbehövligt paus och lite tjatter kring maten.

TGR där fyndade vi julklapp till lillprinsessan, som gillar pink and purple och lite annat ska bara, inklusive den tänkta presentförpackningen.


Sedan blev det ska bara prova blå sammetsklänning, som ska bara fick syn på hos Ginatricot. Jag rynkade på näsan där jag stod och vinglade på kryckorna utanför provhytten, eftersom det saknades sittplats att slå sig ner på. Jag studerade när hon drog på sig sammetsklänningen, som på klädgalgen hade sett mycket intagande ut:
- NIX, den urringningen var verkligen inte klädsam, sa jag och dottern höll med.

Våldsamt lång kö fram till kassan:


- Jag går ut och sätter mig på en bänk innan knäna viker sig, sa jag och linkade iväg och lämnade henne åt sitt öde i kassakön.

Men när hon hade stått i provrummet hade jag noterat att ena hennes känga hade ett hål i sidolädret. Favoritskorna, påstod hon, vars skoinnehav påminner mer om en tusenfotings än en (1) kvinnas skoinnehav.
-Sure baby, svarade jag och himlade med ögonen.

När hon kom ut släpade jag med henne till närmsta skoaffär:

- Nu köper du nya kängor och de där du har på dig kommer inte ens att lämna Allums entrédörrar!

Ska bara hade en massa invändningar. När hon kom dragandes med ett par högklackat istället, som var mycket snyggare än de låga kängor jag hade tagit fram och som hon gillat, tittade jag på henne med den där berömda blicken, som fått mina barn och barnbarn att inse, att nu var det inte längre länge för diskussioner. Inte förhandlingsbart mao.

- Jaha, då får du väl köpa två par skor då, sa jag. Men ett par låga kängor skall du ha som du kan gå i till vardags.

Ska bara kapitulerade och akterseglade de högklackade paret.

- Jag kan ju lika gärna behålla de nya skorna på, kom ska bara på då.
- Låter bra, svarade jag.

Hon tog de gamla, med inbyggd lufthål i, i ena handen och när vi kom till närmsta stora soptunna, stod hon och tvekade med skorna svävandes ovanför det stora hålet i soptunnan.

- Glöm det! svarade jag, de duger inte ens att ha ute i trädgården och dessutom har du redan tillräckligt många till det ändamålet, som du ändå inte använder. Men om du vill kan vi ha en liten minnesstund för dina gamla dojor, innan du släpper ner dem i soptunnan och undrade vilken psalm vi skulle sjunga.

Hon släppte taget om skorna, som landade med en duns i soptunnans botten.

- Gråt en liten stund, så blir det nog bra, sa jag.

Hon låtsashulkade och så gick vi vidare och nu trodde jag verkligen på allvar, att vi faktiskt var på väg ut till bilen.

Men då gjorde ska bara en tvärnit vid Cervera.

- Oh, en sån där mässingljusstake med knorr som jag länge önskat ha, utbrast ska bara.
Diskussion avlång eller rund. Avlång passar bättre till både ditt vardagsrumsbord och bardisk, tyckte jag. Ska bara stod och tvekade, men hon ville ju så gärna ha den.
- Men köp den då, svarade jag. Det är ju bättre att du köper sådant som du verkligen vill ha än en massa skräp, som blir till engångs och bara ställs undan för att aldrig mer se dagens ljus. Dessutom extrapris just nu, ett par hundringar billigare, så varför inte. Den hade t.o.m. jag kunnat tänka mig att köpa. Men just nu behövdes sannerligen helt andra prioriteringar: takshingel, isolering, väggpaneler etc. för att inte tala om behovet av elmannens tjänster och gräva i backen 50 cm i åtskilliga meter. Ingetdera som lär vara gratis.

Mina tankar snuddade också vid senaste veckans googlande: Hurtigrutten från Bergen till Kirkenäs under midnattssolens tid. Amsterdam där Rijksmuseet åter öppnat efter att ha varit stängt i flera år och annat smått och gott i Amsterdam. Så den där kryssningsresan längs Volga i det okända Ryssland:
https://www.iventustravel.se/kryssning-moskva-astrachan-2017
Jag hann försvinna långt in i min egen lilla drömvärld innan jag återvände till verkligheten.

Var hon medlem. Nix men blev det.

När jag trodde att vi äntligen var på väg mot bilen, gjorde hon en tvärnit vid utgången till Cervera.
- Jag fick ett presentkort på 50:- för att jag blev medlem. Jag ska bara köpa de där....
- Okey, gör det då, jag går mot bilen så kommer du efter när du är klar, svarade jag och gick ut i friska luften. När jag kom ut regnade det och jag fick en stark känsla av att jag hade suttit i finnbastun med kläderna på de sista timmarna. Borde ingen komma på idén, att man skulle kunna hänga av sig ytterkläderna medan man är inne i affärerna, eller i det här fallet ett köpcentra.

Det hann bli ett till stopp för inköp av lite dunkmjölk till Herr H och lite annat som ska bara skulle ha, eftersom vi kom överens om att hon skulle hålla i det gemensamma adventsfikat imorgon. Efter att ha droppat av henne med alla kassar och kartonger med växter i, rattade jag hemåt.


- Det var värst var du varit borta länge, svarade Herr H.

- Mmm det blir så när man är ute och shoppar en amaryllis och en julstjärna med ska bara.
- Vad köpte hon nu då, undrade Herr H, som har viss kännedom om mor & dotters utflykter och ska bara slaget.



Jag berättade lydigt om alla turer och tillade:

- Men nu har jag så ont i mina knän, att det känns som om benen skall vika sig vilken sekund som helst, om jag tar ett enda steg till. Jag orkar bara inte knalla runt och fixa här. Det känns som om jag skulle kunna lägga mig ner och dö på stört!

Det tyckte inte Herr H var någon bra idé och svarade:
 - Jag tror nog att dina adventsplaner inte dör om de får vänta på sig ett par timmar, eller i värsta fall tills imorgon. Nu skall jag adventspynta i köket.
- Jasså, svarade jag helt paff. Vad hade du tänkt göra då, undrade jag.
- Jag skall göra maränger, svarade Herr H.




tisdag 28 november 2017

Om man på fullt allvar vill förstå vad som händer i Sverige idag och vad vi med stormsteg går emot - skall man se hela serien "USA enligt Oliver Stone"

på SVT play

http://urplay.se/serie/195239-usa-enligt-oliver-stone

USA enligt Oliver Stone

Amerikansk nutidshistoria ur ett alternativt perspektiv, från andra världskriget fram till Barack Obama. Oliver Stone vill ge en annan bild av den amerikanska historien än den han själv lärde sig i skolan. Han berättar om glömda hjältar och om för USA mindre smickrande inslag.

Tror man nu att det bara handlar om USA är det fullständigt fel, eftersom den här serien om 10 avsnitt á ca 58 minuter vardera handlar i allra högsta grad om världsläget och i allra högsta grad om vad klara parallellerna är till vårt eget lilla land, Sverige och vad vi själva blivit itutade i skolan och inte minst massmedia.

 Jag hade ju kunnat önska att man använde den här dokumentärserien i varenda svensk högstadieskola och gymnasium i Sverige. Uppväxt med allmänbildning som jag är och där min pappa i allra högsta grad, som fick hänga med i livet 15 år längre än min mamma fick, inser jag att mot dumheten kämpade även gudarna förgäves. Kunskap är makt och man kan aldrig bli föremål för villfarelser eller önskedrömmar. Därför att inte bry sig, inte lägga sig i är också att ta ställning.

Men att tro att pappenheimarna i Regering och Riksdag skulle se den är ju förstås bara en utopi. De arbetar ju för fulla muggar med att göra precis allt som den här utomordentliga dokumentärserie sätter fingret på, för så måste man trots allt klassa den som, visar på med hela handen.






 

torsdag 23 november 2017

Vädret har varierat från iskalla vindar, regn, frost, snö, rent vinterväder och nu hällregn - skall fasen försöka sätta upp en byggnad under rådande förhållanden.

Jag vet ärligt och uppriktigt inte vad som varit värst väder att bygga i. Iskalla vindar med regndagar, som förvandlat det lilla till gräsmatta till en enda lersörja. Klafs klafs klafs!

Ann och jag ute i snålblåsten, därav frisyrerna.
En morgon när jag kikade ut så hade det blivit rejält med frost på backen, som var alldeles vit. Elementen gick på full skruv så jag förstod, utan att ha satt foten på utsidan, att NU var det kallt ute.

Det var i alla fall en fördel, lervällingen var stelfrusen och is låg på insjöarna som hade bildats. I vart fall fram till eftermiddagen, då var det full rulle på lervällingen och pölarna igen. Det blir väldigt mörkt, väldigt tidigt och även om jag tänker bara en liten stund till, ska bara först, så hinner mörkret klappa till så snabbt att man halkar runt och vet inte om det är gropar, lerpölar eller rent av något annat man trampar runt i. Det här med mörkret. Jag har blivit fullt övertygad om att det finns en Gud, som sitter där och asgarvar, eftersom han förstår att vi inte förstår att han finns och har bestämt sig för att manipulera med tiden! 


- Men vänta nu morsan, sa yngste sonen, hur är det i Malmberget vid den här tiden på året: MÖRKT dygnet runt! Har du glömt bort det? Börjat bli gaggig? Hur tror du då att det skulle kunna vara ljust här 150 mil ifrån...

Det är inte så bra det här, när man upptäcker att ens barn blivit smartare än man själv är nu för tiden.


Dessutom är jag så trött vid 17-tiden att jag gladeligen kan slå vad om att klockan måste vara minst 23!

Dagen innan frosten hade kommit som en gudagåva, även om det blåste småspik ute, då hade jag blivit tvungen att ta till gamla "indianknep" från barndomen, när vi brukade avleda vattnet som rann längs bergsryggen, där Malmberget var väl förankrat längs bergssluttningen. Nu för tiden får man väl vara glad över varje form av fast mark som Malmberget kan erbjuda. LKAB:s härjningar är som en evig hemsökelse för de som förpassats att bli kvar i misären!

Men som barn blev vi något av hejare till att leda bort vårvattnet. Snacka om att få blick för hur kanalgrävandet skulle tillgå. Den förmågan kom väl till pass nu ute på tomten, där regnet hade förvandlat gräsmattan till en enda sammanhängande  gyttjebrottning och ett enormt fält med smärre insjöar. Jag lät nog rätt eländig med alla suckar den femte dagen, när jag halkade runt i lervällingen och ideligen höll på att stå på näsan. Dessutom har jag stora stödbandage på vardera sönderslaget knä för att överhuvudtaget kunna gå några meter. Jag ser mao ut som en riktig bråkstake till ishockeyspelare från Canada. Enda skillnaden är att jag har mina tänder i behåll, peppar peppar ta i trä!

Jag hann nog förbanna Herr H mer än en gång för att han inte sett till att byggnaden verkligen stod en bra bit ovanför övrig terräng: "det skulle han fixa, inget jag behövde bekymra mig om". Jaha, jaha, jaha, varför gör den inte det då, eftersom vi klafsar runt i lera och vattenpölar nu? Kände mig tillslut rätt trött på mina egna tankar, som hade svårt att tänka bort lervällingen och insjöarna. Klafs klafs klafs... ooooops, nära ögat igen! En tappad bräda eller skruv i lervällingen blev till något som mest fick till följd att man kunde tro att minst en bomb hade briserat i lervällingen. Schwischsplasch....

Det är dylika dagar man också inser att kateter nog hade varit en (1) fördel! Trots stövelknekten som hade placerats ute på bron, så hängde det lerkakor på ullstrumpor och byxben, när man hade lyckats prångla sig ur det som en gång var ett par stövlar, men nu såg ut som två lerklumpfötter! Stora lervällingsklickar i ansiktet insåg jag att jag hade, när jag passerade spegeln ute i hallen. Kläderna i övrigt eller handskar skall vi inte ens tala om.
Ibland är det en välsignelse med de här små barnbarnen som skall ha sitt. De dagarna är jag visserligen helt slut, när de återbördas till sina föräldrar, men då kan jag åtminstone inte kräva av mig själv, att jag skall vara effektiv med något annat. 


Allt verkar dock kunna hända förutom att byggnaden anlände sista delen av oktober, men skulle ha varit levererad senast i början på augusti! Sedan lite grädde på moset, som bara för att komplicera ännu mer. Förutom vädret: stängt dagis, arbetspass som kommit hastigt på och barnvaktsbehov som blivit akut och oplanerat plötsligt. Lite annat också: sjukhusbesök, Herr H som försvinner med polarna till golfbanan för att spela på simulatorn. Fel skruvar, felaktiga brädor i leveransen, fel beskrivning: två olika beskrivningar och de färdigkapade delarna en tredje variant! Fy faderulingen för att stå på brädgårdar med en massa förvirrade karlar som far runt, som om de är stövare som letar någon lyktstolpe, för att försöka få ihop byggnaden, eftersom levererade brädor inte passar.

En del dagar har jag bara känt: NÄÄÄ nu lägger jag mig ner och bara dööööör! Orkar inte mer, vill inte mer och dessutom ett samhälle som inte fungerar någonstans! Men hur svårt kan det vara att svara på vem/vilka som fattat ett visst beslut, eller om det finns någon försäkringsexpert på If för olycksfallsreglering! HUR många veckor skall man behöva skicka mail och ändå inte ha fått något svar, utan enbart det enda dumsvaret efter det andra. Det finns ju inga telefoner längre dit man kan ringa, eller hemsidor med adressuppgifter.

I söndags när snöflingorna började falla så tätt och vinden yrde runt, var det bara att inse att arbetet med byggnaden fick inhiberas. Vinterlandskap med fallande snö att halka runt på, blev inte till det bättre. Barnbarn lite extra dagar och imorgon är det lucka för bygget, men med tanke på att det var som att köra omkring i ett innanhav av smältande snö och spöregn ikväll så inte ens högsta hastigheten på vindrutetorkarna höll undan regnet.

Byggnationer med snorkel vete katten om jag tror på. Får sikta in mig på att hyra släpkärra på fredag och ställa mig ute på den förhatliga brädgården igen, tillsammans med alla förvirrade karlar som far runt som yra höns. Herr H får helt enkelt sättas i straffarbete igen och bära skivor med asfaltboard i brädgården och så får han leta reda på vem som kan tänkas ha tillräckligt långa skruvar, eftersom de inte heller fanns med i byggpaketet i tillräcklig mängd.

Här får det bli omvänd byggnation. Presenning på taksparrarna som vi lyckades pussla ihop efter två dagars slit och funderande, eftersom inget passade till de skåror som var uppsågade. Vi får sedan helt enkelt lägga in isolering och sedan golvet först. Taket får skruvas på från insidan, eftersom lårbensbrott inte är något att sukta efter, snösmältningen och ösregnet lär ha förvandlat tomten till något helt oigenkännligt. Räcker med att sista biten måste tas från utsidan, eftersom ingen av oss är några sugrör. Det gäller att tänka till också, för det man inte har i benen får man ha i huvudet och det man inte har i huvudet, tja, vart tar man de ifrån?


Här på insidan av boningshuset ser det också ut som en brädgård. Dubbelglasdörrarna står i dotterns gamla rum, tillsammans med de fyra enorma fönsterrutorna. Jag har tagit in dem för att kvistlacka dem och skruvat dit beslagen och låsen. Karmarna har monterats inne på vardagsrumsgolvet innan de bars ut och fästes på huskroppen och så är det testat att dörrar och fönster passar in på beslagen. Det är tunga grejor - och hur man skall lyckas lyfta dem på plats, lär bli en 100 000 kronors gåta.

Egentligen är det ett trevligt arbete att bygga, men då skall man kunna hålla på med enbart det. sedan hade det varit en (1) fördel om nu allt hade gått enligt planerna. Byggnationer vid den här årstiden är fullständigt huvudlöst. Men det går inte att ha en hel byggsats liggande till vårkanten, eller när vädret kan tänkas hålla i sig. De där som skulle hyras in för att smälla upp det här på en dag eller två, kunde ju inte gå och hänga läpp så länge, då det ständigt bytte leveranstid. Tillslut stod vi där med rakad hals: vi får göra det själva!

Imorgonbitti har jag planerat in en riktig sovmorgon och är det nu så att Herr H stiger upp kl. 06.00, som han tycks ha tagit för vana att göra de dagar han verkligen får/kan sova ut, då blir det en sving med stora gjutjärnsstekpannan i pannbenet.... BONK!

lördag 18 november 2017

Såg ett reportage i TT-nyheterna, Jan Björklund (L), som på stämman sa: "ingen kvinna skall behöva bli utsatt för kränkningar". Nu är det nog!

Men han har nog inte stött på en viss typ av kvinnor, som av allt att döma är fullständigt gränslösa. Sedan om det handlar om sjuklig svartsjuka, svårigheter att hävda sig, osäker på sitt eget liv/förhållande, eller något annat obegripligt är jag dessvärre inte människa att förstå. Men dessa kvinnor har alltid framstått som märkliga individer i mina ögon.

Jag har fått indikationer om att en kvinna med visst namn, boendes i norr vill ha kontakt med mig på Facebook. Ingen jag överhuvudtaget haft något intresse av att ha någon form av kontakt med, så jag har bara lämnat det därhän och inte besvarat det hela.

Idag när jag skulle läsa ett meddelande som kommit från min dotter, råkade jag få syn på innehållet i den kvinnans meddelande till mig, av vilken anledning FB släpper igenom något som man själv inte tackat ja till, känns verkligen inte ok.

Jag kan väl ärligt säga att dylika personer som hon, det kan få mig att fundera över hur det står till med den mentala hälsan hos en del personer. För mig övergår det mitt förnuft hur man överhuvudtaget kan skriva något dylikt till en människa som hon inte ens känner, än mindre har träffat på ett personligt plan. Hon tillhör inte ens min generation.


Hon hade skrivit till mig: "Du är bara fet ful bitter Kom över att andra har & lever ett gott liv"

Men jag är inte den som är den. Jag har inget emot att dela med mig av denna självutnämnda skönhetsdrottning, några år över 50, hade en vän till mig att berätta. Säga vad man vill men det är en något udda EQ förmåga denna skönhetsdrottning besitter. Vittnar i vart fall om en viss form av intelligensnivå.


Skönhetsdrottning eller ej, men eftersom jag inte är intresserad av att ha några former av kontakt med personer av hennes kaliber, har jag nu sett mig tvingad att blockera henne på FB. Jag är enbart intresserad av att odla vänskapsförhållanden på FB och inget annat. Man får väl hoppas att denna hemsökelse skall lyckas få in det budskapet i det arma huvudet. - Långt ifrån säkert med tanke på hennes yviga tilltag tidigare och även nu, men man kan ju alltid hoppas.
 
"Okänd Miss universum (?) upphottad av henne själv, som hon vill framstå"

 Själv känner jag att jag vid fyllda 66 år har fått en alltmer förståelse för Karlsson på taket, som anser att han är en En lagom tjock man i sina bästa år. Dylika inlägg som den här damen har förmedlat om min person är jag föga intresserad av, vare sig det gäller mig själv, eller någon annan.

Mitt privatliv är alldeles utomordentligt innehållsrikt, mer än jag själv hinner ta till mig och yttre glamour är föga intressant vid min ålder, har inte ens varit det när jag var ung. Mina värden hos en människa sitter inte på det planet överhuvudtaget.

lördag 11 november 2017

Mårtensafton - Mårtensmäss - Martinsdagen - Sankt Martin av Tours - Mårten gås - what ever! Men blodpalt är gott!

Jag och Herr H satt och hängde framför TV:n igårkväll, fastän ingen av oss egentligen var intresserade. Bara helt utmattade av att det är 100 knutar i livet just nu. 

Herr H undrade varför jag hade ringat in Mårtensafton i almanackan. Vi har väl aldrig firat Mårtensafton poängterade han.

- Inte du, svarade jag, men det har jag, eller har du glömt att jag haft gäss när jag bodde i Lappland? 

Det hade han inte glömt konstigt nog.

Mina första och enda gäss var samfinansierade och samägda. Jag godtog anbudet mot att jag inte behövde nacka, eller plocka gässen. Det skulle min kompanjon göra.


Sagt och gjort. Han tog t.o.m. på sig att mata gässen utom ett par dagar när  han skulle vara bortrest. Jag följde med när han skulle visa hur det gick till inför dagarna, när jag själv skulle ombesörja matningen av gässen. Väl där undrade han om jag verkligen skulle ta mig in i hagen iförd sommarklänning och vara barbent. 
- Vadå, undrade jag, det är ju varmt och skönt ute. 

Så berättade han för mig att gässen är rätt bra på att nypas. Det brydde jag mig inte så mycket i, sa jag. BAH!

Provmatningen gick fullständigt käpprätt åt skogen! Hela den sommaren hade jag ben som såg ut som om de hade varit med om något mycket svårartat, trots att jag lade benen på ryggen och klättrade över staketet fortare än kvickt, när det kändes som om jag gick igenom en stansmaskin.

- Du ser ut som Plupp, sa han, fastän inte i håret utan på benen. Så min kompanjon tog över matningen också. Insåg väl att jag var ett hopplöst fall.




Själv undrar jag varför folk har vakthundar, man behöver bara ha en gås eller två och jag lovar, inte en enda tjuv kommer i närheten med kroppen i behåll!


Sedan kom leveransen av gässen, jag tråcklade in dem i frysen, det var trångt om saligheten. En gås väger ungefär 4-5 kg, vill jag minnas. Vad jag inte hade tänkt på var att när de väl frös till så expanderade de!


Det hela slutade med att jag fick frosta av frysen, bära över allt annat i frysen till en vänlig granne som hade en "ungkarlsstuk", dvs. en ostkant i kylen och frysen bestod av några isbitar och lite glass, medan jag själv fick tina lös gässen.

Sedan var det masstillagning av gäss! Jag t.o.m gav bort gäss, eftersom en gås tar tid att tillaga i ugnen, eller koka. Efter den upplevelsen slog jag det helt ur hågen att ha gäss, ville inte ens se åt gås.......

När månaderna var slut och jag gav bort de sista av de tillagade gässen, förutom att jag hade gett bort någon som jag lyckades spetta ur frysen, då kände jag att gås fick det nog vara slut med på menyn.

Jag hade fått nog av allt vad gås hette, även om jag blev uppfinnarnas moder på gås: Gåsbröst, gåslår, gåsfilé, gåsgryta med rotfrukter, gåsköttsoppa, gåsgratäng, gås som pålägg, stuvad gås, gåsköttfärssås till pasta, gås med rödkål, gås med äppelfyllning, gås med brysselkål, plommonspäckad gås, gås fylld med ost, gås med champinjongräddsås, gås i currysås, gås på tvären, gås på längden... tillslut trodde jag att jag skulle förgås.

Därför att tillslut kändes det som det hängde gås ut ur öronen, även om jag försökte inskränka mig till att bara ha gås två dagar i veckan. Det kan bli för mycket av det goda, ändå var det inte så många gäss det rörde sig om, men en enda gås är jättestor, det inser man när man försökt att trolla fram olika rätter av en enda gås, även om den krymper bra i ugnen, eller som kokt.

Jodå, det kom Herr H ihåg att jag hade berättat om. Sedan har jag ju ett foto av dottern och Bernhard ute i Nirra, där han hade gäss. Jag klädde dotter i tjocka lager kläder så snart gässen var i närheten. Hon grät i högan sky och undrade varför de var så elaka, när hon var så snäll och bara skulle ge dem mat. Bernhard skojade och låtsades ta dem runt halsen och så fick gässen be henne om ursäkt. Det är ett fint foto som hänger där av henne, Bernhard och gässen.

- Men svartsoppa, undrade han.

- Mjae, det har jag nog faktiskt aldrig ätit och jag tror jag passar på det, svarade jag.

Däremot har jag gjort egen blodpudding, blodplättar, blodkorv, paltbröd med vitsås och fläsk, för att inte tala om blodpalt, fastän inte av blod från gäss, utan ren. Koblod är sannerligen ingen höjdare, föredrar nog faktiskt renblod. Men här är ju ingen höjdare att göra någondera, det är väl bara blodpalt som det så smått har börjat accepteras.

Det tack vare Ankis i sameföreningen, som alltid gör blodpalt till renkoket som är till årsmötet och ibland även speciell blodpaltsdag, istället för surströmming som inte går att äta i föreningslokalen. Då hade nog grannarna protesterat och det är långt ifrån alla som kan ta sig till torvkåtan.

Blodpalt med en stor klick smör och rårörda lingon det är inte så tokigt faktiskt.

Blev du sugen på att göra god blodpalt?

Här följer recept på blodpalt:


- 0,5 l havregryn på 1 liter blod

- 4 msk salt (minst), gillar du att ha lite smak av kinesisk soja, då tar du en liten skvätt av det också + ordentligt saltat i vattnet som palten skall koka i
- 3 tsk bakpulver
allt vispas med elvisp ordentligt - det skall inte bli havgregrynsgröt... - om du inte har jättemuskler då vispar du förhand - tillsätt därefter
- ca 0,5 l vatten

- 1 ölburk 33 cl (naturligtvis inte ölburken utan innehållet!)
- ca 3 kg vetemjöl - kan variera men sikta ner mjölet allt eftersom och håll koll på konsistensen:

Smeten skall vara klibbig, vattnet skall koka så att det bildas lätta bubblor. 
Gör en provpalt på 1 msk smet, så att du känner att du får rätt smak.

Blir det skum på vattnet när det kokar, så ta bort det med hålslev så att det inte ligger kvar på vattnet.

Sedan är det bara att pytsa i så mycket smet i det kokande vattnet, som man vill att paltarna skall vara stor.


Vill man ha rund palt tar man mjöl i en skopa och formar med sked och 
vill man ha knallhårda paltar, som kan trillar runt i vattenblaskade händer och läggas in med blött slev i kokvattnet, så får man tillsätta mer mjöl.

Paltarna är klara när de flyter upp, men jag brukar låta det småkoka ca 40 minuter därför att det är inte fel att göra så. Sedan så mår palten faktiskt väldigt bra av smakmässigt om den kan få ligga i ännu en bra stund, utan att det kokar.

Blodpalten skall absolut ätas med RIKTIGT smör! Jag föredrar att ha lite rårörda lingon till. Mjölk dricker man absolut till blodpalten och inget annat påhitt.

Sedan är det bara att invänta paltkoman och vill man ha riktigt god blodpalt, så kokar man den tillsammans med 2,8 kg soppkött som fått koka sig riktigt mört, så att köttet bara faller sönder, innan man lägger i palten. Märgben blir också fin buljong av att koka med, därför att god buljong att koka paltarna i är aldrig fel.
Blodpaltrecept finns det nog lika många av - precis som potatispalt, där jag också har eget stuk!






fredag 10 november 2017

Så vill statsminister Stefan Löfvén sätta dit internationella ligor! - BAH! Jag slår mig på knäna trots att jag har våldsamt ont i dem också.

http://www.gp.se/nyheter/l%C3%B6fven-vill-ha-h%C3%A5rdare-tag-mot-internationella-st%C3%B6ldligor-1.4811769

Du som läser min blogg, snälla kan du inte ta och studera bilderna på statsministern och läsa hela texten på ovanstående länk. Den handlar om hur statsminister Stefan Löfvén är på s.k. rundresa (=röstfiske inför valet 2018!) under tre (3) dagar för att diskutera brottsbekämpningen i Sverige. Var befinner sig då denne naive man som företräder det svenska samhället, när han skall göra det?

Jo, han befinner sig i Svenljunga! Tätorten i Svenljunga kommun beläget i Västra Götalands län. Vad är det då han besöker? 

- En mobil polisstation, som består av en omgjord husbil, som står uppställd helgfria onsdagar kl. 13:00-16:00 utanför kommunhuset i Svenljunga!

Enligt Polisens hemsida har Polisen och Svenljunga kommun gått samman i ett medborgarlöfte för Svenljunga kommun. Medborgarlöftet i Svenljunga har särskilt fokus på ökad säkerhet och trygghet i trafiken kan man läsa på polisens hemsida.

Då undrar ju en vän av ordning vad statsminister Stefan Löfvén gör i Svenljunga, på en resa som är ämnad att "sätta dit internationella ligor". Är karl´n totalt förvirrad? Visserligen förstår jag att han inte har någon raketforskarutbildning, men är det ingen som kan förklara sakens natur för honom?

I reportaget framgår också att polisens telefonnummer 114 14 upplevs av äldre att de inte kan komma fram.

Jag känner mig inte att jag tillhör någon skara "äldre" har t.o.m dator, men det förhöjer ju knappast polisarbetet, eller handläggningen av anmälda brott i Sverige.

Ett anmält brott föranleder i dagens Sverige inte många knop. Det är bara i allvarligare fall som ett beslut om nedläggning kommer. Dvs. någon har befunnits ansvarig för en människas död! Så var det i mitt fall. Anmälan gjordes hos polisen i Gällivare och nedläggningsbeslutet kom från polisen i Luleå, under minst sagt märkliga handläggningsrutiner, som vittnade om en fullständig arrogans över vad ett människoliv är värt. Det j-la puckot hörde varken av sig eller svarade på telefon eller mail, som hade meddelat nedläggningsbeslutet! 


Men det torde knappast ha varit något unikt, eftersom det inte ens kommer någon bekräftelse att man tagit emot en anmälan. Jag tror inte att jag är speciell unik, men i min bekantskapskrets är den allmänna uppfattningen att det inte är någon idé att ens göra någon anmälan, vad än som har skett.

För några år sedan blev jag påkörd av en timmerlastbil med boggiesläp. I baksätet i min bil befann sig mitt lilla barnbarn, som satt i en bakvänd barnbilstol och således blev vittne till hur timmerlastbilens förare satt och pratade i mobiltelefonen och rökte. Han råkade helt enkelt ut för ett trauma: han upprepade hur många gånger som helst "varför körde lastbilen på oss?" Själv hade jag mardrömmar och kunde inte sova på hur många dygn som helst, innan livet återgick i någorlunda normala gängor, eftersom jag insåg vidden av det hela.

Baktill satt även Herr H. Som tur var hade jag sinnesnärvaro att vare sig bromsa eller agera, utan lät bara bilen puffas framåt av timmerlastbilen i en våldsam hastighet. Hade jag bromsat eller ens vridit på ratten hade vi nog samtliga i bilen varit mos.

Förr i tiden hade något dylikt genererat en polisutredning och åtal för timmerlastbilens förare. Så skedde inte trots att polis tillkallades av mig på 112. Polis var faktiskt också på plats! Vad de gjorde där på plats, skall jag inte utveckla vidare, men där dog min tilltro till polisen och rättsväsendet totalt. Poliserna i Pippi Långstrump, Kling och Klang, de framstår som rena genierna i jämförelse med dessa poliser som dök upp. De ursäktade sig dessutom och skyndade vidare utan att jag hade fått något som ens liknar hjälp. De hade fått larm om ytterligare trafikolycka lite längre fram på E 4:an.

Det blev försäkringsbolaget som hanterade hela den skadan och timmerlastbilens förare han kan väl fortfarande fortsätta att prata i mobiltelefonen och röka och ha noll koll på vad som händer i trafiken, eller vem han kör på! - Det är tyvärr inte den enda gången av allvarligare slag som jag haft anledning att inse att polismyndigheten är ett regelrätt hån mot rättssäkerheten och samhället.

Men jag skall inte klaga på den enskilda polisen, därför att det är en totalt oduglig Rikspolischef vi har för att inte tala om de som drar i sparkarna: Regeringen, som bär det fulla ansvaret. Det är deras ansvar att Sverige har urartat till en bananrepublik de sista 20 åren!


I reportaget i Göteborgs-Posten kan man läsa att statsminister Stefan Löfvén sagt, citat "Mitt budskap till alla jag träffar är att den organiserade brottsligheten aldrig kommer kunna vinna. Vi som samhälle är mycket starkare".

Heliga Amalia och dårars paradis. Det slaget är redan förlorat! Det finns inte en sportslig chans att det här samhället skall återfå det den en gång hade.
 
Det är de kriminellas marknad fullt ut!

Förutsättningarna existera inte överhuvudtaget, eftersom nedläggningen av polisstationer runt om i landet är enorm och uppklarade fall i det allra närmaste obefintliga. Så nedläggningen av tingsrätterba är nog helt riktig, finns ingen åklagarverksamhet och inte heller någon polisverksamhet värt namnet behövs inte heller speciellt många domstolar. Sverige håller sakta men säkert på att övergå till något som fanns i Sverige på 1800-talet. Man skall vara tämligen inkompetent för att kunna missköta ett land så kapitalt som våra politiker har varit i stånd till!
 

Hösten 2015 hade jag den högst oangenäma anledningen att besöka polisstationen i Gällivare för att anmäla ett allvarligt brott. Under den tiden jag arbetade vid Gällivare tingsrätt var det en polisstation med bemanning dygnet runt och poliser som kunde rycka ut. Det fanns t.o.m en polisstyrka förlagd till fjälls. Men sedan väldigt många år, när digerdöden dragit genom Sverige av nedläggning av de flesta samhällsfunktioner inkl. polisstationer, fanns en högst begränsad verksamhet hos polisen i Gällivare. Förvånad var jag över att man t.o.m hade satsat på att bygga ett nytt polishus jämte Rättscentrum, dvs. gamla tingsrätten, som numera påminde om en loppmarknad med diverse verksamheter i byggnaden. Polisen visade sig inte ens längre hålla fulla kontorstider helgfria vardagar, lunchstängning inberäknat.

Naturligtvis stötts och blötts det dilemmat allt oftare, att det är fritt fall för allmänheten, samtidigt som girighetens elit får ett allt fulare ansikte. Parallellsamhällen är definitivt ett faktum. Ouppklarade anmälda brott har rakat i höjden radikalt bara under de sista åren. Den allmänna åsikten är numera att det är ingen idé att anmäla några brott, det är bara slöseri med tiden och skapar bara ännu mer frustration och stress till råga på det man redan varit utsatt för.

Polismyndigheten är numera bortrationaliserad i större delen av Sverige och de kriminella måtte verkligen klappa sig för magen över det smörgåsbord som Sveriges Regering och Riksdag har dukat  upp för dem. Polisverksamheten består numera av något man spaltat upp i ett enda stort dravel, som de kallar för "Medborgarlöften"https://polisen.se/Medborgarloften/Ta-fram-medborgarloften/


Rikspolischefen, Dan Eliasson som själv begår lagbrott utan att blinka, som dessutom är riktat mot hans egna anställda är mer än magstarkt. Hur man ens kan lämna ut sina anställdas personliga uppgifter är mig en gåta eftersom det här rör sig om en mycket utsatt yrkesgrupp med stora risker som följd.

Dan Eliasson synes helt uppenbart vara mottaglig för "politiska påtryckningar" och statsministern Stefan Löfvén har ju alltjämt fortsatt förtroende för Dan Eliasson, trots de allvarliga brott som riktas mot hela poliskåren och rättssamhället. Någon större verklighetsförankring har rikspolischefen inte i egenskap av högste ansvarige för den verksamhet han är satt att sköta. Inte var det väl så mycket bättre när han ledde skutan på Migrationsverket eller Försäkringskassan. Hela hans kärriär som högste ansvarig/chef är högst tvivelaktig. Bocken till trädgårdsmästare skulle nog min mamma ha kallat honom för om hon hade levt:
http://www.dagensjuridik.se/2017/09/lapplandspoliser-forlorar-i-domstol-inte-olagligt-med-en-enda-patrull-i-distriktet-nattetid


Bruttoregionalprodukt per capita i tusental kronor. (Gällande år 2014)
För den som nu mot förmodan har så dåligt lokalsinne, när det gäller Sveriges gränser och ytor som Regering och Riksdag helt uppenbart har, kan jag lämna följande uppgifter:
Sveriges yta är
447 435 km²

Från Karesuando ner till Smygehuk är det dryga 202 mil, dvs det tar snabbaste vägen ca 22 timmar att köra bil, förutsatt att du orkar köra i dryga 22 timmar i ett sträck. Vilket inte är tillrådligt. Vid två tillfälle har jag klarat av konststycket att köra sträckan Göteborg - Malmberget under de år jag haft körkort, dvs. sedan 18 års åldern. Tack och lov under den ljusa delen av året, eftersom det är drygt 143 mil och mer än 18 timmars körning, exkl. kortare raster däremellan.

Det är ungefär som att ha sprungit ett maratonlopp med allt vad det innebär för kroppen. Normalt brukar jag ha en övernattning efter vägen om det gällt att snabbt ta mig upp eller ner, oavsett om jag valt inlandsvägen som är en söligare historia trots att den är kortare, än att köra E4 via Stockholm osv.

För en (1) polispatrull som skall ombesörja enbart en körsträcka om 23-30 mil säger sig själv vilken rättssäkerhet det samhället har att erbjuda. Det är fullt jämförbart vilket U-land som helst. Inträffar det fler än ett brott som kräver polisens närvaro är det tämligen kört. Är det dessutom fråga om akut läge är det kört på förhand med ett dylikt upptagningsområde.

Sverige är uppdelat i 21 län, där en del län trots kartan över bruttoregionalprodukt per capita är tärande enligt politiskt skitsnack, men i själva verket uppvisar en helt annan sanning (Se kartan ovanför) 


- Det är fö den fetaste grönmarkeringarna uppe i norra Sverige, som har ett minimalt intresse av intelligensbefriade politiker i Sveriges Regering och Riksdag. I den delen av landet pågår en våldsam rovdrift både vad gäller gruvnäring men också skogsskövling! Sedan skall vi inte ens nämna det där andra som de här Regeringarna har sålt ut oss till...

Det hade varit rätt klädsamt om Regeringen åtminstone kunde presentera bara vad dessa enorma vägbyggen kostar i Sverige, eftersom det knappast är de fetgröna fälten på ovanstående karta, som inte får någon del av dessa. Jag blir allvarligt bekymrad när jag kör omkring här i Göteborgsregionen, eller vistas ute bland människor. Det verkar finnas hur mycket pengar som helst, det ena huvudlösa projektet efter det andra. Bara ett axplock ur de senaste dagarnas dagstidningsläsning får mig att bli matt:

- Scandinavium blir 20 miljoner dyrare

- Notan för Vä(R)stlänken blir dubbelt så dyr, uppskattningsvis 500 miljoner dyrare - Riksrevisionen har varnat för glädjesiffrorna, som de anser har mycket övrigt att önska...
- det är likadant med stationsbyggnaderna
-
tyvärr kan man inte betala dagens eller framtidens fakturor med 2009 års pengar och tar man hänsyn till järnvägskostandsindex blir notan för Västlänken 30 miljarder när den står färdig, i bästa fall är det väl bäst att tillägga
- EM i ridsport blir 30 miljoner dyrare kanske ännu mer om biljettintäkterna slår fel
- avtalsbrott som Göteborg gjort sig skyldig till kostar åtskilliga miljoner
- containerhamnen är utsåld till danskarna! - JA! man kan få hicka för mindre!
- flytten av arbetsförmedlingen beräknades till 150 miljoner men notan har dragit iväg... vad annars?

- Marieholmstunneln... suck några miljoner till
- För att inte tala om resten som blivit uppenbart i dagarna. Det är så många miljoner sammanlagt att det bara det närmsta året rör sig om många miljarder. För tänk att man visste att Göteborg är byggt på lera. Det visste holländarna när de grundlade hela staden för flera hundra år sedan! 


Allt det här som ändå bara är en skrap på ytan av kostnader, samtidigt som det saknas pengar till precis allt övrigt, som enbart Göteborgs regionen skall bestå av. Västlänken har ju redan saboterat för kranskommunernas möjligheter av överlevnad, genom att man gjort sig totalt tondöv!

Ja, jag vet, jag låter som en riktig gnällkärring, men om någon gnäller kanske man skall fundera varför personen ifråga gnäller. Jag tillhör definitivt inte den som gnäller. Snarare tvärtom: jag har i hela mitt liv fått lära mig att härda ut, stå ut och knipa igen. Men nu är faktiskt gränsen vida överskriden med hästlängder.

onsdag 8 november 2017

Man kan väl kanske inte anklaga Svenskt Näringsliv för att ha de skarpaste knivarna i lådan. Leif Östling är bara en i den långa raden som missat lektionerna i kulram och samhällskunskap..

Ja, nu har han ju förstås de stora grabbarna med de stora spenderarbrallorna att falla tillbaka på. Med foderluckan på vid gavel lät han informera oss dumhuvuden, att han fått tipset om Luxemburg och Maltapenningplacering för att undvika skatt, när de suttit och kucklat under ett samkväm han och de stora grabbarna.

I TV-rutan inför Uppdrag Gransknings reporter stod han och vinglade med ett glas i handen, verkade faktiskt rätt på gasen om ni frågar mig, eller så är hans rätta jag fullständigt snurrigt. Fritt val vad ni själva tycker.
 

Leif Östling påstod i vart fall med illa dold arrogans, att han minsann betalar 20-30 miljoner kronor/år i skatt. Detta motsvarade enligt nyssnämnde mattegeni vad 
1 000 vanliga skattebetalare betalar.


Ibland skall jag säga att det är det riktigt tur att jag sitter i soffan och ser på TV, eller rent av ligger ner, i annat fall hade jag trillat ner på golvet! Vem vet lårbenshalsen kanske hade rykt den här gången. Det skulle faktiskt innebära att enligt det här mattegeniet Leif Östling skulle en vanliga skattebetalare betala 
20 000:- - 30 000:- i skatt/år.

Och vem tror han betalar mellan 20 000:- - 30 000:- i skatt/år? Inte en "vanlig" inkomsttagare i vart fall! Sedan har han lite förstått vad våra skattepengar går till och ordet solidariskt eller solidaritet ingår nog dessvärre inte i hans vokabulär.

Visserligen har jag redan i väldigt tidig ungdom förstått att chefen är bara en kontenta av skickliga medarbetare, men sanning att säga hade jag nog förväntat mig mer av honom, eller rättare sagt med det CV han har, innan han växlade in som ordförande i Svenskt Näringsliv dvs. den gamla arbetsgivarorganisationen, som alltid varit fina herrar över arbetstagare och alltid förordat att arbetstagarna skall hålla igen på sina löner. - Då har det alltid hetat att arbetstagarna har ett samhällsansvar!

Må så vara att han själv varit utskriven från Sverige, när det gällt vissa inkomster, men det är han faktiskt inte längre. Men det är bara bra att dylika ansikten som han faktiskt visar upp, påvisar hur många hål det ännu finns i det solidariska lagarna. Det är ju inte precis första gången dylika saker har varit föremål för granskning och skriverier. Likhet inför lagen heter det och det är så det skall vara, upplyste mig lagman Fredrik Rekke om en gång i tiden, när jag tog mitt första kliv in i rättsväsendet. Undra vad Fredrik hade tyckt om dagens "likhet inför lagen", han som alltid stod med båda fötterna väl placerad i jorden och i rättvisan. Jag sörjer verkligen att Fredrik under så få år var min chef, bättre chef fick man leta länge efter utan att finna dess lika. Avarten som tog vid efter honom vill jag helst bara förtränga.


Men om nu denna erbarmliga organisation, Svenskt Näringsliv, vill behålla någon form av trovärdighet, så är mitt förslag att man genast byter ut Leif Östling. Han är enbart ännu ett bottennapp i den organisationen. Det har funnits fler, men jag skall bespara er de berättelserna från högst privat plan, dock å yrkets vägnar.


Leif Östling har sagt att han tror det är "genetiskt betingat" att så få kvinnor söker sig till teknikyrken. I det fallet så stämmer han ju väl överens med tidigare stroppar inom Svenskt Näringsliv. Lika intelligensbefriad och i total avsaknad av en holistisk samhällsbild, som krävs för att man skall förstå orsak och verka och inte minst samhällsstrukturer.

Leif Östling har också uttryckt att han tror att hotet från den globala uppvärmningen är överdrivet. Han tror alltså inte att mänsklig aktivitet är inblandat. Ja, söte Jesus, undra på vilken planet han befunnit sig bara de sista 50 årens diverse händelseförlopp som påverkat och påverkar jordens klimatet allvarligt. Men han har väl varit så fartblind i hela sitt liv, att han befinner sig på en helt annan planet och verklighet än vi "vanliga".


Vad som sedan blir som ringar på vattnet efter Uppdrags Gransknings nya avslöjanden om Paradiskonton och Leif Östling, som Sveriges Svarte Petter på hand, blir jag faktiskt rätt kräkfärdig av på allvar. Det är när finansminister Magdalena Andersson ställer sig och pekar finger åt Leif Östlings agerande. Hon borde rikta blicken inåt i de egna partileden och se vad de haft för sig, eller åtminstone låta bli att idiotförklara svenska folket. Vi vet faktiskt sedan många många år tillbaka, att samtliga regeringar valt att inte täppa till möjligheterna för storföretag och girighetens människor, att agera på det här klandervärda viset. Hur många storföretag har vid det här laget inte kört sina tillgångar fram och tillbaka mellan de olika dotterbolagen utomlands och Sverige allt enbart i syfta att undslippa att skatta i Sverige.

 
Ibland har jag inga höga tankar om mig själv, tycker inte att jag uträttat något speciellt trots att jag sliter och slitit i princip dygnet runt i hela mitt liv och alltid funnits till för andra människor. - Men så händer något dylikt och då inser jag verkligen mitt eget fulla värde. Än så länge är jag inte så fördärvad att jag väljer att leva på andras bekostnad. Jag hoppas innerligen att mina döda föräldrar kan förstå, att jag ännu är den flicka de uppfostrade mig att vara.


Brita och Fredrik Rekke på informationsmöte om pensionssystemet 1971.

söndag 5 november 2017

Jag tänkte på den uppskärrade mannen som ringde polisen i sydvästra Tyskland och berättade, att han hittat en bomb från andra världskriget i sin trädgård.

Polisen ilade dit fort som attan och kunde bara konstatera att det hela rörde sig om en 40 cm lång zucchini. 

Men polisens var inte sämre än att de hade en teori om det hela: det måste ha varit någon förbipasserande som har kastat in grönsaken i mannens trädgård.Jag vet inte hur det är med er syn, men min är vid 66 års ålder rätt blurrig utan bokstavsförstorare (glasögon) . Det har hänt att jag öppnat kylskåpsdörren och trott att det legat potatis i grönsakslådan, när jag greppat tag om det jag trodde var potatis har konsistensen avslöjat att det varit skogschampinjoner.

Men hur man kan ta miste på en 40 cm lång zucchini kändes ändå som en smärre gåta för mig. Dvs. ända tills jag själv kom ut i trädgården, som nu mera påminner om en enda stor gyttjebrottningsplats. Det pågår nämligen uppsättning av ett litet hus (friggebod) på tomten och det myckna regnandet har förvandlat hela trädgården till en enda stor lervälling där man gått fram och tillbaka, fram och tillbaka. Å andra sidan är just det inte någon större katastrof, gräsmatta är inget som står på första plats på min önskelista. Dock kanske inte gyttjevälling, vid närmare eftertanke. Det är lera ända upp på byxbenen och det låter sluuurp, när man drar av sig stövlarna, som ser ut mer som betongklossar än skodon.

Sortera upp hela byggsatsen, dvs dryga 1200 kg brädor i diverse modeller, har inte varit något lätt arbete och här kom faktiskt det gamla pingisbordet på plats, som Herr H har tjatat på att sönerna lämnat kvar hemma. 

Eftersom det är jobbigt att alternera mellan två par olika glasögon gick jag i min enfald ut och trodde på fullt allvar att jag skulle klara mig helt utan glasögon. Misstag!

Jag trodde att jag visste var jag hade placerat den bruna papplådan med diverse skruvar till monteringen, ungefär i zucchinins storlek, ca 30-40 cm, dvs. i skydd under pingisbordet. Men det kan jag säga att det INTE var! Ringa polisen var nog inte någon tanke som slog mig, även om jag trodde att det jag hade i mina händer var något helt annat. Dock ingen bomb, men ungefär en liknande sensation.

Jag tänkte att det är nog här som är skillnaden mellan en kvinnlig upphittare och en manlig. En kvinnlig upphittare av en 40 cm hård styv zucchini hade nog tänkt helt andra tankar än en man. Undra hur den här tyska mannen hade reagerat om han hade greppat tag i det jag fick i mina händer... 
undra om det är en släkting till den som brukade stå och grymta vid uteplatsens bord, när det luktade korv. Den var höggradigt förtjust i just falukorv, till skillnad från mig och jag brukade mata den med just det. Den brukade bo i carporten och ibland i krypgrunden, eller i lövhögen vid svarta vinbären.

Den såg lite förnärmad ut, när jag abrupt släppte taget om "pappkartongen". Den tänkte väl: "halvblinda kärring, jag tror jag ringer polisen!"




fredag 3 november 2017

VEM kan man lita på? - Inte på maktpersoner i Sverige i vart fall.

Låter jag nu som en domedagskvinna, som man blir klassad som när man sätter fingret på något väldigt obehagligt: sanningen. 

Jag låg mer eller mindre helt utfluten framför TV:n igårkväll, sedan jag varit på språng i princip hela dagen och först på kvällskvisten landade i hemmets ostädade vrå. Inte för att det fanns något som jag inte redan kände till om TV-dokumentären "Tvärvändningen - om svängningen i flyktingpolitiken 2015", men jag tänkte att jag skulle se hur man vinklat det hela och det var till min stora förvåning rakt upp och ner verklighet som skildrades, utan en massa omskrivningar: https://www.svtplay.se/video/15722192/tvarvandningen-om-svangningen-i-flyktingpolitiken/tvarvandningen-om-svangningen-i-flyktingpolitiken-avsnitt-1?info=visa&utm_source=tv.nu
Vill du inte se den via länken, går de i repris i stort sett många dagar framöver i SVT och Kunskapskanalen.

Allt hjärntvättade som gått ut på våra gator och skanderat rasism, skrivit rasism och allt vad de nu vill kalla det här problemet för, de har helt uppenbart problem idag. En lögn blir inte sannare bara för att den upprepas tillräckligt många gånger.


Men det som är mest avskyvärt är att Göran Persson, Stefan Löfven, Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt avböjt att medverka i dokumentären, inte minst delat ut fetsmällar - t.o.m. i de egna leden. De andra naiva ur diverse partier förstår jag mig verkligen inte på. Det går ju inte att tycka till sig, att något som inte fungerar, skall kunna fungera!

Jag låg där och tyckte riktigt synd om Tobias Billström (M), när han kom till talas flera gånger under dokumentäre, om hur illa han behandlades av Fredrik Reinfeldt, som då var statsminister. När Billström påtalat att det inte gick att bedriva en dylik migrationspolitik, den var fullständigt ohållbar ur många perspektiv, valde
Fredrik Reinfeldt att ge Tobias Billström, sin egen utredare och minister, tillika partikamrat en präktig fetsmäll och kontrade med de riktigt falska orden, som han höll i talet:  "Öppna våra hjärtan".

Man kan undra varför Moderaterna inte valde Tobias Billström, som partiledare istället, när de nu prompt trodde att Anna Kindberg Batra inte skulle klara uppdraget pga att hon närmat sig Sverigedemokraterna, dvs kunde tänka sig att tala med Sverigedemokraterna. De förhatliga sanningssägarna!


Och vem minns väl inte Statsministern Stefan Löfvéns ord, när han nyss stod och ondgjorde sig över Sverigedemokraterna: "I mitt Europa bygger vi inga murar"

Nej, det behövs verkligen inte, det klarar den här svenska regeringen av så himla bra själva! Segregationen är idag fullständig, går man ut längs Avenyn en kväll blir man mörkrädd över vilken verklighet som råder där.

Den som inte minns de här politiskt inavlade pappenheimarna och allt de står för, måste tillhöra den mer svagsintas skara, eftersom det ligger så nära in i realtiden. 

Tragiskt att behöva åse hur de här två personerna, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfvén, de senaste statsministrarna, vägrade uttala fakta som de mycket väl kände/känner till, men spelade ut sina kort allt bara för att vinna politiska poäng!

Bert Karlsson som också medverkade i dokumentären påtalade att Regeringen och de olika partierna är fortfarande lika hycklande!


Några fler hycklare av värsta slaget, som väl rimligen bör falla under ren kriminalitet är Rikspolischefen Dan Eliasson. Han står och ondgör sig över hur polisstationer sprängs och hur polis får sitt hem sönderskjutet med familj och barn närvarande. Bara ett under att ingen skadades eller t.o.m. avrättades.

Rikspolischefen Dan Eliasson tror visst att vi är fullständigt puckade och inte minns att Dan Eliasson gjorde något fullständigt kriminellt, när han själv mot gällande lag lämnade ut polisernas adresser och personliga uppgifter till IT-folk som absolut inte skulle ha tillgång till dessa uppgifter! - IT-skandalerna är härvidlag så många att man trots allt måste klassa alla inblandade inkl. Regeringskansliet som ett hot mot Rikets säkerhet!


Senast idag när jag slog upp Göteborgs-Posten trodde jag knappt mina ögon: http://www.gp.se/nyheter/sverige/interner-larmar-kvittokaos-p%C3%A5-anstalten-1.4793851



Internerna på anstalten Tidaholm har slagit larm om att kioskverksamheten som pågår inom anstalten! Anstaltschefen Mikael Wallin, som under många år haft olika chefsjobb inom polismyndigheten och tillträdde som anstaltschef på Tidaholm under våren 2016 tycker helt uppenbart att det är helt ok, trots att det helt uppenbart inte är någon godtagbar kioskverksamhet som huserar inom anstalten.

Nog har väl ändå bottennappen tangerat underjorden, när de kriminella intagna börjar te sig mer laglydiga än anstaltschefen Mikael Wallin, som dessutom har ett långt förflutet inom polismyndigheten.

Det verkar som om jag än en gång ligger ännu mer rätt i tiden. Redan i början på 2000-talet tyckte jag att det var dags att omvärdera och omdana hela kriminalvårdens utformning. Men det var inte jag som fick föra talan upp i hjärntrustens korridorer och så gick det också som det gick. Det var en professor från Lärarhögskolan som gjorde karriär och fick armbåga sig fram och presenterade sig dessutom som expert inom området!

Hon använde t.o.m. mina ord rakt av, brydde sig inte ens om att omforma det jag skrivit, trots att hon dessförinnan rackat ner på mig rejält inför anstaltsledningen både på Sagsjön och Skogome. Hon hade ombetts granska/utvärdera mitt arbete, det var anledningen till hennes närvaro.

Nej, de unkna och sunkiga blir inget annat än just unkna och sunkiga oavsett vilka titlar de än tillförskansar sig.

Jag vet inte något område inom stat och kommun som längre fungerar. Det är skurkarnas marknad fullt ut...